Kenzie

Alla inlägg under april 2013

Av kenzie - 23 april 2013 00:21

Det finns människor som vill framstå som väldigt bra, som vill påstå att allt är andras fel. Livet vore fruktansvärt enkelt om så vore fallet, att allt var andras fel. Jag är väl medveten att jag kan bli väldigt arg och ibland borde räkna till tio innan jag öppnar munnen. Detta vet jag. Och de gånger som jag kan bli sådär arg, det är när det kommer till mina barn eller mina djur! Annars tar jag rätt lätt på det mesta. Vill folk prata så varsågoda. Genom att prata illa om andra så gräver man tillslut sin egen grav. Man biter helt enkelt sig själv i svansen!
Det som nu är så skrattretande är att några bad dotterns pojkvän att hålla sig borta från oss. dom hade fått reda på att vi skulle flytta ut hit. Jag skrattade gott när han berättade detta, vi alla skrattade gott åt det.
Att folk orkar hålla på :) Vi kan inte bry oss mindre, det visar bara på deras svaghet! Det pratades lika mycket om min idag finaste vän Helena, henne och hennes man skulle man inte tycka om. Men så upptäckte även jag, såsom Helena och Emma hade gjort före mig. Att man blev överkörd av dessa människor. Beslut togs över huvudet på en. Och när Playmo blev lidande, det var då mitt humör brast. Jag blev ordentligt arg då en person inte kunde stå för saker hon hade sagt till mig. Självklart jättetråkigt när det blir sådana här avslut. Men det fick mig att inse att 3 personer före mig känt sig tvingade att byta stall pga den olustiga stämningen som tillsist uppstår. Och detta gjorde att jag insåg att det som sagts om Helena knappast kunde innebära någon större sanning. Idag är Helena och hennes familj en stor del av mitt/vårt liv.

Nåväl, vi bryr oss inte. Vi trivs här ute och normalt folk har vett att inte lyssna, utan de skaffar sig en egen uppfattning:)

I lördags blev vi bjudna på årets första grillmat, Helenas man stod för den goda matlagningen. Kock som han är:) Tidigare i veckan hade vi hunnit med att sitta ute och fika på vår altan och Helenas. Underbara vår!
Träffade även en jättefin häst i lördags, stor och svart. 179 cm i mankhöjd, trevlig matte hade han också. Efter maten så gick vi hem till oss, gjorde iordning Playmo. Och gick ner till ängen för att longera honom. Det var en pigg, busig och glad herre som fick aktivering;)
Hans nya matte var här i fredags och hälsade på honom igen. Så härligt att höra hur förtjust hon är i honom. Och att han skall stå på min goda väns gård i Gnosjö känns otroligt skönt. Han flyttar ju inte så långt ifrån oss:)

Vad har vi mer gjort...
Självklart har vi varit ute på härliga ridturer på Bubbas. Denna häst är helt fenomenal! Jag har köpt en kanonsadel till mig och dottern. Den väger hälften så mycket som älsklings! Oj, vad detta har underlättat sadlingen. Gott!
Och på onsdag åker dottern upp till Sthlm för att gå på konsert. Kommer hem på torsdag igen. Sedan på lördag morgon åker jag, dottern och Helena till Göteborg. Gothenburg Horseshow! Vi kommer gå på mässan under förmiddagen och kvällen tillbringar vi inne på Scandinavium. Natten tillbringas på hotell. Längtar redan efter hotellfrukosten;)

Nä, nu skall jag lägga till lite bilder också. Sen blir det lite tv, dottern ligger på soffan bredvid mig. Magsjuk:( Som tur är sitter det ju sällan i någon längre tid. Hon vill ju inte missa konserten!

Dagens citat: Städa först framfördin egen dörr - innan du städar framför dina grannars!

