Kenzie

Senaste inläggen

3,5

Av kenzie - Måndag 16 jan 06:48

Från att ha haft rutiner med mat,sömn och mindre värk sedan jag träffade Tony, så känns det tufft att på två dygn endast sovit 3,5 timmar. Värken är plågsam!

Känslan av äckel och illamående består.

Jag har lärt mig mycket genom åren, men den viktigaste läxan är att jag dom senaste 7 åren har uteslutit personer som på ett eller annat sätt gjort mig illa. Jag tog alldeles för mkt skit förr.
Allt blir lättare om man omger sig med människor som är uppriktiga och ärliga emot en.

Senaste läxan, ja man lär ju så länge man lever, är att lyssna på min magkänsla direkt. Ännu har den aldrig varit fel. Plus att, har jag uteslutit en person ur mitt liv en gång, låt det då vara så. Det fanns ju en orsak till det första gången. Att som nu, känna att man gett en person två chanser och ha blivit ledsen och besviken, inte bara en gång...utan två. Det känns för jävligt!

Utgången hade kunnat se annorlunda ut, jag berättade vid flera tillfällen vad andra sa. Några frågade hen rakt ut. Förnekade. Jag försvarade.
Hade hen berättat för mig, inte undanhållit. Visst, jag hade känt äckel och fortfarande undrat hur hen är funtad. Men utgången hade förmodligen sett annorlunda ut. Eller åtminstone svarat ärligt direkt när jag ställde frågan häromdagen. Men inte ens då fick jag ett rakt och ärligt svar.
Sådant gör ont och jag tappar tilliten direkt.

Andra inblandade parten svarade ärligt direkt då frågan kom på tal.
Att jag ställde frågan berodde på magkänslan jag fick efter att på nytt fått höra saker om hen.
Så många olika människor, oberoende av varandra som nu sagt både det ena och det andra.

Att jag underhåller relationen till den andra parten, beror enbart på ärligheten. Jag vill omge mig med människor som står för sina handlingar och framförallt, är ärliga. Part två har också uteslutit hen ur sitt liv. Av samma orsak. Istället vårdar vi vår relation till varandra.

Men som sagt, avslut gör alltid ont. Ännu ondare när man känner sig sviken och bedragen!

Nu blir det ett litet försök att sova. Varit uppe sedan kl. 04. Och innan dess hade jag sovit 1 timma. Stress o sömnbrist drar igång fibron på alla cylindrar, och med lite för mycket känslor (dåliga sådana), slås även turbon på. Jag har så inåtahelvete ont!

Tack för den käftsmällen!


ANNONS
Av kenzie - Fredag 13 jan 01:35


Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger.
(Martin Luther King)

Har ju under alla år skrivit väldigt öppet här i min blogg. Inatt bär det emot. Men skrivandet är ju min ventil. Så jag kör, för jag kommer ändå inte sova...

Tony ligger bakom min rygg och har somnat gott. Hans armar håller fortfarande om mig. Älskar att lyssna till hans lugna andetag. Men inatt somnar jag dessvärre inte lika gott som jag brukar vid hans sida, kaos i hjärnkontoret.

Jag uppskattar ärlighet, och ställer jag en fråga och får ett ärligt svar, så innebär inte alltid sanningen att den får mig att må bra. Men som bilden under säger:

Ikväll har jag brottats med en hel del känslor och tankar. Dessa fick mig att känna något som liknande en flashback. Men även förakt och äckel. Ändå är jag tacksam över att ha blivit "skadad" av sanningen.

För som den kloke Martin Luther King sa...du ansvarar även för det du inte säger.

Och att undanhålla detta för mig...det gjorde mig riktigt, riktigt upprörd. Min syn har radikalt ändrats när det kommer till denna person.

Pratar jag i gåtor? Det blir så ibland, till stor del kan man uttrycka sig som man vill i en blogg. Men man får inte hänga ut personer hur som helst. Även om jag har velat många gånger.

Självklart, med stressen som kom i samband med detta, så slog fibromyalgin sina hemska klor i mig. Satan vad ont jag har, nervspänningarna har släppt. Istället har vaderna börjat krampa. Varenda led och muskel gör ont.

Ännu en gång blir jag medveten om vikten av att omge sig med rätt människor. Människor med moral och respekt!
För jag har inget som helst behov av att omge mig med en massa människor bara för att. Mina vänner blir handplockade, respekterar de den jag är med fibromyalgin och whiplashen, har ungefärlig, likvärdig moral och värderingar och är ärliga, så får de en plats i mitt hjärta.

Det finns människor som har betytt mycket för mig genom åren, men som jag har valt bort ur mitt liv. Det har berott på olika faktorer. Osanningar, otrohet, idioti (jo, du läste rätt), oförstående inför min kroniska värk, energitjuvar och nonchalans. Saknar man "normal" moral och brist på respekt, då finns det dessvärre ingen plats heller.

