Kenzie

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av kenzie - 31 december 2016 18:10

Åh vad livet har tagit en härlig vändning. Många bitar har fallit på plats. Jag är lycklig, trygg och glad tillsammans med Tony. Och jag och min älskade bror har hittat tillbaka till varandra. Ser fram emot ett underbart 2017 med min stora kärlek och alla underbara familjemedlemmar. Har ju fått en fantastisk bonusson på köpet också. Jag är så tacksam och glad över att ha alla dessa människor i mitt liv. Älskar Er ALLA

ANNONS
Av kenzie - 7 december 2016 09:07

Jag har tidigare skrivit om avslut. Att sätta stopp när det inte känns rätt. Sätta mitt eget mående främst och inte stanna kvar i något som jag egentligen inte vill.
Bryta ett mönster. Jag har gjort mig själv illa i ett par tidigare relationer, genom att inte vara ärlig mot mig själv.

I det långa förhållandet jag hade med en man, han som var anledningen till att jag flyttade till Småland. Så tog det bara något år innan jag upptäckte sidor som jag inte tyckte om. Ändå stannade jag i över 7 år med honom. Eventuellt var han en stor bidragande orsak till min fibromyalgi. För den kom i samband med en kraftig stressfaktor i slutet av vår relation. Under alla år med honom gick jag med en olustkänsla i magen. En känsla av att det fanns andra kvinnor som han träffade. Med andra ord gick jag väldigt ofta med inre stress. När han sedan en dag glömde logga ut på vår gemensamma dator och jag hittade minst 5 kvinnor till som han hade kontakt med (väljer att utesluta detaljer), så rasade min värld på många olika sätt. Först alla känslor gentemot honom, men även mot mig själv.
Jag gjorde mig själv illa genom mitt tänk. Att överhuvudtaget tänka på sig själv som idiot, dum, naiv och vilseled var inte det minsta hjälpsamt. Trodde ju mig älska denna man, slog bort min magkänsla om och om igen, jag var nog lite inbillssjuk...så var ju inte fallet med facit i hand.
Lämnade honom, med hjälp av en annan. En som jag såg mer som en vän. Var tacksam över all hjälp jag fick. Han ville mer och idag inser jag att jag ännu en gång gjorde mig själv en otjänst. Jag blandade ihop mina känslor. Det jag kände var tacksamhet och inget annat. Stannade ändå i över två år. Tills det blev totalt outhärdligt med alla dessa olikheter vi hade. Man skall inte ångra något heter det ju, men dessa två förhållanden är något jag önskar att jag kunde ha ogjort.

Nr. 1 Jag flyttade 30 mil ifrån mina barns far. Till en man som bedrog och skadade mig fysiskt och psykiskt.

Nr. 2 Den första person jag någonsin sett min dotter få ett okontrollerat raseriutbrott på. Pga hur han behandlade mig. När barnen går till försvar, då är det illa. Första varningstecknet här, han pratade illa om varenda person på sin arbetsplats. Alla var i princip idioter och ja-sägande rövslickare...de personer som fortfarande håller kontakten med honom därifrån, de ingick i idiotskaran de med. Men på något sätt kan de gott ha det. Skit skall skit ha. Eftersom "han" än idag pratar illa om mig och de för det vidare, så förtjänar de varandra!
Samma skrot och korn ;)

Nu trodde jag dock att jag hade lärt mig min läxa...

En ungdomsvän kom på besök. Och vi inledde ett förhållande. Det tog dock inte lång tid innan jag började reagera över saker o ting. Ville flytta hit bums direkt, började söka jobb. Vi bor redan trång då vi tog första bästa lägenhet vid flytten från Hånger. En tvåa som vi redan bor tre pers. i. När han sedan börjar ifrågasätta huruvida jag vilar eller ej när jag har sagt att jag är dålig, fick mig att helt gå i taket! Där passerade han min gräns för vad jag inte tar, inte av någon.

Jag hade visst lärt mig min läxa ändå. Jag satte stopp :)

Att sedan ödet ville mig något, ganska exakt efteråt, var det bästa av allt.

Vi fick en underbar, ärlig och genuin vän i Emmy. Som har blivit som en dotter för mig och Nicole har fått en bästa vän och syster. Med Emmy kom även Tony in i mitt/våra liv. Att jag skulle falla handlöst fanns inte på världskartan. Att han var underbar, det kände jag direkt i magen. Men en kärleksrelation, jag ville helt ärligt inte ha någon man i mitt liv efter den senaste. En fest, en kyss, en känsla förändrade allt...


Detta är min själsfrände! Jag vill inte vara utan honom några längre stunder. Jag känner ett sådant lugn, en sådan kärlek och jag är trygg i vår relation. Här vill jag stanna och bli gammal, All denna kärlek jag känner är överväldigande, jag är lycklig nu <3

ANNONS
Av kenzie - 2 december 2016 11:25

Denne lille charmör!
Som jag skrattar när jag träffar honom, full av bus och upptåg :-)

Av kenzie - 1 december 2016 21:26

Jag har börjat tillåta mig själv att gå i den/ de riktningar som får mig att må väl.

