Kenzie

Alla inlägg under april 2016

Av kenzie - 29 april 2016 23:50

Utav någon outgrundlig anledning, så sover jag sämre än någonsin när jag har ställt klockan för att göra något. Så när alarmet ringde hade jag sovit 2 timmar. Vid 07:15 var jag och Nicole i stallet. Hästarna var då så gott som klara med sin frukost, så vi kunde börja ta ut dem ganska omgående. Nicole passade på att rida direkt på morgonen. Det gjorde hon klokt i, då var det sol. Vilket det inte var senare under eftermiddagen.

Väl hemma stöp jag i säng, vid 11 väckte Nicole mig. Tillbaka till stallet för att möta upp vår hovslagaren. Innan vi åkte hemåt lunchade vi och gav vatten åt de som hade slut på sitt.

Så fort vattenslangen kommer fram, så vill Zack leka ;) Skall man tömma vattenhinken, så slutar det oftast med att han kommer i vägen för att fånga det vatten som fanns i hinken :D

Väl hemma igen så lade jag mig bredvid lilla Lycka som hade bäddat ner sig i min säng.

Nicole åkte till Jönköping med en kompis och jag somnade. Vaknade till när Philip kom hem runt 18:30-tiden. Tog tid innan jag kom upp ur sängen.

Philip hade med sig ett påskrivet papper. Så stolt över honom!!! Han kan nu titulera sig som arbetsledare! Och eftersom jag är försiktig med att ta morfin, tog en oxy igår. Därför hade jag inte tagit någon idag, så jag kunde lite senare fira med honom och ta en liten Whiskey och kopp kaffe ;)

Att jag mått riktigt kasst i mina leder de senaste 2 veckorna syns tydligt på min lifelog :( Svårt att gå ner i vikt när man blir begränsad av smärtorna...

ANNONS
Av kenzie - 28 april 2016 21:38

Då var jag ännu en gång tvungen att boosta värken med extra morfin. Först klockan 14 kunde jag ta mig ur sängen och sedan har resterande tid tillbringats inomhus. Vid 15:30 kom Helena och barnen, killarna skulle vara här undertiden som tjejerna åkte till ridskolan. Mysigt att rå om dem några timmar. Vi pusslade och såg på lego ninjas.


Efter ridskolan fikade vi alla tillsammans. Blir inte så ofta vi träffas nu, men trevligt när vi väl gör det :)

ANNONS
Av kenzie - 26 april 2016 15:36

Nicole missade sin buss imorse vilket resulterade i ett tidigt besök i stallet. Men vi hade tur så både Emmy och Anna kom så vi träffa dem ändå :)

Medan jag fyllde på vatten så red Nicole. När vi sedan skulle skifta hage på Svarten och Esset så passade jag på att ta in den lilla för lite ryktning. Oj vad hon fäller, hon fullkomligt njöt av att bli borstad o bli av med en hel hög med päls ;) 25 år gammal och still going strong!

Av kenzie - 26 april 2016 01:25

Har ju kommit igång ordentligt igen med skrivandet. Nu är jag flitig på att blogga. Även om den inte är den intressantaste sidan i cyberrymden, så vet ni ju redan att jag har den som en dagbok. Och skriver för min egen skull, nyttigt för mig att kunna gå tillbaka i tiden. För varje gång jag går in i ett skov, så undrar jag om jag har gjort något speciellt som har utlöst det. Oftast kan jag då kika på året innan och se att det är årstiderna som påverkar mig allra mest.

Och april månad är en sådan månad som jag kan må bra ena dagen, för att rasa nästa. Inte konstigt då det går fort mellan väderförhållandernas skiftningar. När jag åkte hem från Sjöberg var det -2 och snorhalt på vägen. Då kändes det gott att han inte skiftat däcken på min bil än ;)


När vi var i stallet drog värsta hagelnederbörden igång! Suck!
Gott att vara på benen och träffa goa tjejerna i stallet, piggar alltid upp att träffa dem.

Funderade även på om det inte snart är dags för ett besök hos frissan, det är inte ofta, inte heller länge som jag har burret utsläppt...

