Kenzie

Alla inlägg under juni 2016

Av kenzie - 20 juni 2016 21:18

Nya adressen är klar, men har inte haft energi att starta upp nya bloggen. Kommer iofs se likadan ut. Men gammalt blir kvar i denna bloggen och nytt i den nya. Som att vända blad, ett nytt kapitel. Två förhållanden med tråkiga slut blir lämnade för alltid i denna bloggen vid bytet. Två personer som låtsades visa samma moral som min när det kommer till otrohet. Två personer som gjorde mer skada, än någon annan tidigare gjort. De två som utgav sig för att vara någon de inte var. Där båda tyckte att otrohet var ok istället för att avsluta relationen innan. Jag föraktar sådana människor. Fega kräk som anser sig ha rätten att skada en annan människa känslomässigt, fega genom att inte ta steget ur ett förhållande innan de har hittat någon annan att gå vidare till. Två personer som saknar emotionell intelligens! Vuxna män som beter sig som ungdomar...visst tar man skada av sådana här avslut. Sedan kan jag iofs känna att det har stärkt mig. Dessa två har fått mig att inse hur otroligt skönt det är att bara ha mina barn att lägga min energi på. Att bo själv med mina två ungdomar är underbart och jag kan bara blicka bakåt och inse att jag var alltför godtrogen. Och att man skall lära känna en tilltänkt partner en längre tid innan man ens planerar att flytta ihop. Hade jag det, hade jag kanske även hunnit få höra det jag senare fick höra om dessa två... Nummer ett fick jag höra av flera, var känd här i stan som en kvinnotjusare som lägrade kvinnor åt höger o vänster. Stämde! Nummer två, går inte in på det då det inte är några snälla ord. Men att jag borde ha medalj som stod ut såpass länge, har jag fått höra av några av tvåans tidigare arbetskamrater. 


Har även funderat på att helt enkelt sluta blogga...därför blev jag lite glad då en annan bloggare lade till mig på FB. Kul att kunna följa hennes liv med sina djur där, då jag blivit urusel på att läsa bloggar!


Så får se hur jag gör när jag börjar må lite bättre...

ANNONS
Av kenzie - 15 juni 2016 01:10

Måste verkligen sova då min läkare skall ringa imorgonbitti. Har mått och mår skit under en alldeles för lång period nu.

Orkar inte må så här längre. Utöver stunderna i stallet, så vilar jag. Väldigt less på min livssituation nu...

Samtidigt tacksam över mina älskade barn som har överseende med mig. Men vill orka/klara att leva lite mer än jag gör, inte bara för min skull, utan även deras <3

ANNONS
Av kenzie - 6 juni 2016 00:50

Att solen värmer oss just nu har väl ingen missat ;)

Tyvärr är jag i stort sett trött hela tiden, så får inte utnyttjat vädret som jag hade önskat.
Men två väldigt korta promenader blev det idag. Och det är ju absolut bättre än ingen alls.

En promenix med fina, fina Nicke blev det. Att han är uttråkad nu märks tydligt. Gick och småkivades med Nicole ;)

Och en liten rastning av Luna och Lycka följde jag med Philip på.

Vad vore livet utan dessa underbara barn och djur. Det är tack vare dem jag går upp ur sängen och bestämmer mig för att kämpa. Kämpa emot känslan av att vilja ge upp när smärtorna är som värst. Det är dom som ger mitt liv betydelse! För som sjukpensionär känner man sig rätt liten och obetydlig. Man är ingen utan ett arbete, jo...en förbannad jävla belastning för samhället. Så det är inte bara smärtorna jag slåss mot dagligen, utan många känslor också. Så kanske inte så konstigt att jag reagerar starkt på en del kommentarer jag får höra...

Nu skall jag försöka och hoppas få lite sömn. För först skall jag köra Philip till jobbet (börjar innan bussarna har börjat gå). Och lite senare är det dags att köra Nicole till sitt jobb.

Varför har inte mina ungdomar körkort? Ja, inte för att dom är lata! Utav den anledningen att jag oftast är dålig, har svårt att hålla fokus på mer än en sak åt gången. Konstant värk gör mycket med en människa. Så att hålla uppsikt på trafiken, samtidigt som jag skall hålla uppsikt på den som övningskör och samtidigt lära ut något är oftast övermäktigt. Och tyvärr skall de bekosta sina körkort själv, önskar så att jag hade möjlighet att hjälpa dem med den biten. Men det är inte lätt när man som förälder i alla år fått stå för diverse utgifter själv för barnen. Jag har i alla år önskat dem så mycket mer än vad jag som ensam och sjukpensionär har kunnat ge dem. Ändå har jag i alla år haft de finaste barnen. Är så oerhört stolt över dem!

