Kenzie

Alla inlägg under juni 2013

Av kenzie - 25 juni 2013 06:26

Ni som känner till hur psykologi fungerar, vet att en händelse kan dra igång en hel flod av känslor. 

Utan att skriva varför jag nu har ett hav av stormande känslor, så skriver jag ändå...


Pga min sedvanliga värk kom jag inte i säng förrän vid halvfyratiden nu på morgon. Ett telefonsamtal strax efter fyra gjorde att jag inte kunde somna om. Så jag gick upp och satte på kaffebryggaren. Och här sitter jag nu och klockan är strax sju. Ingen sömn överhuvudtaget. Har ont i magen och tankarna har gått ca 8 år tillbaka i tiden. Då jag hittade G död. Han hade hängt sig i mitt garage. Jag har genom åren fått så kallade flashbacks från den dagen. Händelser har gjort att jag återigen återupplever det hela. Att se en människa död, en alldeles för ung människa som har avslutat sitt liv, är fruktansvärt! Jag har brottats med många känslor, ilska, frustration, sorg, skuld...ja, hela registret. Men jag kommer aldrig att kunna förstå, varför. Han hade så många som älskade honom, inte kunde jag vara den viktigaste personen i hans liv...eller var jag det? Eftersom han öppnade sig för mig så vet jag att det fanns andra bakomliggande orsaker som gjorde att han mådde dåligt. Han drack alldeles för mycket ( detta förklarade han för mig, berodde på att han inte mådde bra) och hamnade ofta i bråk pga detta. Och hans alkoholintag var en anledning till att jag avslutade vårt förhållande. Jag bad honom så många gånger att söka hjälp för sitt mående. Tyvärr tog han inte hjälp. 3 syskon till honom har suecideförsök bakom sig, så jag vet innerst inne att han inte tog sitt liv pga mig. Men jag behövde själv psykologhjälp för att inse det. Jag tog på mig massor av skuld och hade så många frågetecken. Dessa kommer jag aldrig att få svar på...men jag har kunnat acceptera att detta var hans val. 

Jag känner mig väldigt kluven till självmord. Likaväl som jag anser det otroligt fegt, så inser jag vilken styrka man måste besitta för att våga ta steget fullt ut. Dock är oftast alkohol inblandat och min fråga då är, hade dessa personer tagit sitt liv om de varit nyktra?


Känner att detta blev ett väldigt luddigt blogginlägg och vet egentligen inte vart jag ville komma med det...

Nä, nu skall jag ta med mig en kopp kaffe upp till stallet, släppa ut hästarna i hagen och dricka mitt kaffe medan jag tittar på dem när de betar.

 


ANNONS
Av kenzie - 24 juni 2013 02:21

Nu när jag tänker tillbaka så kan jag inte annat än att skratta! All hans otrohet bakom min rygg, alla svek och lögner. Och jag som själv höll benhårt på trohet. Sa hela tiden till mig själv att jag minsann skulle kunna gå rakryggad ur förhållandet. Det gjorde jag också! Till ödets ironi, ex:et som inför andra alltid ville verka vara så snäll och generös. Var allt annat än just det. Jag har alltid älskat att fotografera, så han gick och köpte en Nikon D300 plus finare objektiv. Jag fick alltid veta och höra att dessa tillhörde hans företag. Men tack vare den kameran och mitt hästintresse lärde jag känna Per, min nuvarande sambo. Och eftersom ex:et lånade 20.000:- av mig när jag var så dum att flytta tillbaka till honom, efter att ha tagit steget och flyttat ut. Då jag flyttade för andra gången insåg jag att dessa pengar skulle jag aldrig få se igen, helt sonika packade jag ner två objektiv som garanti. Tog inte lång tid förrän han upptäckte detta och började tjafsa om polisanmälan. Kunde han gärna få göra, då jag kunde uppvisa kvitto på insättningen "lån 20.000:-" på hans konto. Slutade med att de två fina objektiven blev i min ägo då han inte alls tänkt betala igen några pengar till mig. Ödets ironi förde mig till Småland, efter sju svåra år (det heter ju faktiskt så), tog jag mig ur det destruktiva förhållandet med hjälp av min nuvarande sambo. Barnen som mått dåligt i alla år under samma tak som ex:et har idag hittat varsin underbar partner och livet ler emot dem. Vi lever i harmoni tillsammans ute på landet med våra djur, jag har min värk men jag har också kärlek och livskvalité numera.