Jag måste omge mig med personer som lyfter mig, för då och bara då kan jag ge av mig själv.

Min energi räcker inte till alla och allt, därför får jag välja.

Skulle vilja träffa Helena oftare, Anna med och min familj i Göteborg.
Men efter stallet och trevlig samvaro där, så är det mina ungdomar och Tony som får energin som är över.

Skall dock ta tag i besöken när det blir mildare väder. Mår ju alltid något bättre då.

Nu har jag snurrat här länge nog...Och som vanligt, här skriver jag om precis vad som faller mig in. Passar det inte...läs då inte utan låt bli.

ANNONS
Av kenzie - Måndag 2 jan 07:47

Har krupit ner bredvid Nicole i hennes säng. Mys <3
Sov hos Tony inatt, vilket jag i stort sätt gör varje natt. Gick upp 04:30 då jag skulle köra Philip till jobbet. Stannade till vid Coop innan jag lämnade Värnamo. Köpte med frallor till mig, Nicole och Dennis. Tänkte att det kunde vara mysigt att äta frukost tillsammans.

Att jag lade mig bredvid Nicole när jag kom hem beror på att min bonusson sover i min säng :) Kul att våra barn trivs så bra med varandra :)

Idag jobbar Tony mellan 7-13 och jag saknar honom. Vi har inte varit ifrån varandra ens en minut sedan han gick på sin julledighet. Och det har känts så bra! Finns inga som helst irritiationsmoment. Bara kärlek!

Av kenzie - 31 december 2016 18:10

Åh vad livet har tagit en härlig vändning. Många bitar har fallit på plats. Jag är lycklig, trygg och glad tillsammans med Tony. Och jag och min älskade bror har hittat tillbaka till varandra. Ser fram emot ett underbart 2017 med min stora kärlek och alla underbara familjemedlemmar. Har ju fått en fantastisk bonusson på köpet också. Jag är så tacksam och glad över att ha alla dessa människor i mitt liv. Älskar Er ALLA

Av kenzie - 7 december 2016 09:07

Jag har tidigare skrivit om avslut. Att sätta stopp när det inte känns rätt. Sätta mitt eget mående främst och inte stanna kvar i något som jag egentligen inte vill.
Bryta ett mönster. Jag har gjort mig själv illa i ett par tidigare relationer, genom att inte vara ärlig mot mig själv.

I det långa förhållandet jag hade med en man, han som var anledningen till att jag flyttade till Småland. Så tog det bara något år innan jag upptäckte sidor som jag inte tyckte om. Ändå stannade jag i över 7 år med honom. Eventuellt var han en stor bidragande orsak till min fibromyalgi. För den kom i samband med en kraftig stressfaktor i slutet av vår relation. Under alla år med honom gick jag med en olustkänsla i magen. En känsla av att det fanns andra kvinnor som han träffade. Med andra ord gick jag väldigt ofta med inre stress. När han sedan en dag glömde logga ut på vår gemensamma dator och jag hittade minst 5 kvinnor till som han hade kontakt med (väljer att utesluta detaljer), så rasade min värld på många olika sätt. Först alla känslor gentemot honom, men även mot mig själv.
Jag gjorde mig själv illa genom mitt tänk. Att överhuvudtaget tänka på sig själv som idiot, dum, naiv och vilseled var inte det minsta hjälpsamt. Trodde ju mig älska denna man, slog bort min magkänsla om och om igen, jag var nog lite inbillssjuk...så var ju inte fallet med facit i hand.
Lämnade honom, med hjälp av en annan. En som jag såg mer som en vän. Var tacksam över all hjälp jag fick. Han ville mer och idag inser jag att jag ännu en gång gjorde mig själv en otjänst. Jag blandade ihop mina känslor. Det jag kände var tacksamhet och inget annat. Stannade ändå i över två år. Tills det blev totalt outhärdligt med alla dessa olikheter vi hade. Man skall inte ångra något heter det ju, men dessa två förhållanden är något jag önskar att jag kunde ha ogjort.

Nr. 1 Jag flyttade 30 mil ifrån mina barns far. Till en man som bedrog och skadade mig fysiskt och psykiskt.

Nr. 2 Den första person jag någonsin sett min dotter få ett okontrollerat raseriutbrott på. Pga hur han behandlade mig. När barnen går till försvar, då är det illa. Första varningstecknet här, han pratade illa om varenda person på sin arbetsplats. Alla var i princip idioter och ja-sägande rövslickare...de personer som fortfarande håller kontakten med honom därifrån, de ingick i idiotskaran de med. Men på något sätt kan de gott ha det. Skit skall skit ha. Eftersom "han" än idag pratar illa om mig och de för det vidare, så förtjänar de varandra!
Samma skrot och korn ;)

Nu trodde jag dock att jag hade lärt mig min läxa...