...Utan det åker oftast...nä, alltid upp i en.knut ;)

När jag kom hem från Sjöberg var det bara att värma på maten, gött! Nicole hade gjort egna hamburgare och en god coleslaw. Är så stolt över mina ungdomar.

Philip firade något med Laphroaig och jag är stolt. Berättar vad när det är klart till 100%

Nu har klockan blivit 01:25 och jag skall ge sömnen en chans. Har jag tur så har jag somnat inom 2 timmar ;)

Av kenzie - 25 april 2016 17:01

Förkylningen är på väg ur kroppen och jag känner mig något bättre. Så skönt!

Tycker det är så fascinerande med människor. När man träffar någon säger ingen något större negativt, jo lite varningssignaler fick jag av ett par som bodde bredvid stallet där vi hade Playmo uppstallad.
För ett tag sedan kom det ett par westernryttare på besök i stallet där vi nu har Nicke uppstallad. Dom hade inget gott att säga om denne person. Och väldigt mycket stämde in på det jag ifrågasatte och tyckte var fel. Hästhållningen de beskrev stämde precis! Den var under all kritik och hen fick inte ha kvar hästen på ett ställe pga detta. Och jag förstår precis!

Som sagt, det finns människor som har kommit in i ens liv och när de försvinner så saknar man dem överhuvudtaget inte alls. Utan man önskar istället att man aldrig hade träffat dem från första början med facit i hand ;)

Sedan finns det de man aldrig vill förlora, inte ens den dagen förhållandet tar slut. Sjöberg är en sådan person. Fantastisk på alla sätt och vis!

Av kenzie - 23 april 2016 05:02

En ny dag gryr, jag kan höra fåglarna sjunga utanför det öppna badrumsfönstret. Det låter rofyllt och det är den härliga årstiden som är på ingång. Fågelkvitter, vår, värme och ljusare dagar hör liksom ihop. Nåväl, medan dagen gryr så har jag ännu inte avslutat min. Medan jag bloggar i brist på sömn, så kikar jag upp mot det högra hörnet på min mobil, klockan visar 04:40. Jag är så fruktansvärt less på att varje natt ligga vaken och känna hur det gör ont på varierande ställen på min kropp. Och jag vet att jag kommer somna av ren utmattning tillsist. Jag önskar verkligen ingen annan det livet jag lever, samtidigt är det så lite som behövs för att även du skulle kunna hamna i min situation. Det räcker att någon annan brister i koncentration i trafiken, och olyckan är ett faktum. Så började mitt livslånga helvete och jag kommer aldrig bli smärtfri igen. Om inte ett under sker! Men prognosen ser inte bra ut. I 23 år har jag nu dagligen haft ont någonstans. Mina vakna nätter har jag levt med i 10 år. Inte ens de tyngsta sömntabletterna läkaren skrev ut fick mig att somna.

Nu när jag är sjuk så blir smärtorna sju resor värre och jag har överhuvudtaget ingen energi eller ork över.

Så glad över vår nyfunna vän Anna som hämtar och tar med Nicole till stallet. Det hjälper mig i vardagen och gör mig så glad att hon tar sig tid att varje gång komma upp och prata lite med mig. Jag behöver det när jag själv inte tar mig utanför dörren.

Är också så tacksam över mina två ungdomar, Nicole som kommer hem med någon liten present då och då, Philip som bidrar ekonomiskt och skjuter till när räkningarna hopar sig. För livet som sjukpensionär är på intet glamoröst, inte någonstans!

Av kenzie - 22 april 2016 23:16

Delar detta från en blogg jag har börjat läsa, hon som skriver lever också med fibromyalgi och texten är så sann.

Bloggen heter Röda rummet.