ANNONS
Av kenzie - 19 april 2013 11:45

Kämpa, le, acceptera saker jag inte kan förändra. Ta tag i dagen!
Körde tonåringarna till skolan, skall köpa busskort till dottern. Så nästa månad får dom börja åka buss. Kommer underlätta massor för mig, då morgnarna är värst.
Väl hemma åt jag frukost, njöt av mitt kaffe och lät medicinerna verka. Sakteligen börjar huvudvärken lindras. Den försvinner sällan helt, men allt är bättre än jätte ont.
Sedan dammade i vardagsrummet, dammsög bottenvåningen. Vilade. Skurade golven. Vilade och satte sedan på en maskin tvätt. Strax skall jag gå ut och skura ur hästarnas vattenspann. Packa om slow-feeding näten. Lite frisk luft är alltid skönt att få, så jag brukar vara ute en stund hos hästarna och bara mysa med dem:)
Nicole har återfått glädjen igen när det kommer till hästar. Hon rider i stort sätt varje dag nu. Bra för Bubbas eftersom Per skall tävla med honomnu i maj.
Ha en fortsatt bra fredag!

ANNONS
Av kenzie - 18 april 2013 23:33

Just nu vill jag inte ens försöka vara det! Är arg och besviken! Under en längre tid har jag nu haft mycket ont, mer än vanligt. Jag börjar inse varför, men går inte in på det här.
Idag fick jag i vilket fall som helst två cortisonsprutar och förhoppningsvis kommer dessa ge någon lindring. Inte alltid det fungerar.
Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv, först och främst så vill jag inte att min smärta skall påverka andra i min omgivning för mycket. Jag kämpar med humöret, jag vill bemöta mina medmänniskor med ett leende och gör så också oftast. A och O är hur människor upplever en. Går jag omkring och ser ut som om jag axlar all världens problem, så drar sig folk undan och slutar prata med mig. Jag vill själv bli bemött med ett leende, då får också jag lättare att le och stänga ner smärtan något djupare. Sedan har jag väldiga krav på mig att inte låta andra göra mer för att jag har ont. Så jag gör oftast för mycket och tillsist skriker kroppen att jag skall ge upp. Fixade stallet idag, dammsög och plockande undan, städade upp skräp runt huset och krattade upp gamla löv och annat skit som samlats här under åren huset varit uthyrt till engelsmän och polacker. Vid 19-tiden tvärslocknade jag på soffan för att vakna strax efter 22. Är less på att förklara mig hur det är att leva med en whiplash som resulterade i 25% invaliditet efter trafikskadenämndens/ läkares utredningar. En whiplash som gett mig sekundär fibromyalgi. Såpass svår sådan, då jag har utretts för MS eftersom jag har plack på hjärnan. Läkarna menar på att en svår fibro kan ge samma symptom som vid MS. Har även något som heter Colon Irritabile, vilket gör att tarmen inte fungerar som den skall. Så igår fick jag fruktansvärda smärtor i magen. Började oroa mig över blindtarmen men insåg att jag är inne på andra veckan som jag inte har kunnat tömma tarmen. Tro fasen att jag fick akuta smärtor. Var på Apoteket och handlade medicin för att avhjälpa problemet. Häromdagen ramlade jag igen. Gör ju detta ibland när kroppen helt slutar att fungera. Därför kände jag att det var aktuellt med ny cortisonbehandling.
Tänkte skrivit positivt ikväll, men tappade lusten helt och hållet. Från att ha varit positiv, så rann det bort helt och hållet...men även negativa saker rinner av mig fort, så imorgon kommer ett nytt inlägg i positiv anda. För denna känslan tycker jag inte om, kommer se till att arbeta bort den kvickt.
Om folk bara kunde hålla sig till fakta, inte vända det till tolkningar som inte ens stämmer!
Blir arg när ord förvrängs. Och personers egna osäkerhet gör dem till inbillade offer. Varför alltid leta efter minsta lilla negativa man kan greppa om, istället till att se helheten som oftast är riktigt bra.
Trots värken och att jag somnade på soffan för att kroppen var slut, så är jag glad över att stallet blev fint. Golven rena, tvätten tvättad och rabatterna fria från löv. Och inte en massa skräp liggandes runt huset. Är glad över att veta att imorgon får jag se finare rabatter, snart vågar jag nog mig även på blomlådorna. Eller är det alldeles för tidigt att börja göra i ordning dessa tro?