Fick ett sådant fint meddelande idag på messenger igen. Blev glad, tack gumman. Jag behövde höra det <3 Kommer svara dig imorgon.

Av kenzie - 4 juni 2016 22:48

Kommer byta blogg inom en vecka. 


Detta är min ventil, här lyfter jag på locket och avlastar mig från mina känslor och tankar. 

Har varit dålig en mycket lång tid nu och det tär på mig. Är less på att människor som inte har en aning om hur det är att leva med konstanta smärtor, att inte vara förmögen att arbeta, att inte ha ett socialt liv i form av arbetskamrater, dömer mig. Och jag är samtidigt tacksam över de som förstår och de som för fullt ställer frågor till mig för att kunna förstå. Eller som person som skrev till mig på messenger ikväll, har fått lov att återge meddelandet här.


Hej Nilla, ville bara säga att jag saknar... Men så slog det mig samtidigt som jag skrev, att om jag saknar dig...tänk hur många du måste sakna när du går in i dina skov. Och plötsligt så kändes inte min saknad så viktig längre. Så istället skriver jag om det ;) Hej, Nilla! Ville bara säga att du finns i mina tankar och jag finns här när du mår bättre. Det får ta den tiden det tar <3 Tills dess skriver jag lite med dig här, så träffas vi när du mår bättre.

Du är en kämpe och det viktigaste är att du lägger din energi på dina två fina barn när du mår som sämst!


Skrev nog tjugo hjärtan tillbaka! För det var så klockrent!!! Tack, du satte huvudet på spiken ;)

Kommer till dig först av alla när jag mår lite bättre :D


Kommer meddela min nya bloggadress till er via era bloggar. Ni som inte har blogg kan skriva era mejladresser, så skickar jag länken.



 




Av kenzie - 4 juni 2016 16:34

Idag är det Annas examensfest, önskar så att jag hade orkat att närvara. Istället sitter jag här i skuggan på balkongen. Var länge sedan jag hade en bra dag nu.
Skönt ändå att Anna vet hur jag har det, så slipper man få dåligt samvete för att man inte mår bra. Det räcker liksom med de dagliga känslorna som man brottas med. Sorgen över att leva med detta helvete, känslan av att aldrig räcka till. Det är ett stort känsloregister jag brottas med dagligen. Känslor som endast en person som också är sjuk och sjukpensionär kan förstå. Och när man känner att man successivt bara blir sämre och sämre, ja då gör det riktigt ont i själen.
Så jag behöver verkligen inte människor som spär på dessa känslor, behöver inte människor som ger mig dåligt samvete. Mår redan dåligt varje dag numera. Och då menar jag med min värk och de känslor den för med sig.

Att vi blev tvungna att flytta har jag accepterat, även om jag självfallet saknar mina grannar, så trivs vi här. Och mina kära ungdomar trivs så mycket bättre här. Förstår dem, då de med dessa otroligt bra bussförbindelser nu har fått ett större socialt liv.

Nu skall jag bädda ner mig och försöka blunda några timmar. Känner mig lättretlig, något man lätt gör när man har sovit för lite och har ont hela tiden. Också en anledning till att jag isolerar mig så mycket numera. Minsta lilla kan reta upp mig och allra helst om någon säger något om min sjukdom. För detta är mitt helvete, allt jag behöver just nu är förståelse och en gnutta empati. Kritik kan jag ta min bra dagar, nu går det inte alls. Så håller mig här eller med de goa som frågar i hopp om att förstå min situation så gott de kan. Eller de goa som bara skriver "tänker på dig" Värdesätter detta mycket, skönt med omtanke utan krav, eller text som ger mig samvetskval. Tack <3

Av kenzie - 4 juni 2016 11:42

När jag mår dåligt äter jag. Och jag mår alltid dåligt...

Kommer inte i mina kläder från förra sommaren. Ännu en sak som gör mig ledsen.

Jag har svårt för att beslutsam gå ner i vikt. Mitt dygnsschema ser ju inte ut som andras. Är oftast uppe till 3-4 på morgonen och äter alltså även på natten. Rör mig lite pågrund av min värk.
En ond cirkel helt enkelt.

Idag gör Nicole sin första arbetsdag. Körde henne till jobbet, passade på att gosa lite med åsnor och några ponnyn innan jag åkte hem igen.