Och en alldeles egen dyrgrip, en Nikon D700 som jag fortsätter att fotografera med vid westerntävlingarna. Skillnaden numera är bara den att killen på hästen är min livspartner, och jag älskar honom något alldeles otroligt mycket!

ANNONS
Av kenzie - 19 juni 2013 21:07

Det känns som igår då jag höll honom i min famn...nu skall han ut i stora världen och stå på egna ben!
Men som mor kommer jag alltid att finnas i bakgrunden, glädjas med honom när det går bra och stötta när det går mindre bra. Så länge jag lever kommer jag finnas för honom, mitt älskade barn!

 

Vilken underbar glädje det var på skolgården!

Ser lite fundersam ut...

Tillsammans med kärleken:)

Lycklig!

Glad student!

Kusinen håller i skylten:)

Mina högt älskade ungdomar <3

Mina fina <3

Studenttåget genom stan upp till de väntande traktorerna och lastbilarna.

Vilken lycka det var att som mor se hans glädje!

Här kommer sonen och hans klass!

Vi klarade oss tyvärr inte undan regnet:(

Vilket glatt gäng de var, men med blandade känslor kan jag tro då de har varit ett sammansvetsat gäng.

Får vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra!!!

Min underbara mamma hade gjort både cupcakes och tårta!

Av kenzie - 6 juni 2013 14:16

Mitt tidigare inlägg tog ju upp mitt förra förhållande, en destruktiv tid i mitt liv. Från att ha varit utåtriktad och glad, blev jag inåtbunden och ofta ledsen. Jag drog mig undan vänner och familj. Idag är jag mitt forna jag igen. Känner och ser en sådan otrolig skillnad på mig själv. Igår var jag ute på en ridtur tillsammans med dottern, detta resulterade i att jag har fruktansvärt ont i min ländrygg och nacke idag. Men jag deppar inte trots svåra smärtor, utan jag tänker tillbaka på gårdagen med ett leende. Vi red först ner till ängen och var där en stund, sedan vidare ner mot sjön. Med ett avbrott ner till den gamla crossbanan, hästarna var riktigt taggade. Travade lite där och i uppförsbacken tyckte Bubbas att en galopp uppför var bäst;) Skrattade gott åt hans glädje, underbara häst! Nere vid sjön lekte Freja som en galning i vattnet, Bubbas tittade på henne och såg ut att undra vad hon sysslade med. Vattnet stänkte åt alla håll, skönt i värmen. På tillbaka vägen släppte vi hästarna i en härlig galopp:) Livet på landet är verkligen så gott som jag alltid har föreställt mig, så glad över mitt nya liv!

