Kenzie

Alla inlägg under mars 2013

Av kenzie - 29 mars 2013 01:16

I mångas ögon är jag förmodligen inte tillräckligt vuxen, vuxen på det sättet som det anses att man skall vara. Och jag känner mig heller kanske inte helt vuxen. Visst, jag ser i spegeln att jag åldras. Men det är väl det enda. Hade det inte varit för all min värk, så vore jag väl helvild och full av upptåg o bus:) Jag bråkar inte med mina barn, har i stort sett aldrig skällt på dem. Har alltid visat att jag respekterar dem, därför har jag också alltid fått respekt tillbaka. Ingen av barnen har någonsin sagt något dumt till mig i ilska. Jag tjatar heller inte ihjäl dem med tjat om läxor och prov vareviga dag. Dom vet att jag är stolt över dem så länge de gör sitt bästa. När deras rum någon gång blir alldeles för stökiga ber jag dom att röja upp. Annars inget gnäll, vill dom ha oreda där de tillbringar tid, ja då är det upp till dem. Huvudsaken är att alla i familjen accepterar att på bottenvåningen vill jag ha det kliniskt rent;)
Och ibland känner jag mig som när jag var liten. Det är när det kommer till kärleken jag känner inför våra husdjur. Känner lika intensivt idag som då. Jag vet att jag kommer gråta floder när Playmo lämnar oss. Även om jag vet att han får det bra, så blir det en separation. Och hur gärna jag önskar att vi kunde ha kvar honom, så inser jag det omöjliga. Nu när vår fodervärd inte har hjälpt oss på länge så blir Playmo stående. Inte bra, han tappar muskler alldeles för fort. Och pga min hälsa så kan jag inte hjälpa Nicole med hans motion nu när hon själv inte kan.
Tillbaka till vuxen. Det enda riktigt vuxna är väl att jag alltid har gjort så gott jag har kunnat i att vara en god mor åt mina barn. Och har väl i stort sett varit ensam om att uppfostra dem. Tycker själv att jag har gjort ett riktigt bra jobb, för härligare tonåringar kan man inte ha:) Älskar att ha dem hemma. Inga fester och snurr, dom båda är hemma med sina respektive. Känns så skönt att alltid veta var man har dem. Slippa vara orolig. Det tackar jag dem för. Oro gör nämligen att jag stressar upp mig, stress gör min hälsa sämre.
Några vuxenpoäng har jag säkert, men tror allt att det finns de som anser det vara barnsligt att lägga upp bilder på sina husdjur och att blogga om dem. Jag kan inte bry mig mindre om det;) Mina djur betyder så oerhört mycket för mig. När jag mår som allra sämst, då lämnar min lilla hund Lycka inte min sida överhuvudtaget. Inte svårt att älska en liten varelse som gör allt för en, eller?
Inte för mig, jag tycker inte bara om alla våra djur här hemma. Jag älskar dem!
Så här kommer ännu fler bilder på två av dem:)

ANNONS
Av kenzie - 27 mars 2013 00:12

Det har det i stort sett varit hela dagen. Alla färdigheter jag har lärt mig för att försöka acceptera min värk, har idag varit som bortblåsta. Jag har inte kunnat le som jag brukar, har heller inte kunnat vara delaktig i det som händer runt omkring mig. Har inte kunnat släppa tankarna på hur ont det gör. Har varit destruktiv genom att tänka tankarna som så ofta förföljde mig förr. Jag vill inte leva! Inte såhär. Jag vill ha ork, energi och smärtfria dagar. Jag hatar dessa dagar då jag känner mig så ledsen inombords. Det är sådana här dagar som jag känner mig som en urusel mamma och sambo. Pratar familjen med mig så blir svaren korta, mm eller aa. Vill helst bara vara ifred. Allra helst då det känns som om ingen förstår. Man skall inte önska andra människor olycka, dock skulle jag önska att folk fick pröva på tre månader i min kropp. Till mina fina vänner och nätisar som skriver till mig och ger mig upplyftande rader, vill bara säga att det betyder oerhört mycket för mig. Jag behöver få höra att jag är tapper som kämpar. Allra helst då jag inte kan känna det själv. Allt som oftast känner jag mig otillräcklig och oduglig. Har alltid haft ganska höga krav på mig själv, så oftast gör jag trots min värk alldeles för mycket. Eller så är det bara viljan. En önskan att vara som de som inte lever med kronisk värk, som driver mig till att inte alltid lyssna på mina begränsningar. Jag gjorde iofs ett tappert försök att få må bra idag. Solen har ju varit framme hela dagen idag. Så jag gick ut till hästarna och kramade lite på dem. Tog ur deras flätor i svansarna och borstade bort lite av all päls de nu fäller. Visst, det kändes bättre för en stund. Fick ett sms från Helena som hade satt på en kanna kaffe, fick tacka nej då jag inte orkar med mig själv. Och än mindre att vara social. Haft nära till tårarna precis hela dagen. Per hade med sig en chokladasktill mig, snällt. Tryckte i mig flera bitar på en gång. Ser ett mönster, ju sämre jag mår. Desto mer sötsaker stoppar jag i mig. Inte smart alls, jag vet.
Sådär, nu har jag fått ur mig lite av all frustration jag känt här under dagen och kvällen. Så dags att skriva om något annat.
Det går jätte bra med katten och hundarna tillsammans. Men jösses vad lilla Cookie lever rövare på nätterna! Inatt rev hon ner en blomkruka, var uppe och härjade på terrarierna. Majaude och klättrade på oss. Men söt är hon! Och igår var det våffeldagen. Jag åt våfflor till frukost och det var meningen att vi skulle ätit det på kvällen också. Efter en sen middag var vi alla proppmätta, så några fler våfflor blev det inte.