En ungdomsvän kom på besök. Och vi inledde ett förhållande. Det tog dock inte lång tid innan jag började reagera över saker o ting. Ville flytta hit bums direkt, började söka jobb. Vi bor redan trång då vi tog första bästa lägenhet vid flytten från Hånger. En tvåa som vi redan bor tre pers. i. När han sedan börjar ifrågasätta huruvida jag vilar eller ej när jag har sagt att jag är dålig, fick mig att helt gå i taket! Där passerade han min gräns för vad jag inte tar, inte av någon.

Jag hade visst lärt mig min läxa ändå. Jag satte stopp :)

Att sedan ödet ville mig något, ganska exakt efteråt, var det bästa av allt.

Vi fick en underbar, ärlig och genuin vän i Emmy. Som har blivit som en dotter för mig och Nicole har fått en bästa vän och syster. Med Emmy kom även Tony in i mitt/våra liv. Att jag skulle falla handlöst fanns inte på världskartan. Att han var underbar, det kände jag direkt i magen. Men en kärleksrelation, jag ville helt ärligt inte ha någon man i mitt liv efter den senaste. En fest, en kyss, en känsla förändrade allt...


Detta är min själsfrände! Jag vill inte vara utan honom några längre stunder. Jag känner ett sådant lugn, en sådan kärlek och jag är trygg i vår relation. Här vill jag stanna och bli gammal, All denna kärlek jag känner är överväldigande, jag är lycklig nu <3

Av kenzie - 2 december 2016 11:25

Denne lille charmör!
Som jag skrattar när jag träffar honom, full av bus och upptåg :-)

Av kenzie - 1 december 2016 21:26

Jag har börjat tillåta mig själv att gå i den/ de riktningar som får mig att må väl.

Har känt mig vilse under väldigt många år. Jag har vid flera tillfällen skrivit om det förhållandet som totalt tog knäcken på mig. Och även mina barn...att se sin mamma bli bedragen, nedtryckt och få köksstolar kastade efter sig, sätter självfallet sina spår.
Ändå såg och hörde dom endast en bråkdel, tack o lov!

Inser att jag inte har velat/ kunnat älska någon tillfullo efter det förhållandet. Jag har försökt, men vid minsta signal som har gett mig en flashback, så har jag dragit mig undan.

Jag träffade en person som jag höll ihop med i tre år. Han hjälpte mig ur det destruktiva förhållandet. Men det visade sig tidigt att vi var totalt olika! Ändå stannade jag kvar pga lojalitet. Så även om han än idag är densamme och pratar skit om andra och gärna om mig...så är jag tacksam att jag kom ur det gamla förhållandet med hans hjälp.

Då jag levt med fel män vid två tillfällen, har jag blivit än mer försiktig! Känner jag för mycket olikheter, bestämmande och kontrollerande, lägger jag benen på ryggen.

Förhållandet jag skrev om är avslutat. Jag avslutade det för några veckor sedan.

Och det är jag förbannat glad för! Allt har en mening, precis allt!
Jag har äntligen lärt mig att säga nej och stopp när det inte har känts hundraprocentigt.
Som jag vann på det!

Nu vet jag precis hur det skall kännas! Pirret, suget, längtan och saknaden. Och det bara hände!
Jag ler och skrattar som aldrig förr. Han kom in i mitt liv utan den minsta baktanke. Det som sedan har tagit oss båda med storm är våra känslor, hur vi båda tänker och tycker...Wow säger jag bara!
Han ser mig, masserar mina värkande axlar och tinningar utan att jag ber om det. För han ser och vill hjälpa mig.

Äntligen får jag känna hur det känns, i varenda nerv i kroppen känner jag kärlek <3

Att inte kunna hålla händerna ifrån varandra, älskar att dra fingrarna genom hans hår. Att bara titta varandra i ögonen gör mig knäsvag! 


Nu vågar och vill jag ge allt!

Av kenzie - 30 november 2016 16:33

För första gången sedan flytten från Hånger, har jag fått möjligheten att rida ut tillsammans med Nicole!

Strålande glad var jag när jag satt upp på Emmys Quarter Svarten.
Fina lille hästen. Och ännu gladare blev jag under ridturen, så lugn och så fin. Att höra hans nöjda frustningar, gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Efter ännu en natt med tankar, funderingar och ont i magen. Så var detta precis vad jag behövde. En lugn skrittrunda i skogen med två fantastiska hästar och min underbara dotter.

Tusen, tusen tack till min fina extradotter Emmy för förtroendet <3

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se