Har känt mig vilse under väldigt många år. Jag har vid flera tillfällen skrivit om det förhållandet som totalt tog knäcken på mig. Och även mina barn...att se sin mamma bli bedragen, nedtryckt och få köksstolar kastade efter sig, sätter självfallet sina spår.
Ändå såg och hörde dom endast en bråkdel, tack o lov!

Inser att jag inte har velat/ kunnat älska någon tillfullo efter det förhållandet. Jag har försökt, men vid minsta signal som har gett mig en flashback, så har jag dragit mig undan.

Jag träffade en person som jag höll ihop med i tre år. Han hjälpte mig ur det destruktiva förhållandet. Men det visade sig tidigt att vi var totalt olika! Ändå stannade jag kvar pga lojalitet. Så även om han än idag är densamme och pratar skit om andra och gärna om mig...så är jag tacksam att jag kom ur det gamla förhållandet med hans hjälp.

Då jag levt med fel män vid två tillfällen, har jag blivit än mer försiktig! Känner jag för mycket olikheter, bestämmande och kontrollerande, lägger jag benen på ryggen.

Förhållandet jag skrev om är avslutat. Jag avslutade det för några veckor sedan.

Och det är jag förbannat glad för! Allt har en mening, precis allt!
Jag har äntligen lärt mig att säga nej och stopp när det inte har känts hundraprocentigt.
Som jag vann på det!

Nu vet jag precis hur det skall kännas! Pirret, suget, längtan och saknaden. Och det bara hände!
Jag ler och skrattar som aldrig förr. Han kom in i mitt liv utan den minsta baktanke. Det som sedan har tagit oss båda med storm är våra känslor, hur vi båda tänker och tycker...Wow säger jag bara!
Han ser mig, masserar mina värkande axlar och tinningar utan att jag ber om det. För han ser och vill hjälpa mig.

Äntligen får jag känna hur det känns, i varenda nerv i kroppen känner jag kärlek <3

Att inte kunna hålla händerna ifrån varandra, älskar att dra fingrarna genom hans hår. Att bara titta varandra i ögonen gör mig knäsvag! 


Nu vågar och vill jag ge allt!

Av kenzie - 30 november 2016 16:33

För första gången sedan flytten från Hånger, har jag fått möjligheten att rida ut tillsammans med Nicole!

Strålande glad var jag när jag satt upp på Emmys Quarter Svarten.
Fina lille hästen. Och ännu gladare blev jag under ridturen, så lugn och så fin. Att höra hans nöjda frustningar, gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Efter ännu en natt med tankar, funderingar och ont i magen. Så var detta precis vad jag behövde. En lugn skrittrunda i skogen med två fantastiska hästar och min underbara dotter.

Tusen, tusen tack till min fina extradotter Emmy för förtroendet <3

Av kenzie - 29 november 2016 20:32

Stängt av ljudet på min mobil. Haft den avstängd hela dagen. Vill inte höra den, vill inte prata, vill bara få lugn o ro i min själ.

Trots en olustkänsla i kroppen har jag gjort min dag till en bra sådan. Jag försöker att alltid se på livet med positiva ögon. Det är inte alltid lätt då jag kämpar på med min dagliga värk samtidigt.

Åkte och lunchade hästarna. Åtta vattenkannor med vatten till alla hästarna bars ut (gissa hur det känns nu i mina axlar). Stod och mockade när Nicole sms:ade. Hon hade fått sluta tidigare, det gjorde mig glad. Åkte hem och hämtade henne. Och vi kunde köra samma koncept som förra veckan, turas om att rida :)

När vi kom tillbaka var Å i stallet och pysslade. Efter en stund dök även Emmy upp. Trevligt, trevligt!

Så det blev en mysig runda då även Emmy och Svarten promenerade med oss. En längre sträcka hade Nicole Svarten som handhäst. Dessa goa, lättsamma hästar. Fungerade kanon!

Väl hemma så fick vi besök av Helena och barnen. Var härligt att få leka och busa lite med Erick :)

Men hur jag än kämpar, så har jag en olustkänsla i kroppen. Det gör mig fruktansvärt frustrerad då jag inte vill känna så. Har ju så mycket annat som gör mig glad just nu.

Tycker inte om när jag känner en massa värme och kärlek, att samtidigt känna negativa känslor. Vill njuta av allt fint omkring mig.

Återigen, endast jag kan förändra det som inte gör mig gott. Det är dags för flera förändringar, allt för att komma ännu närmre, inre harmoni.