Ni som har influensa. Var tacksamma för att det går över. Tänk er att ni har lika ont i kroppen som när ni har århundradets influensa, kombinerat med träningsvärken från helvetet, blåsor i munnen som gör så ont att bi knappt kan äta, problem med magen, likt IBS (ja allt på samma gång) o när ni ligger där i eran säng (för det förmodar jag att ni gör när ni har influensa) så kommer det in någon o knivhugger er lite var stans på kroppen med jämna mellanrum. Som om inte det var nog så är man ju förlamande trött också. Man blir nästan paralyserad ibland. Ni har säkert varit där någon gång? Huvudet dunkar o allt ljud, alla intryck blir som ett kaos i skallen. Det surrar som en aggressiv bikupa där inne o allt flyter ihop som i en dimma. All smärta o trötthet gör er givetvis lite förvirrade, ni glömmer mitt i steget vad det var ni skulle göra, orden försvinner ibland o kommer de ut ur munnen på er så blir det helt galet. Ni slutar ringa till era vänner i rädsla för att säga fel. Det kan bli pinsamt.. Sms är bättre, något skrivet kan man korrigera innan man skickar. Du har svårt att hålla fokus på det du gör under en längre tid. Hjärnan blir utmattad av den energi det tar att fokusera. Efter 8 timmar på jobbet är det inte att tänka på att försöka vara social. Uteliv o sociala aktiviteter fungerar inte som innan eftersom de ofta omfattar lite högre ljudnivå o sorl från andra människor som pratar. Om ni bara visste vilken energi det går åt att försöka fokusera på dig o vad du säger i en sådan miljö där det förekommer andra ljud. Höga som låga. Det är som att springa ett maraton. Ett neurologiskt maraton.. Man tar sats o springer frivilligt in i en vägg.. Utmattad kommer du hem o din högsta önskan är att få sova. Icke säger kroppen som värker mer än någonsin eftersom du unnat dig en kväll med goda vänner.. Lika bra att sluta gå ut, det straffar sig bara ändå. Själen får en stunds massage men kroppen får betala priset sedan. Ibland tar det dagar att bli människa igen.. Eller ja, så gott det går vill säga. Tänk om det inte skulle gå över. Ni skulle få jobba så, leva så, tacka nej till vissa sociala aktiviteter pga utmattning o ångest inför smärtan som kommer. vissa dagar eller perioder är värre än andra. Föreställ er att leva så resten av livet o jag hälsar er välkomna till min verklighet. Detta tillstånd har varit min vardag 24 timmar om dygnet i 12 år. Vissa saker blir bara värre med åren.. Inte syns den heller, syns inte finns inte. Svårt att få förståelse för en sjukdom som inte syns. Tänk om den var synlig, hade det varit lättare då? Hade folk haft en annan förståelse? Man ser ju om någon är blind eller sitter i rullstol, men Fibro.. "Va- är du sjuk? Det syns inte".. Kroppen bryts ner. Noll uthållighet. Får kramp o låsningar av minsta lilla.. Ibland utan fysisk ansträngning. Motionera säger folk.. Har prövat både yoga o sjukgymnastik. Hade ont i flera dagar efteråt o sedan var det dags för nästa pass. Upplevde det bara som att smärtan blev värre.. Försökt simma också men kom en halv längd sedan gjorde det för ont i knän o höfter. Promenad går bra ibland beroende på dagsform. Men inte för länge då låser sig hela kroppen o man ser ut som en haltade vandrande pinne i några dagar.. Orkar inte hålla upp armarna o statiska positioner är inte att leka med. Är helt slut efter att ha duschat o tvättat håret, bara att torka sig efter dusch är sjukt jobbigt. Torka håret med hårfön kräver många pauser eftersom det är för ansträngande.. Så var tacksamma för att det är influensa ni har o inte Fibromyalgi!

Av kenzie - 22 april 2016 00:32

Asså, jag måste vara en av de veligaste människor jag känner :) Jag kan verkligen inte ens bestämma mig för vilken banner jag vill ha här på sidan ;)

Ändrade texten, ville få med fibromyalgin då hela mitt liv cirkulerar runt den. Det är min sjukdom som till största del styr mitt liv även om jag försöker styra den. Sedan kändes det fel att ha med country living då vi nu bor i lägenhet. Även om vi har skogen precis utanför och bor på landsbygden, så kändes det inte korrekt ;)

Så bli inte förvånad om bannern snart är bytt igen :)

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25 26
27
28 29
30
<<< April 2016 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se