Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Fredag 9 juni 04:39

Jodå, det håller i sig. Klockan är över 4 på morgonen och jag har inte somnat än. Inte konstigt att all energi är borta. Nu fungerar ju iofs fibromyalgin som så, att även om jag sover, vaknar jag aldrig utvilad. Och för varje liten sak jag gör, måste jag vila efteråt.

Bestämde mig för att sluta äta en massa onyttigt bröd. Jag älskar rostad formfranska med nutella på...
Slut på det nu. Jag behöver verkligen bli av med mina extra kilon. För värkens skull, onödigt att bära på mer vikt än vad jag behöver.

Likaså middagarna. Inget mer fett och halvdant. Igår blev det rödspätta, åt bara två av potatishalvorna och såsen gjorde jag på gräddfil. Idag blev det ett vegetariskt alternativ. Gott och man känner sig fräsch efteråt.

Kaffet har jag också dragit ner på. Blir sällan fler än 3 koppar per dag.

Rökningen likaså. Ca 3 cigg om dan.

Så jag känner mig faktiskt duktig. Följde även med Nicole ut på en promenad igår. Fast hela kroppen värkte något alldeles fruktansvärt.

Att jag är nedsatt just nu märks. Långvarig smärta sätter hela systemet ur balans. Fått som finnar i ansiktet, hårbotten kliar och igår, efter promenaden. Så trodde jag att jag hade fått köldeksem. Men vete sjutton. Blev alldeles varm om låten och det började klia. Jag kliade tillbaka, men inte så hårt att det skulle bli sådana märken. Ser likadan ut på båda mina lår.

Sover hemma lite mer nu när jag har smärtor mer eller mindre hela tiden. Inser att jag trivs rätt bra i min lilla lägenheten. Jag har ljuset jag tycker om och så lite saker som möjligt framme. Ni som har följt mig under åren vet att jag har varit manisk med ordning och reda.

Visst saknar jag "våran" lilla gård. Tyckte om att ha Nicke hemma, känslan av att närsom kunna gå ut med en kopp kaffe och sätta sig och bara titta på hästarna. Det saknar jag, mycket.
Att på sommaren, som en sådan här morgon. Inte kunnat sova, så istället brygga en kopp kaffe att ta med ut. Sätta sig på altanen och lyssna på fåglarnas kvitter. För att sedan, tidig morgon släppa ut hästarna.
Och innan läggdags gå ut för att släppa in.
Det var verkligen så mysigt.

Sedär, då blev klockan 04:40. Fantastiskt kul...är så less på detta.


ANNONS
Av kenzie - Torsdag 1 juni 14:15

Det underlättar så otroligt mycket att ha okomplicerade människor runt och omkring sig. Allt är så mycket enklare när jag slipper förklara och försvara mitt mående.

Det enda som just nu skapar en viss stress är den kommande studenten. Inte för att jag behöver bli stressad, jag får ju hjälp med allt. Men min sjukdom fungerar dessvärre så, allt utöver mina vardagliga rutiner ger mig stress.

Tänk att min minsting tar studenten i år. Min kloka, duktiga och vackra tjej. Så fin både på insidan och utsidan. Otroligt stolt över henne och hennes stora hjärta!

Idag på morgonen lämnade vi lilla Luna hos veterinären. Hon behövde få ordning på sin mun. Många småhundar får dessvärre problem med tandsten och lösa tänder. Och detta hade vår lilla skrutta fått problem med.
Så vid tre skall vi hämta henne, några tänder fattigare och husses plånbok likaså. Från början var det sagt att hon skulle hämtas halvtvå, men hon var såpass hängig efter att ha blivit sövd, så dom ville ha kvar henne något längre.


Senare i eftermiddag blir det stallet, alltid lika gott att få några timmar i friska luften. Lite kaffe och trevlig samvaro.

Nicke har blivit så fin i sina hovar sedan vår hovslagare Martin tog vid. När vi kom till Husaby så tyckte vet. att Nicke var något för lång i tån och låg i trakterna. Detta hade Martin redan observerat. Och nu är det så mycket bättre :) Har även observerat att han kan hoppas på ängen, låga hinder, utan att benet påverkas. Så bara för att han tycker det är så roligt, får han skutta lite där ibland.

