Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Onsdag 18 jan 21:27

Tänk om man kunde födas med en av och på knapp. Så mycket enklare det hade varit då. Det tar en sådan tid för mig att bearbeta känslor. Och min hjärna är lite för kreativ. Den målar upp vidriga bilder i mitt huvud. Först kommer tankarna igång. Som i sin tur triggar känslorna. Sedan kommer bilderna. Detta gör att jag inte kan vila ordentligt. Kan inte ligga kvar i sängen...känner äckel. Går upp och röker.

Så trots värk och stort behov av vila/sömn, har jag inte kunnat. Diskat, druckit kaffe. Nytt försök att vila. Nope! Röka, städa akvarium, promenad med Lycka. Vila. Nähä, duscha Lycka. Dricka lite mer kaffe.
Pröva igen, kort vila. Alldeles för ont och tankarna är tillbaka. Fan för att vara känslomänniska! Dammsuger istället. Tar ett bad, lägger mig igen. Och så har jag hållt på hela dagen.

Tony var med Nicole i stallet, han handlade även det som ungdomarna saknade hemma. Underbart att ha hjälp nuförtiden.
Längtar tills den dagen vi flyttar ihop på riktigt. Trivs i hans närhet.
Vill bara få tillbaka lugnet i själen också. Jag vet ju att jag kan må så mycket bättre tillsammans med honom än vad jag gör just nu. Saknar sömnen och känslan av fullkomlig harmoni.

Klockan är snart 21:30 och vi har redan lagt oss. Jag håller både tummar och tår att jag får sova gott, utan tankar och negativa känslor.
Svårt dock när jag hela tiden blir påmind...drar känslostormen igång inatt igen, går jag upp och tar en cigg och sedan ser på tv istället.

ANNONS
Av kenzie - Onsdag 18 jan 08:41

Sov några timmar inatt och allt är bättre än inget.

Igår var det pyjamasbyxor på hela dagen lång. Trögt, men inte mycket att göra när kroppen strejkar.

Blev lite trevligare att vara dålig när Tony kom hem från jobbet. Först masserade han in heatlotion på min ländrygg, sedan gjorde han en chokladkaka. Och till middag blev det raggmunk och fläsk.

Jag har verkligen hittat hem, det känns lika bra varje dag tillsammans med honom. Fullkomligt älskar att vara nära honom, och nära varandra är vi hela tiden. I vaket som sovande tillstånd. Vi är fysiska med varandra precis hela tiden.

När jag till och med vill vara med honom när jag mår som sämst, visar bara på hur rätt det är. Och vi kan prata om precis allt.

Idag blir det han som kör Nicole till stallet. Och där är han inte rädd för att hjälpa till. Är det något han inte kan, så frågar han. Att Nicke sedan har accepterat honom från dag ett, gör ju inte saken sämre :)

ANNONS
Av kenzie - Tisdag 17 jan 07:20

3 dygn och endast 3,5 timmars sömn. Känns sådär lagom kul.
Blev absolut ingen sömn överhuvudtaget inatt. Acceptans var det... Klarar det inte riktigt än. Blir påmind precis hela tiden. De negativa känslorna tar över. Än mer när jag lägger mig i sängen.

Äckel och avsky är de två starkaste känslorna nu. De bra jag hade för hen, bleknar mer och mer.

Är så otroligt tacksam över de fina människor som jag har i mitt liv. Att få peppande meddelanden gör mig gladare. Inser hur rikt mitt liv är, trots värk och sömnbrist.

Måste verkligen försöka vårda dessa relationer bättre. Var på väg innan hen låtsades som ingenting och ljög mig rakt upp i ansiktet. Innan dess sov jag gott vid Tonys sida. Kunde hantera min värk bättre än på många år.

Nu är jag på ruta ett igen. Huvudet fullt av tankar, sover inte och har riktigt jävla ont.

Har varit uppe, druckit kaffe och tagit mig en macka. Nu har jag lagt mig igen. Hoppades på vila, känns inte som att jag kommer få sova. Önskar att Tony hade varit hemma med mig. Älskar verkligen att krypa in i hans famn. Ligga där, bli omfamnad och lyssna till hans kärleksförklaringar. Vill helst inte vara ifrån honom alls <3

Av kenzie - Tisdag 17 jan 01:01

Det man inte kan förändra, får man istället försöka acceptera. Kan ta tid. Jag är ju en känslomänniska, blir lätt känslomässigt sårbar. Vilket i kombination med min whiphlash och fibromyalgi blir väldigt dumt. Just nu mår jag inte alls bra, har ondare än vad jag berättar för någon. Och pga det uteblir sömnen. Allt tack vare alla tankar, funderingar och känslor.