Av kenzie - 4 juni 2016 01:07

Nicole avbokade examensfesten vi skulle på. Jag mår för dåligt. Som alltid sedan jag blev sämre. Förr, innan jag fick fibromyalgin, då jag "bara" hade whiplashen, då kunde jag oftast närvara. Så kom sviterna dagen efter istället. Nu får jag tacka nej och det är mycket sällan jag kan närvara vid festligare tillfällen. Det gör mig ledsen. Kanske inte lika mycket för min egen skull, utan för de som bjuder in mig. Samtidigt är jag tacksam och glad över de personer som ändå fortsätter att bjuda in mig.

Tänkte på en sak, en person sa något som har etsat sig fast för ett tag sedan. Jag tyckte att det var fruktansvärt elakt sagt. Han jämförde mig med en annan person som också har dåliga dagar. Att den personen hade det värre än mig, för personen kunde inte dela sin mat själv...
Nu brukar inte jag jämföra mig själv med andra. Och framförallt så skriver jag inte ut på Fb riktigt hur illa det. Men då kokade jag inombords och hade en sådan lust att svara honom med: - Du ser inte mig när jag mår som allra sämst, du har inte sett mig när jag ramlar, när jag inte tar mig upp ur sängen själv, när jag knappt får på mig kläderna eller har svårigheter att torka mig efter toabesök. Inte heller när jag ligger och gråter pga smärtor, spyr för att värken är olidlig och inte tar mig utanför dörren på flera dagar. Tänk om människor kunde lära sig att tänka innan de öppnar munnen. Så hade man sluppit bli sårad/ledsen pga deras klumpighet.

Fick köra Nicole till stallet idag då mina föräldrar nu har åkt hem. Vi tog faktisk med badkläder och handdukar och åkte till Flatenbadet när Nicole var klar med stallsysslorna. Var skönt att ligga o slumra en stund på stranden. Varmt o gott för onda leder.

Läste bara några få sidor. Jobbigt att läsa, hoppar mellan raderna. Men ville ändå ge det en chans.

Av kenzie - 2 juni 2016 18:23

Självklart gick jag in i ett skov igen! Vill dunka huvudet i väggen och skrika rakt ut, så frustrerad är jag.

Varför kan jag inte få ha några dagars sammanhängande,"någorlunda" bra dagar!? Mina föräldrar är här och jag har endast träffat dem ett par timmar igår. Detta gör mig också så ofantligt ledsen, när man inte orkar att umgås pga att man har så inåtahelvete ont hela tiden.

Jag vill så mycket men kan inte...

     

Dessa bilder tog jag igårkväll när vi var på campingen. 


Så som det ser ut nu, lutar det mot att helgens planer får ställas in. Inget ovanligt, men likt förbannat blir jag lika ledsen varje gång som jag måste tacka nej. 


Hoppas innerligt att jag hinner repa mig tills på onsdag, då är det dags att åka till Husarby med Nicke. Och det är viktigt! Men jag styr ju inte över mitt mående...så jag håller alla tummar och tår för att jag skall vara på fötterna tills dess.


Och jag har nu gått ut med att mina bilder inte längre skänks bort. Mina ungdomar har varit på mig om detta och nu även Mari och Anna i stallet. Och jag inser hur dumsnäll jag har varit under många år. För det handlar inte om att jag skall tjäna storkovan, utan att faktiskt ha råd med service på min kamerautrustning. Detta borde ha gjorts för länge sedan, men som sjukpensionär och ensamstående, så har utrustningen legat långt ner på priolistan. Alltid kommer det utgifter som måste gå före.


Så nu får inte mina bilder användas på facebook, instragram eller andra sammanhang om man inte har betalt sin bild eller kommit överens med mig om detta. Finns till och med de som har skickat in mina bilder som bidrag i tävlingar! Detta utan att ens ha frågat mig!!! Rent ut sagt för jävligt tycker jag! 

Kan upplysa om att det finns personer som har blivit debiterade 5000:- för att ha använt någon annans bild. Fotograferna har haft lagen på sin sida! Helt rätt tycker jag. 

Numera är mina bilder vattenstämplade.

         


Inser nu när jag sitter här och bloggar på balkongen, hur skönt vi har det här :) Men längtar samtidigt något alldeles fruktansvärt efter att åka till stallet. Lite tomt när man inte har träffat tjejerna på ett par dagar. Och jag längtar så efter att Nicke är ridbar igen. 

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se