Av kenzie - 18 april 2013 02:11

Mitt liv blev inte riktigt som jag tänkt det. Men det börjar mer och mer se ut så som jag alltid velat ha det, bortsett från en sak - min värk!
Idag låg jag hela förmiddagen på soffan, pysslade sedan lite i stallet. Dammsugaren står fortfarande kvar där jag lämnade den. Skulle dammsugit när jag kom in, men så blev det inte. Hamnade återigen på soffan. Ont som attan! Även om det inte är mycket jag kan göra under dagarna, så försöker jag att inte bli frustrerad över detta. Utan kämpar med att se glädjen i det lilla. För vårt hem är nästan alltid fint, jag trivs här ute på landet. Njuter av de stunder jag tar mig utanför dörren.
Igår var en bra dag. Kände en viss energi, ovanligt. Därför var jag på ett riktigt gott humör. Följde med Nicole och Helena ner till ängen, dom skulle rida där och passa på att köra lite markarbete. Och jag tänkte ta lite kort. En fika på Helenas altan hann vi också med. Sedan blev det ängen igen, Helenas dotter skulle ta en tur på sin lilla fina Bella. En riktig sagoponny!
Under kvällen blev det många goa skratt tillsammans med Nicole och hennes pojkvän. Så kul när dom sitter med oss i vardagsrummet. Det piggar upp med pratglada och goa tonåringar. Smittar verkligen av sig, är människor i min omgivning positiva så blir jag det med! Livet blir vad vi gör det till;) Jag kämpar ständigt med att inte låta värken slå ner mig. Vissa dagar tar den dock över och då måste jag lyda min kropp och vila ordentligt. Försöker ändå alltid att vara närvarande, att trots svår värk le. Att vara social med mina nära och kära. Tycker nämligen själv att buttra, gnälliga och osociala människor är riktigt trista och besvärliga.

Till något helt annat, hoppas få svar från en tjej som säljer en sadel jag vill ha. De som sysslar med westernridning vet hur mycket dessa sadlar väger. Ca 12-15 kilo väger våra westernsadlar här hemma. För mig med värk gör detta att jag är beroende av andra de gånger jag vill ut på hästryggen. Måste helt enkelt ha hjälp att slänga upp sadeln.
Har egentligen inte råd, men en lättare sadel är ett måste. Även Nicole behöver en lättare, så det får bli nudlar resten av månaden ;)

Lite bilder som avslut kommer här:

Av kenzie - 15 april 2013 01:43

Som alltid började min dag sent. Vid 12-13 tiden hade jag fått lindrat huvudvärken något. Och då först startade min dag. Vädret har varit toppen, värme och strålande sol. Tänk vad gott det gör en. Vi fixade lite med hagen och röjde bort en del sly.
Jag och Per tog oss ner till ängen med Bubbas under kvällen. Lite lösgörande övningar stod på schemat. Och jag tog några kort.

Vi har förresten fått ett toppen sommarbete tillsammans med Helena. Gott att det finns trevliga, givmilda bönder här ute också. Eftersom vi har en hingst så gör vi två hagar. En till Helenas hästar och en till våra två.
Gött!

Av kenzie - 14 april 2013 02:28

Av kenzie - 13 april 2013 12:41

Kan man älska ett djur? Visst kan man det, jag älskar alla våra pälsbollar här hemma. Ända sedan barnsben har jag älskat djur. De ger mig så många positiva känslor, så mycket glädje. Bara att studera deras beteenden är fantastiskt innehållsrikt. Att se hur den ensamma kattungen i vår familj mer och mer tar efter hundarnas beteende. Intressant!
Eller hur hästarna utanför köksfönstret sköter rangordningen i hagen. För mig vore livet otroligt meningslöst utan djuren. Och att sedan få dela livet med en man, som också ser djuren som en viktig del av sitt liv. Det är underbart. När värken är som värst, så måste jag peppa mig själv att inse. Jag är allt lyckligt lottad ändå! Visst, jag har smärtor dagligen, fruktansvärt dålig inkomst. Men jag är lyckligt lottad som har en snäll och omtänksam man, fantastiska tonåringar med lika fantastiska respektive, våra underbara djur och livet här ute på landet. Och inte att glömma, mina fina vänner.