Hade en så fin kväll igår, full av kärlek och värme. Underbart att komma hem med nyladdade batterier. Tack vare det kunde jag göra det bästa av ännu en dag <3

Nu skall jag lägga mig i ett bad, levande ljus och musik. Drömma mig bort en stund och bara le.

Sedan får det bli filmtajm med Nicole <3

Av kenzie - 29 november 2016 12:40

Ja jag lever mitt liv precis så som jag själv vill. Jag har inga problem att anpassa mig, men då skall jag också känna ett samspel. Att man strävar åt samma håll. Kompromissa kan jag med göra.

Jag vet med mig att jag kan ha sårat människor genom mina val jag har gjort. För jag har självinsikt, därför vet jag med mig detta. Efter ett 10-årigt destruktivt förhållande med en man som gjorde mig så illa, både fysiskt och psykiskt. Och med den hjälpen jag fick genom psykiatrin. Så kunde jag efter detta stå upp för mig själv, välja bort, säga ifrån och göra avslut.

Detta har fört med sig att det finns män som pratar illa om mig. Av den anledningen att det inte har känts rätt för mig och jag har gjort avslut. Jag vet, att blir ens självkänsla sårad, kan man bli dum. Dock ändå så fel, jag går inte runt och pratar illa om dem. Jag skulle inte vinna någonting på det, det enda det hade gett mig är dålig energi.

Jag har också människor som genom åren har gjort mig väldigt, väldigt illa. Jag har förlåtit dem för väldigt längesedan. För min egen skull, man mår så mycket bättre när man väljer godhet i livet.

Och till de människor som väljer att lyssna på osanningar och skitsnack, utan att ens känna personen det handlar om. Jag tycker lite synd om er, att ni är såpass inskränkta att ni inte förstår att det finns två sidor på myntet.

Jag är inte felfri, långt ifrån. Men jag är mänsklig och gör därför både bra och ibland dåliga val.

Men så länge valen handlar om mitt eget mående, vad jag vill och inte vill. Vad som känns rätt och inte rätt, ibland tar det ett tag innan man upptäcker att ett förhållande inte får en att må bra.

Att då få skit när jag äntligen har lärt mig att älska mig själv, att jag duger som jag är, att jag är värd något, känns så väldigt svårt.
Men jag tar det, för jag vet hur det känns att bli sårad. Alla har upplevt det, dock väljer vi själva hur vi hanterar den känslan. En sak kan jag dock lova, ingen mår bättre av att prata illa om någon. Det bygger enbart upp en fruktansvärt massa dåliga energier. Och den som mår dåligt av det, är enbart den som pratar illa.

För mig kommer ingen åt med sitt skitsnack. Jag är ju den som vet vad som felade, varför det blev ett avslut. Jag väljer att låta de som vill prata illa om andra, de som lyssnar på det, de som för det vidare, de som tror på det, att göra detta. För jag väljer att fortsätta förlåta, bli starkare, tycka om mig själv och välja in de människor i mitt liv som är likasinnade när det kommer till denna biten.

Tro inte på allt du hör, en sårad person kan komma med väldigt mycket osanningar för att skada den personen som lämnade dem.

Kärlek till Er alla!

Av kenzie - 28 november 2016 05:52

Är du utesluten ur mitt liv, så finns det en anledning! För jag lämnar ingen som behandlar mig väl, visar förståelse och har vett att uttrycka sig. De som lyfter mig, får mig att skratta trots att värken kan vara hemsk, samt fyller mig med positiv energi. De lämnar jag aldrig och jag gör vad jag kan för att även finnas till för dem.

http://battrehalsa.nu/11-rad-till-dig-som-vill-gora-vardagen-lattare-for-en-person-med-fibromyalgi/

Ger du mig däremot dålig energi, samvetskval eller bara är väldigt självisk...ja, då vänder jag dig ryggen. För min energi som kroniskt sjuk räcker inte till att bearbeta en massa negativitet.
Utan den energin sparar jag och ger till de som förtjänar den.

Genom åren har jag lärt mig att bita ihop..jag kan göra detta rätt länge. Varför? Det borde väl vara bra att rensa luften? Absolut! Men idag väljer jag mina duster, jag kan tycka att du har väldigt fel. Ändå är jag tyst. Varför?
Vet jag med mig att en diskussion endast tar en riktning, så tar jag inte av min energi. Jag behöver inte alltid ha rätt längre.
För vad som är rätt för mig, behöver inte vara rätt för dig. Vi alla tycker olika, det är det som gör livet intressant.

Samtidigt är det i vissa situationer väldigt bra om man går åt samma håll. Tycker någorlunda lika. Då flyter saker på lite lättare.

Så vänder jag dig ryggen, beror det på att jag mår bättre utan dig. Att jag behöver avskärma mig för att välja en positivare väg.

Och jag förstår att det kan vara svårt för många att hantera andras smärtor och vad dessa gör med oss. Men glöm då aldrig hur svårt det är för den som lever med konstant värk och vad detta för med sig.

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se