Häromdagen fick J hoppa upp och rida honom. Gick hur bra som helst, kul att se hennes glädje :)

ANNONS
Av kenzie - Lördag 27 maj 04:06

Utåt sett verkar det säkert bättre än vad det är. Jag är bra på att inte visa utåt hur illa det är, hur jävla mycket smärtorna påverkar mig.

Somnar inte förrän framåt småtimmarna. Som nu, har under kvällen tagit två Oxy. Och har ändå för ont för att kunna slappna av och sova.
Kan lika gärna ligga här i sängen och blogga istället. Då får jag lite annat att tänka på en stund. Skingrar tankarna.

Kände mig helt borta när jag slog upp ögonen imorse. Ont i huvudet och ryggen. Nicole ordnade med kaffe och frukost. Hon tar så väl hand om sin lilla mamma. Är så tacksam över hennes omsorg.
Lite senare åkte vi in till VNMO. Jag behövde besöka optikern och Nicole skulle med tåget.

Åkte direkt till stallet för ridkläderna satt redan på. Fixade stallsysslorna och tog sedan in Nicke. Pysslade om honom en bra stund och sedan fick han stå i boxen o vila. 28 grader ute och han var svett när jag tog in honom. Började fläkta gott, så hämtade tränset och sadeln. En lugn skrittrunda i skogen skadar inte.

Hade så förbannat ont i ländryggen så jag satt periodvis och tryckte på det onda med handen. Ändå tog jag en långrunda. Jag vill ju komma ut på hästryggen oftare. Får inte missa att ta på mitt back on track ryggbälte bara, glömde det idag.

Så det var en stel matte som försiktigt gled ner från Nickes rygg.

Nicke var allt väldigt nöjd, rullade sig direkt när jag släppte ut honom i hagen igen :)

När jag kom hem stod en bukett blommor utanför dörren och väntade på mig. Så glad jag blev, förstod ju direkt att det var ifrån Tony. Underbara människa <3

Det här med att verka bra utåt sett...
Jag klagar sällan eller aldrig. Vill inte belasta andra med hur dåligt jag egentligen mår. Inte bara för deras skull, utan även för min egen. Inget blir bättre av gnäll. Och att gå runt och beklaga sig är inte min grej.
Men de senaste veckorna har varit överjävliga. Klockan är nu 03:40, jag är klarvaken. Ländryggen är värst inatt.
Varken orkar, kan eller vill göra något mer än att åka till hästen...övrig tid på dygnet ligger jag. Orkar alltså knappt ens sitta upp. Flyttar mig mellan soffan och sängen.
Känner mig allmänt depp, för jag vill orka mer. Och nu är det en sådan period då jag vill vara hemma, själv. Då vet jag att jag är helkass. Tack o lov är Tony så ofantligt förstående och ger mig den tiden jag behöver.
För jag blir lättirriterad när det gör konstant ont och sömnen helt uteblir. Helt klart förståeligt, tror de flesta hade reagerat så.

Märker även att när jag mår som sämst, så går jag lite tillbaka till mitt maniska ordnigsamma. Det jag fick hjälp med att släppa...trots att jag rasade ihop i min säng efter stallet, så släpade jag mig upp för att städa. Fick ingen ro i kroppen då det stod saker framme. Ställde skorna perfekt i hallen, men först putsade jag mina boots.
Vek pedantiskt ihop filtarna i sofforna och rättade till kuddarna.
När allt var iordning, kunde jag slappna av.

Nu ligger jag här med balkongdörren öppen (skönt) och lyssnar på fåglarnas kvitter. Klockan har blivit 04:00 och jag hoppas få somna om en stund.

Och jag är tacksam för de människor jag numera har runt omkring mig. Ingen som ger mig dåligt samvete när jag inte orkar pga min värk. All förståelse jag får. Främst från Tony som visar gång på gång att han vill ha mig i sitt liv, utan att ställa krav eller ifrågasätta när jag behöver egentid.

Av kenzie - Torsdag 25 maj 00:07

Klockan ringde tidigt. Vaknade och var mer död än levande. Har fortfarande alldeles för mycket värk och krypningar i benen för att kunna sova ordentligt.
Men idag kunde jag inte sova igen lite på morgonen. Inte heller ta förmiddagen i den ordningen och lugnet jag så väl behöver för att få lite, lite energi. Vid 9-tiden skulle vi vara i Jönköping för MR av Nicoles höft. I 8 år har hon haft ont av den. Och äntligen blev det nu en ordentlig koll!