Tony har somnat gott vid min sida. Tänk att det kan vara så rogivande att lyssna till hans lugna andetag. Att jag älskar honom och vet att jag har "hittat hem" är jag väldigt säker på. För första gången i mitt liv, kan jag lyssna till någons snarkningar, utan att störas av det :)

Jag var skapligt trött när jag åkte hemifrån Tonys vid 04:00 imorse för att hämta upp sonen, och köra honom till jobbet.
Vilade en stund när jag kom hem.
Har haft sällskap av dottern i stort sett hela dagen. Det tycker jag om. Så stolt över hur båda mina barn har utvecklats.
Nicole gjorde lunch åt oss innan vi skulle åka till stallet. En jättegod köttfärssås hade hon gjort dagen innan, så lite nykokt pasta till den. Och häromdagen började min bil krångla. Direkt erbjöd sig Philip att sticka till 2000-3000:- ifall det krävdes reparation av den. Alltid lika goa och omtänksamma.

Vid 13-tiden åkte vi ut till stallet. Nicole hämtade Nicke direkt. Han fick äta sin lunch inne. Undertiden mockade vi boxen tillsammans. Att det kan vara så mysigt att mocka hästskit :)

Det fick bli brodd både fram och bak. Sedan promenad och longering.

Trots värk blev det en mysig dag i stallet. Och Nicke var taggad, framåt och glad :)

Fina dräktiga Peaches.

Och min ständige följeslagare :)

Sötaste Kerria.

När vi kom hem igen fortsatte jag med tvätten. Nicole hade städat igår, så jag kunde bara njuta av ett rent hem. Goa tjejen <3
Hon lagade även middag åt oss.
Har jag sagt hur stolt jag är över mina ungdomar ;)

Av kenzie - Måndag 16 jan 07:06

Något fler borde lära sig!

Har du inte de två sista, blir du lätt en förlorare.

Och har man det, så utsätter man sig inte för vissa situationer. Respekt gentemot sig själv, ger rena handlingar!

Magkänsla!
Något jag alltid har kunnat lita på. Så även denna gången. Tyvärr!

Jag hade en period då jag kände att jag ville omge mig med så lite människor som möjligt. Ville flytta till ett torp och i största möjliga mån bara omge mig med djuren. För mänskligheten är skadad. Alltför många saknar empati, respekt, moral och ärlighet.
Kör sitt eget race, utan att tänkaöver konsekvensen av sitt eget handlade. Hur handlingen kan komma att påverka andra människor. Att totalt sakna självrespekt är ju bara så sorgligt. Och jag tycker synd om dessa människor, men känner även ett förakt.

3,5

Av kenzie - Måndag 16 jan 06:48

Från att ha haft rutiner med mat,sömn och mindre värk sedan jag träffade Tony, så känns det tufft att på två dygn endast sovit 3,5 timmar. Värken är plågsam!

Känslan av äckel och illamående består.

Jag har lärt mig mycket genom åren, men den viktigaste läxan är att jag dom senaste 7 åren har uteslutit personer som på ett eller annat sätt gjort mig illa. Jag tog alldeles för mkt skit förr.
Allt blir lättare om man omger sig med människor som är uppriktiga och ärliga emot en.

Senaste läxan, ja man lär ju så länge man lever, är att lyssna på min magkänsla direkt. Ännu har den aldrig varit fel. Plus att, har jag uteslutit en person ur mitt liv en gång, låt det då vara så. Det fanns ju en orsak till det första gången. Att som nu, känna att man gett en person två chanser och ha blivit ledsen och besviken, inte bara en gång...utan två. Det känns för jävligt!

Utgången hade kunnat se annorlunda ut, jag berättade vid flera tillfällen vad andra sa. Några frågade hen rakt ut. Förnekade. Jag försvarade.
Hade hen berättat för mig, inte undanhållit. Visst, jag hade känt äckel och fortfarande undrat hur hen är funtad. Men utgången hade förmodligen sett annorlunda ut. Eller åtminstone svarat ärligt direkt när jag ställde frågan häromdagen. Men inte ens då fick jag ett rakt och ärligt svar.
Sådant gör ont och jag tappar tilliten direkt.

Andra inblandade parten svarade ärligt direkt då frågan kom på tal.
Att jag ställde frågan berodde på magkänslan jag fick efter att på nytt fått höra saker om hen.
Så många olika människor, oberoende av varandra som nu sagt både det ena och det andra.