ANNONS
Av kenzie - 26 mars 2013 03:02

Satt precis och kikade på dagens uppdateringar på Facebook. Något måste jag roa mig med när jag sitter uppe halva nätterna. Eller så spelar jag Candy Crush, beroendeframkallande spel;)
Till Facebook igen, det cirkulerar ju ofta bilder med diverse ordspråk. Och ikväll såg jag denna bilden på flera vänners logg. Klockren tänkte jag först och skulle dela. Men så slog det mig, det stämmer ju faktiskt inte alls in på mig. För jag har inga ovänner. Sedan om andra är ovänner med mig, det är deras problem. Ovänner är förmodligen något man har/ skapar sig om man fortsätter att tänka illa om människor. Själv lägger jag ingen energi på sådant. Utan människor som har försvunnit ur mitt liv pga att jag ansett dem göra orätt/ljuga eller bara vara allmänt falska. Dom ägnar jag inte min tid till att tänka på. Med andra ord kan jag inte säga att jag har ovänner. Jag håller mig till mina vänner och ägnar dessa min tid och energi istället. Så mycket enklare, varför ha ovänner när man har fina vänner ;)
Bättre att ha de man tycker om i sina tankar. Jag mår så mycket bättre sedan jag lärde mig att inte värdera så mycket. Att bara acceptera och gå vidare. Man behöver inte vara omtyckt av alla och man behöver inte tycka om alla. Men att gå och tycka illa om andra, till ingen nytta. Det förstår jag mig inte på.
Är inte ens bitter på mitt ex. längre. Den enda som skulle må dåligt av det, hade varit jag själv. Och till vilken nytta? Ingen som helst! Är däremot fruktansvärt glad över att jag tillsist tog mig ur det förhållandet.
Så det bästa man kan göra om en människa känns som en ovän, släpp tanken på den personen helt. Eller tänk på det positiva personen en gång betydde för dig. Se det som ett kapitel i ditt liv, inget innehåller bara gott eller ont. Och det är aldrig ens fel att två träter ;)

Av kenzie - 25 mars 2013 01:41

Ibland vill jag bara ge upp... Frustrationen som infinner sig när kroppen klart och tydligt skriker rakt ut - Jag orkar inte mer!!! När hela dagen blir förstörd för att smärtorna tar över, tröttheten som infinner sig pga detta. Ändå kämpar jag emot. Gör så gott jag kan för att fokusera på annat. Säger åt mig själv att inget blir bättre av att deppa ihop. Trots att jag kämpar, så kommer det dagar då jag inte tar mig utanför dörren. Idag har jag haft en sådan dag, en alldeles fruktansvärt tråkig inomhusdag. Fånge i min egen kropp! I mitt eget hem! Jag vill så mycket, men hela tiden har jag motvind. Motvinden är min egen kropp som bromsar upp mig.
Sådana här dagar grubblar jag också en del. Inget nyttigt grubbel. Blir mest ledsamheter.

Dottern har gråtit idag också, lider så med henne. För hur rätt detta beslutet med Playmo än är, så är hon självklart jätteledsen. Hon älskar sin häst över allt annat.
Cookie kan självklart inte ersätta Playmos plats, men hon kan lindra hjärtesorgen lite. Hon ger oss alla lite annat att tänka på. Hon har under dagen undersökt huset, hälsat på hundarna. Ätit lite och druckit. Som väntat saknar hon sin kattfamilj. Hon bodde tillsammans med flera vuxna katter och sina två syskon. Så hon går runt och mjauar lite då och då. Det låter verkligen som om hon är ledsen. Inte lätt att komma till en helt ny miljö.
Men ack så söt hon är vår lilla Cookie, eller Mao som sonen kallar henne;)
Bilder från dagen kommer här, som alltid den senaste tiden är det mobilbilder.