Innan vi åkte vidare till Bankeryd, så fyndade vi flugspray. 129:-, på Granngården tar dom 329:- för en likadan! Galet stor skillnad...

Bankeryd, var på Scandinavian Photo. Det var ingen idé att lämna in kamerautrustningen. Skulle bli på tok för dyrt. Så lite depp...har min billigare Nikon. Men det går verkligen inte att få samma kvalitet på bilderna. Och då tycker jag inte att det är lika roligt längre, tyvärr.
Han tipsade om ett annat kamerahus, ingen proffskamera. Det kommer jag inte har råd med igen. 10.000:- kostade det huset. En nyare upplaga av den jag har idag kostade 38.000:-

Stannade till på Cirkel K på hemvägen, en kaffe och DUNKIN DONUTS. Det har inte jag ätit sedan jag var i USA. Gott :)

Växlade några ord med Mari, kan ju inte åka förbi utan att säga hej :D

Väl hemma igen skulle vi bara byta till stallkläder, men lade oss och vilade. Somnade!
Välbehövligt, men blir ju ännu segare efteråt.
Gott ändå att åka till stallet, köpte med ett gäng donuts. Åsa och Janne skulle komma förbi med lite hästgrejer som jag köpt av dem till Nicke.
Passade bra att sitta och tjöta med dem då jag inte alls var pigg. Tar hårt på krafterna att ha konstant ont.
Mari och Nicole red ut under tiden. Dom hade haft en härlig ridtur i skogen. Så kul att se hur Maris hingst Impe fullständigt har fastnat för Nicke, kompisarna ;) Impe är verkligen den coolaste hingsten. En riktig gentleman <3

Blev visst ett sådant där inlägg som bara känns lite halvsnurrigt :)

Av kenzie - Tisdag 23 maj 01:19

Med hästägandet kom ett stort ansvar. Och jag ser med stor glädje och stolthet på min dotters arbete och engagemang med Nicke. Alla hennes pengar går månad efter månad till stallhyra och mat.
Besöken på Husaby bekostade hon också själv.

Men mest av allt, hennes ridning. Efter skadan så följde hon veterinärens rekommendationer till pricka, utan att ha bråttom. När han blev friskförklarad fortsatte hon med ett genomtänkt ridschema. Hennes tänk är så otroligt sunt och det handlar alltid om Nickes bästa. Att ridningen har utvecklats sedan vår flytt till Solvik syns. Det är en fröjd att se dem tillsammans.

Och när Mari (vår stallägare) hoppar upp o rider Nicke, med ett stort leende och gåshud på armarna, för att sedan berömma Nicole för en liksidig och välriden häst. Då klappar mitt hjärta lite extra, av stolthet o glädje.

Stolt över min dotters synsätt på att äga häst. Hon lyssnar, ser, lär och tar till sig av de som besitter större kunskap. Tillsammans med sin mjuka hand, fina sits och viljan att hela tiden utvecklas och göra sitt bästa, så har hon nu en häst i finare form än före skadan.

Så glad över att slippa se höga halsar och huvuden, omusklade halsar/ underhalsar pga felridning :)

Av kenzie - Måndag 22 maj 02:32

Tillfälligt tillbaka efter uppehållet. Behövde pausa lite kände jag. Inga större förändringar har skett. Livet är lugnt. Har härligt förstående människor runt mig. Ingen som ger mig dåligt samvete för att min ork och energi inte räcker till. Tony är fantastisk när det kommer till den biten! Mer empatisk och förstående partner har jag aldrig mött. Jag kan välja att lägga min energi på att åka till stallet, skulle jag sedan inte orka träffa honom, så visar han full förståelse. Eller så kommer han till oss i stallet och ger en hjälpande hand.

Värken har varit ihållande besvärlig. Sover fruktansvärt dåligt och har fått börja med att ha stödstrumpor nattetid. Myrkrypningar och kramp. Men ryggen är alldeles kass. Får ta Oxy dagligen nu. Mina tankar på en flytt till Spanien känns bara mer och mer intressant. Jag behöver värmen. Dessa väderväxlingar här i Sverige är katastrofala för min hälsa.