Att jag underhåller relationen till den andra parten, beror enbart på ärligheten. Jag vill omge mig med människor som står för sina handlingar och framförallt, är ärliga. Part två har också uteslutit hen ur sitt liv. Av samma orsak. Istället vårdar vi vår relation till varandra.

Men som sagt, avslut gör alltid ont. Ännu ondare när man känner sig sviken och bedragen!

Nu blir det ett litet försök att sova. Varit uppe sedan kl. 04. Och innan dess hade jag sovit 1 timma. Stress o sömnbrist drar igång fibron på alla cylindrar, och med lite för mycket känslor (dåliga sådana), slås även turbon på. Jag har så inåtahelvete ont!

Tack för den käftsmällen!


Av kenzie - Fredag 13 jan 01:35


Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger.
(Martin Luther King)

Har ju under alla år skrivit väldigt öppet här i min blogg. Inatt bär det emot. Men skrivandet är ju min ventil. Så jag kör, för jag kommer ändå inte sova...

Tony ligger bakom min rygg och har somnat gott. Hans armar håller fortfarande om mig. Älskar att lyssna till hans lugna andetag. Men inatt somnar jag dessvärre inte lika gott som jag brukar vid hans sida, kaos i hjärnkontoret.

Jag uppskattar ärlighet, och ställer jag en fråga och får ett ärligt svar, så innebär inte alltid sanningen att den får mig att må bra. Men som bilden under säger:

Ikväll har jag brottats med en hel del känslor och tankar. Dessa fick mig att känna något som liknande en flashback. Men även förakt och äckel. Ändå är jag tacksam över att ha blivit "skadad" av sanningen.

För som den kloke Martin Luther King sa...du ansvarar även för det du inte säger.

Och att undanhålla detta för mig...det gjorde mig riktigt, riktigt upprörd. Min syn har radikalt ändrats när det kommer till denna person.

Pratar jag i gåtor? Det blir så ibland, till stor del kan man uttrycka sig som man vill i en blogg. Men man får inte hänga ut personer hur som helst. Även om jag har velat många gånger.

Självklart, med stressen som kom i samband med detta, så slog fibromyalgin sina hemska klor i mig. Satan vad ont jag har, nervspänningarna har släppt. Istället har vaderna börjat krampa. Varenda led och muskel gör ont.

Ännu en gång blir jag medveten om vikten av att omge sig med rätt människor. Människor med moral och respekt!
För jag har inget som helst behov av att omge mig med en massa människor bara för att. Mina vänner blir handplockade, respekterar de den jag är med fibromyalgin och whiplashen, har ungefärlig, likvärdig moral och värderingar och är ärliga, så får de en plats i mitt hjärta.

Det finns människor som har betytt mycket för mig genom åren, men som jag har valt bort ur mitt liv. Det har berott på olika faktorer. Osanningar, otrohet, idioti (jo, du läste rätt), oförstående inför min kroniska värk, energitjuvar och nonchalans. Saknar man "normal" moral och brist på respekt, då finns det dessvärre ingen plats heller.

Jag måste omge mig med personer som lyfter mig, för då och bara då kan jag ge av mig själv.

Min energi räcker inte till alla och allt, därför får jag välja.

Skulle vilja träffa Helena oftare, Anna med och min familj i Göteborg.
Men efter stallet och trevlig samvaro där, så är det mina ungdomar och Tony som får energin som är över.

Skall dock ta tag i besöken när det blir mildare väder. Mår ju alltid något bättre då.

Nu har jag snurrat här länge nog...Och som vanligt, här skriver jag om precis vad som faller mig in. Passar det inte...läs då inte utan låt bli.

Av kenzie - Måndag 2 jan 07:47

Har krupit ner bredvid Nicole i hennes säng. Mys <3
Sov hos Tony inatt, vilket jag i stort sätt gör varje natt. Gick upp 04:30 då jag skulle köra Philip till jobbet. Stannade till vid Coop innan jag lämnade Värnamo. Köpte med frallor till mig, Nicole och Dennis. Tänkte att det kunde vara mysigt att äta frukost tillsammans.

Att jag lade mig bredvid Nicole när jag kom hem beror på att min bonusson sover i min säng :) Kul att våra barn trivs så bra med varandra :)

Idag jobbar Tony mellan 7-13 och jag saknar honom. Vi har inte varit ifrån varandra ens en minut sedan han gick på sin julledighet. Och det har känts så bra! Finns inga som helst irritiationsmoment. Bara kärlek!

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se