Och något annat bra, jag oroar mig alltid direkt. Känslorna skenar ofta och när jag fick reda på att Playmo inte kunde få komma tillbaka till sin förförra ägare. Då brast det för mig, var ju så lättad och glad över att hon ville ta hem honom igen. Kände ingen oro. Skrev på FB om min oro och många av mina vänner delade detta inlägget.
Nu ser det ut att ha löst sig! Playmo kommer under en längre tid stå på prov i en väns stall ute i Gnosjö. Hon tipsade en tjej vars pappa har sin häst uppstallad hos henne om Playmo. Och igår var dom här och hälsade på.
Går allt bra så kommer E senare att köpa vår lille prins. Kände direkt att jag tyckte om E, sunt hästtänkande. Och det bästa av allt, Playmo såg ut att tycka om henne. Det är viktigaste av allt, vad han tycker. Med spetsade öron tog han emot henne i hagen, närmade sig de andra hästarna E strök han bak öronen;)
Hoppas och tror att detta blir bra!!!

Av kenzie - 12 april 2013 01:00

Känslor, det har jag i överflöd. Tycker själv att det är riktigt jobbigt att vara känslomänniska. Jag har väldigt svårt för människor som bara ser till sina egna behov och därmed trampar på andra. Sådana relationer avslutar jag ganska omgående. I min närmsta vänskapskrets har jag bara behållit de som får mig att må bra, på så vis blir även jag en bättre vän. Ömsesidig respekt helt enkelt. När det kommer till djur är det inte lika enkelt. Ikväll har jag legat här på soffan och gråtit i min ensamhet. Jag är vuxen, jag är mamma. Men när det kommer till djuren så känner jag mig som ett barn. Jag gråter för att jag inte kan ha kvar Playmo. Vill inte överge honom. Känner mig som en mycket dålig människa! Jag fick honom att lita på mig efter många månaders misstänksamhet. Och vad står jag i begrepp att göra nu, jo det som som många innan mig har gjort. Jag ger upp, jag lämnar över till någon annan. Och här kommer alla känslor, känns som om jag skall gå sönder inombords. Jag är arg, ledsen och uppgiven över att leva med kronisk värk! Jag vill inte leva med den här skiten. Hade jag inte haft konstant ont så hade jag själv ridit honom, låtit honom stanna och gjort honom till mitt ansvar. Jag förbannar min värk! Igår på förmiddagen krattade jag lite. Pang, så hade jag så otroligt ont att jag helt utmattad av smärtan somnade på soffan. Fick ställa in mina planer som så ofta. Och en hel eftermiddag/ kväll var förstörd. Inatt är en sådan natt då jag bara vill skrika rakt ut. Vill inte alltid ha ont och därför inte kunna göra saker. Jag vill ha ett arbete, jag vill tjäna pengar. Vill inte leva på en minimal peng, jag vill kunna resa och göra en massa saker. Iofs, hade jag haft pengar och värk så hade jag ändå inte kunnat göra en massa. Min värk begränsar mig så otroligt mycket :(
Tänk om det fanns en arbetsgivare som anställde mig och lät mig komma och gå efter hur min värk ter sig. Ingen dag är den andra lik. Oftast tar det framåt 12-13 innan jag känner att jag är såpass att dagen kan börja så smått. Gör lite, vilar, gör lite till, vilar. Så ser mina dagar ut. Mitt uppe i en dammsugning kan jag få gå och lägga mig en stund för att jag blir yr eller att händerna krampar.
Men nu är jag bara så ledsen över att jag måste leta nytt hem till Playmo. Två har visat intresse. Den ena skall höra med sin man, hon är en gammal barndomsvän till mig. Och har tidigare haft varmblod. Hon är duktig med hästar. Sedan en annan tjej, henne känner jag inte. Men en vän till mig gör. Och jag litar på min vän att detta är en bra tjej. Isåfall kommer Playmo stå i min väns stall. Lille Playmo...önskar så att han fick komma till någon och där få bli gammal och känna sig trygg. Han är värd det! Alla dessa stackars fd travare som går ovissa öden till mötes, baksidan av travet:(
Tar mitt känslosvall och går o lägger mig. Hoppas få sova några timmar inatt...

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12 13 14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se