Lite bilder från de senaste månaderna kommer här:

Vädret var ju lite lustigt i slutet av april, början av maj. Från solsken till snö.

Många härliga ridturer och promenader blev det oavsett väder.

Från snö till regn...hittade två som hade sökt skydd.

Den ene passade på att äta gran ;)

Så jag och Emil ställde oss också en stund under granarna :)

Nicke har blivit så fin! Nicole har gjort ett kanonjobb med honom efter senskadan. Liksidig, hon verkligen har lagt ner hela sin själ på att han skall bli bra. Och klok som hon är, trots att han är friskförklarad, så väljer hon bort hoppningen. Istället kommer inriktningen bli westernridnig. Vi båda har blivit medlemmar i närmsta klubb. Så nu skall dom bara ha sig en kvalitetswesternsadel. Min duger till skogsturer, så den behåller jag till mig.

Många sådana här promenader har det också blivit. Vi promenerar gärna med honom vid vår sida.

Två nöjda killar som fick ny hage :)

Otroligt nöjd kille sedan han började gå med Arezzo.

Alltid lika härligt med alla hästar och hundar!

En liten Pelle har kommit till gården.

Yngsta ekipaget i stallet, ett underbart team.

Mina fina!

Och äntligen kom värmen!

En liten utflykt med båda mina ungdomar och sonens flickvän blev det häromdagen. Mys!

Nicke har också hunnit med att fylla 12 år <3

I 27 graders värme hjälptes vi åt att fixa hagarna. Ju fler desto roligare. Och trevligt hade vi :)

Får se om jag bloggar något mer, har verkligen tappat suget. Kanske göra en bildblogg istället. Tar iofs endast kort med mobilen numera. Men ändock lika kul med bilder. Det ger sig hur det blir med skrivandet...

Av kenzie - Fredag 21 april 00:47

http://battrehalsa.nu/lakaren-har-en-kronisk-sjukdom-har-kommer-11-saker-hon-vill-att-du-ska-veta-om-livet-som-sjuk/

Behöver uppdatera mig själv ibland när de jobbigaste perioderna kommer...och även om jag förklarar gång på gång för andra, så finns det de som ändå aldrig förstår! Utan vänder sin saknad och längtan till elakheter och förtal. En paus från alla sociala medier av mig, vilket jag inte upplyste någon om, ledde till att jag på insta kunde läsa att jag var ett pack. Vid konfrontation visade det sig att personen trodde att jag tagit bort denne och dennes familj från FB. TRODDE! Och istället för att fråga drar man igång sina egna tolkningar och spyr ur sig dumheter. Bara en vecka tidigare blev jag så väl omskriven på dennes blogg för att nästa vara en idiot och pack, tillsammans med några till personer som råkade ut för dessa egentolkade saker. Efter att gång på gång förklarat att min energi inte räcker åt alla, pga det som tas upp under punkterna i artikeln, så har jag upprepade gånger sagt att det är ok att komma till oss när vi är i stallet. För det är där jag är tillsammans med Nicole och får mitt lilla sociala behov täckt. Det är vad jag orkar med. Och jag har under några år valt att lägga den lilla energin där. Då det personligen ger mig så mycket, ren skär friskvård. Det som gör mig så ledsen och besviken är att personen ifråga innerst inne vet om allt detta. Att jag umgås i stallet och efter det får jag vila min kropp och knopp igen i hemmets lugna vrå. Så har det alltid varit. Denna gången varken orkade jag eller ville förklara då jag gjort det så många ggr sedan flytten. Och när det skrivs elakheter och rent förtal, då finns det inget mer som jag vill lägga någon del av min lilla energi på mer.

Och artiklar jag delar på FB, är sådana som intresserar mig. Inget annat! Om någon tar åt sig, så finns det kanske en anledning till det. Men jag kan inte ta hänsyn till att någon av de över 400 personerna på min fb tar det personligt. Det är alltifrån fibromyalgi, stora blodmasken, travbanors feldoseringar, hovar (än mer intressant efter Nickes senskada), bett (då vi lärde oss mycket efter vet. Ulrikas senaste besök) och unghästar. Vi har ju Nicke på ett stuteri, så självklart vill jag lära mera nu när jag har förmånen att ha någon att lära utav. Så att läsa en artikel, dela för att jag tycker den är intressant och bra, har inte med någon direkt annan person att göra. Om så var fallet borde jag fått fan även av de westernryttare jag har på fb, de som rider sina tvååringar. Men tror man på det man själv gör och anser det vara rätt, så hänger man inte upp sig på en delad artikel på någons fbsida.