Av kenzie - 4 juni 2013 23:58

Jag vet att man inte skall invalidera sig själv genom att säga så, men fy vad dum jag var. Har funderat lite över hur jag tänkte och varför jag stannade kvar i så många år. Redan i ett tidigt stadie berättade mitt ex. att han hade varit otrogen mot sin fru. Till och med när hon låg på BB för att föda deras andra son, så gick han undan och ringde upp sin älskarinna. Min tanke då, var att han ville vara 100% ärlig mot mig och berätta allt. Men under åren som gick, sa min magkänsla mig att det var mycket som inte stämde. Det gjorde det inte heller...alla dessa tjejer och kvinnor som han sexchattade med. Hans alias var Epicure. Trots att jag läste flertalet av de skrivna meddelandena och att jag efter detta rasade totalt. Tappade många kilos vikt och likaså mitt självförtroende. Men stannade kvar. Drog jag upp vad han hade gjort, blev han aggressiv. Jag mådde allt sämre och sämre i förhållandet. Min livsgnista slocknade rätt rejält. Jag till och med fick ett mejl där det stod att han var otrogen mot mig. Nästa uppenbara händelse var när han sa att han skulle åka och hälsa på sin pappa på sjukhuset, men först drog han igång ett gräl och kunde då lämna huset ensam. Av någon anledning säger min magkänsla mig att han hade något annat för sig. Det hela var så konstigt. Han satt vid datorn, säger att han skall åka till sin pappa när han kommer upp för trapporna. När jag vill följa med, så drar han igång ett gräl som jag inte förstod något av...
Han åker och när jag har duschat, så tar jag andra bilen för att ändå åka upp till hans pappa. X:ets bil står där inte. Magkänslan säger åt mig att åka ner till hans jobb. Mycket riktigt, där är han. Men han vägrar öppna för mig, svarar heller inte på sin telefon. Upprörd och ledsen sätter jag mig i bilen för att åka hem igen. Kommer runt hörnet på huset, där står en Volvo med en kvinna som dyker ner i sätet när hon ser min bil. Kör en bit och inser att hon måste ha duckat för mig! Kör runt huset ett varv och då är kvinnan på väg upp för trappan till byggnaden där x:et har sitt kontor. Dock vänder hon tillbaka till sin bil illa kvickt när hon ser mig komma i BMW:n. Där brister det, jag stannar så att hon inte kommer ut med sin bil. Hoppar ut och frågar vad hon sysslar med. Efter att jag har fått ur mig all frustration och ilska över hela situationen, så kryper det fram att hon var där för att träffa S. Här och nu inser jag att många av hans hotellnätter i jobbet inte har varit ensamma nätter.
Nu har jag lämnat honom för ett bra tag sedan, men återigen fick jag bekräftat att han är kroniskt otrogen. Fick idag höra, hur folk har ifrågasatt hur jag kunde leva tillsammans med honom. Han som alltid är otrogen. Hörde något liknande när jag levde med honom, från helt andra människor än idag. Funderar över känslan jag känner, hur illa en persons otrohet kan göra mot en annan människa. Trots min lycka och kärlek idag, så gör det ont. Ont att jag gav honom mitt och mina barns liv under 7 år. Jag blir ledsen över att människor i sin egoism, så lätt skadar andra. Att bli sviken gör ont, fruktansvärt ont och för varje svek blir det ett ärr i ens hjärta. Och ärren får man leva med. Dom bleknar efter en tid, men de försvinner aldrig helt!
Så hur känner jag nu, och hur tänker jag? Har lärt mig att jag skall lyssna på min magkänsla och att jag aldrig mer skall stanna hos någon som inte vårdar min kärlek. Kan till och med tycka synd om om ex:ets nya. Av ren och skär nyfikenhet så har jag kikat in på hennes FB sida, han kallar henne sin skatt. Det sa han alltid till mig...i början ville han visa upp mig för alla, vi åt luncher ute på golfbanan och det strålade om honom. Hans syster sa att det var längesedan hon hade sett honom så lycklig etc etc. Jag ser samma visa med den nya nu. Men så som jag har lärt känna honom genom egen erfarenhet, och genom vad andra har berättat om honom. Så är han snart otrogen igen...det är bara en tidsfråga tills han börjar jaga efter spänning igen. Önskar bara att människor kunde vara lite snällare mot varandra, en del kan skaka av sig onda ting relativt snabbt. Medans vissa, som ex. jag slickar mina sår länge. Jag får djupa ärr, ärr som ibland vid påminnelse återigen gör ont. Och nu har jag ont, det värker i hjärtat och jag känner mig ledsen över att ha blivit behandlad som skräp. För jag var inte värd att bli behandlad på det viset, ingen skall behöva ge allt i ett förhållande och älska någon så innerligt. För att bara bli sviken och bedragen.
Var rädda om varandra, för "Du ansvarar inte bara för det du säger, utan också för det du låter bli att säga"

Av kenzie - 3 juni 2013 11:10

Nu känns det att sommaren är här. Fåglarna kvittrar och solen värmer mina värkande leder. Jag lever! Jag är kär! Jag älskar livet på landet! Barnen med respektive är nästan alltid hos oss. Och jag njuter av varje sekund jag får tillsammans med dem. Snart är de båda vuxna och kommer flytta till egna hem. Dom har vuxit upp så fort! Hoppas innerligt att jag får ha dem nära mig den dagen då de flyttar hemifrån.

Till hästarna. Playmo flyttade i torsdags. Och det känns förvånansvärt rätt. Emmy som har honom på foder till en början är en toppentjej. Hittills har allt gått bra för honom på nya stället och vi får fortlöpande information och bilder. Per och Bubbas tävlade ute på Chappen i helgen, jag fotograferade. Det gick bra för dem och för min del resulterade det i 1000 bilder som skall redigeras;) Nya kameran är suverän! Köpte mig en Nikon D700:)
Fölis överraskar oss hela tiden, en fantastisk liten hingst! Lugn och trygg!

Eftersom jag bloggar från IPaden kan jag tyvärr inte skriva text under bilderna. Men det är en blandad samling som kommer nedanför. Tagna med kameran och IPhonen. Tog några kort ute på Chappen under showen.
Ha en underbar dag!

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se