Av kenzie - 24 mars 2013 01:11

Vaknade klockan 9 av alarmet på min mobil. Hade iofs legat och slumrat ett tag eftersom Per gick upp före mig. Även sonen och hans flickvän var uppe med tuppen och rastade hundarna. Per släppte inte bara ut våra hästar idag, utan även grannens. -20 var det då, hujedamej. Vid frukostbordet blev det fullt av fina tonåringar. Sonen med flickvän och dottern med pojkvän. Tycker om att ha dem alla hemma. Vid 11 var det då dags för mig och dottern att åka. Resan gick mot Hultsfred där vi skulle hämta hennes kattunge. Vägarna var härligt torra, så bra väglag hade vi hela resan. Och solen sken på ditvägen. Efter att ha pratat en stund med mannen som fött upp kattungen, åkte vi hemåt igen. Resan hem gick över förväntan. Hon höll sig lugn och mjauade inte jätte mycket. Hon kommer för övrigt att tilltalas Cookie. Och hon är utan tvekan den sötaste katt jag har sett:)
Tänkte skrivet mycket mer än detta, men mina ögon går i kors. Så nu är det läggdags för min del.
Godnatt!

Av kenzie - 22 mars 2013 20:21

Många gnäller över saker och ting, oftast är det sådant vi ändå inte kan påverka. Som vädret, jag tillhör också de som inte är så förtjust i denna årstiden. Mest för att kylan påverkar min leder negativt. Men varför gnälls det så mycket över något som återkommer varje år, och som vi ändå inte kan påverka? Jag kan tycka att vintern är otroligt vacker. En kylig dag med massor av snö och strålande solsken. Frisk, ren luft att insupa. Om vi tar min värk, ibland måste jag lätta på trycket och tömma förrådet på tankar angående denna dagliga smärta. Kanske något att tänka på för de som klagar på vintern, tänk om den var här varje dag, året runt. Med sin bitande kyla, hala gator, is på bilrutorna. Då skulle det gnällas ordentligt skulle jag tro. Men man kan plocka fram mycket positivt med vintern också. Barn älskar snö, att kunna åka skidor, pulka och skridskor. Bygga snögubbar och ha snöbollskrig. Tyvärr hittar jag inget med min värk som kan ses som positivt, hade jag gjort det så hade den förmodligen varit lättare att acceptera.
Från gnäll till tacksamhet. Efter att vi har berättat om vårt beslut angående Playmo, så har vi fått så fin respons både här i bloggen, Facebook och mail. Tack till alla våra underbara vänner som har hört av sig. Era ord värmer och hjälper oss att känna att vårt beslut är rätt. Både för oss och för Playmo.
Nicole har gråtit många tårar och har det tufft, trots att hon själv var med och tog beslutet så är det känslomässigt riktigt svårt för henne. Men imorgon åker vi till Hultsfred för att hämta hem hennes kattunge Greta. Så hoppas att hon får lite annat att tänka på. I hennes rum står allt redan klart för en liten kattunge:)
Den lilla skall få vara inomhus i drygt 14 dagar innan vi prövar att släppa ut henne. Tyvärr körs det rätt fort utanför vårt hus, så får se hur vi gör. Illa att bo ute på landet och bara ha några få hus omkring sig, men ändå känna att man kanske inte vågar släppa ut katten. Alla vi har träffat här ute klagar över dessa som kör för fort. Rätt många som har åsikter om detta. Helenas barn har börjat gå själva till oss och skulle de hända dem något, då tar det hus i helvete. Sikten är för det första riktigt dålig pågrund av backe och kurvor. Hade själv aldrig vågat hålla de hastigheterna på denna vägen pågrund av just sikten. Tänk om, hemska tanke. Men tänk om man körde ihjäl någon, eller skadade någon svårt. Det är rätt många som promenerar här. Och det finns gott om vilt, folk som rider och grannars katter. Hänsyn och respekt till andra i sin omgivning är det många som saknar.
Vi får väl sätta en liten skylt utanför, att här bor en liten katt;)
Här kommer några bilder tagna med mobilen idag:

Av kenzie - 21 mars 2013 02:16

Det har jag och dottern.
Tre år i rad har vi fått besöka akuten. Alla tre gångerna blev det röntgen. Och alla tre gångerna hade hon benbrott. Första gången halkade hon illa, andra flög hon av Playmo. Och tredje gången trampade hon fel på gymnastiken. Så det är konstaterat att hon lätt får benbrott.
I två veckor gick hon med gips, i ytterligare fem skall hon dygnet runt ha en sorts plaststövel på sig.
Därför har vi efter att ha pratat igenom saker och ting, bestämt oss för att låta Playmo få flytta tillbaka till tjejen som red in honom. En underbar tjej som också älskar honom.
Han är för mycket häst för dottern och jag känner mig otrygg med att släppa iväg henne ensam på honom. Att ha häst skall vara roligt, man skall inte känna sig osäker och otrygg uppe på hästryggen. Vill att hon skall känna glädje av att vara med sin häst. Men vi får se det som så, vi fick bort ägaren innan oss från Playmo. Där mådde han inte bra. Så vi har gett honom ett år med massor av kärlek och mat.


Bilderna: första är tagen uppe på akuten, övriga i snörusket som kom igen.

Av kenzie - 17 mars 2013 02:17

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se