Hade egentligen inte tänkt yppa ett ord om detta, men efter lite sömn och mycket värk blev jag irriterad ju mer jag tänkte på det.

Så att pga kronisk värk inte ha den energin man önskar, att inte klara av att flänga runt eller ha flera bollar i luften samtidigt gör en inte bara ledsen och deprimerad i perioder. Utöver det skall man stå ut med andra människors dumheter också. Tillslut drar man sig undan och slutar att förklara. Livet blir enklare så.

Och när en person bara ser det den har gjort för någon annan och inte det den har fått tillbaka. Då är det inte vänskap det handlar om. Jag vet och har vett att uppskatta den hjälp jag fått. Och det visade jag genom att ställa upp som barnvakt, djurvakt, stötta när det var kämpigt, gav bort en kamera värd nästan 4000, en cakepopmaskin, barbord och stolar, ett sexkantigt akvarium med ljusramp, pump och ett svart tillhörande pelarbord, en väldans massa stolp, tråd, aggregat med batteri och diverse hästsaker från min dotter.
Jag visade verkligen tacksamhet!

Att jag sedan tvingades flytta 3,5 mil och inte var tillgänglig på samma sätt längre pga ekonomi och mående, kunde inte tas. Lämnade sällan hemmet då jag bodde där heller, av samma orsak. Men ser man bara sin egen saknad av något man hade, och inte lyssnar på det jag faktiskt säger. Så går det inte att ha någon relation. Börjar man sedan använda sina barn som vapen för att ge mig dåligt samvete. Då stänger jag av helt!

Ändå vet denna person att jag är såpass dålig i perioder att det kan gå veckor innan jag går utanför dörren. Jag har öppnat mig totalt och berättat hur jag verkligen mår.
Inget jag gör på fb och helst inte här heller!
Men, jag lever på knappt 10.000 i månaden. Som sjukpensionär åker man dessvärre på restskatt år efter år. I år hamnade den på dryga 10.000:- Pengar jag inte har. Efter samtal till fk där jag måste be dem dra mer skatt, kommer jag ha dryga 9000:- att leva på. Så jag lever med en konstant stress pga min dagliga värk och ekonomi. Jag behöver därför inga komplicerade människor i mitt liv. Och absolut inte sådana som far med osanningar, såsom att jag pratar skit. Att uttrycka sig om andra gör alla, kan man stå för saker och ting anser jag det inte vara skitsnack. Men personen glömmer uppenbarligen själv att denne har ventilerat personer med mig, både familj, släkt och vänner. Sorgligt men sant!

Så med facit i hand känns ett avslut bäst. Även om det är sorgligt att en persons egna tolkningar ledde till detta. Det hade aldrig behövt bli så. En vänskap kan finnas även om man bara träffas några gånger per år. Och jag är idag än mer tacksam till alla dom som verkligen förstår och allt är som det skall när vi väl träffas, även om det har gått ett år.

Dagens visdom, skapa inte dina egna sanningar, fråga berörd person istället. Och hur ledsen, besviken eller arg du än är, kalla inte andra människor för pack, idioter och andra dumma ord. Det går sällan att reparera en relation efter något sådant.

Nu släpper jag detta för gott!

Ett tillägg, alla kostnader för hästen sköter min dotter själv.

Av kenzie - Torsdag 9 feb 15:06

I tisdagskväll var vi på smygpremiären av Fifty Shades Of Darker! Loved it!!!

Men först åt vi på Pinchos. Älskade dottern bjöd på detta :-D

Hade en supermysig kväll. Väl behövd!

Min värk är fortfarande överjävlig, men som alltid biter jag ihop och kämpar på. Dock består dagarna av vila och återigen vila. Försöker lyssna på min kropp och vara rädd om mig.

Hela förmiddagen har jag haft en liten svans efter mig. Tonys katt har inte lämnat min sida. Tror hon känner av hur ont jag har.

Nu i eftermiddag skall jag ringa och prata med ägaren till hästen vi är intresserade av :-)

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se