Kenzie

Alla inlägg under februari 2013

Av kenzie - 28 februari 2013 02:14

Ingen lust att skriva något, är så jävla less på att ha ont och inte kunna göra allt jag vill. Och gör jag det ändå, så rasar kroppen:( Efter negativt tar vi positivt...idag var en riktigt fin dag!

Lägger upp några bilder jag tog med mobilen.

ANNONS
Av kenzie - 27 februari 2013 08:53

Natten har jag tillbringat på bottenvåningen, har stundom suttit eller legat på soffan. Varit uppe och gått. Nu har jag riktigt, riktigt ont. Har gjort lite för mycket som ställer till det för mig. Så nu känns det som om ögonen går i kors på mig. Dottern är hemma och sjuk. Hoppas att hon mår bättre imorgon så att hon inte missar för mycket i skolan.
Verkar som om vi kan hålla vårt schema och hämta hem Bubbas och Playmo till helgen. Och helgen därefter åker vi för att hämta Mackenzie.
Om jag inte är helt väck i eftermiddag pga trötthet så skall vi åka upp till Media Markt för att lämna det trasiga objektivet. Och få ett nytt. Media Markt kommer att ta dusten med DHL. DHL ville enbart ersätta mig med 1500:-, något som M M nu kommer processa om. DHL menar på att det står i avtalet att dom ersätter med 500:- per kilo gods. Men det var ju som M M sade, om det är en splitterny iPhone som dom förstör vid godshanteringen, skall dom då ersätta detta gods med 500:-??? Heja M M, kör hårt så att ni får rätt i detta. Media Markt har skött ärendet mycket proffisionellt!
Nu skall jag vila ögonen en liten stund, puss o hej!


Bilderna: Tagna från lite olika fönster i huset

ANNONS
Av kenzie - 26 februari 2013 07:12

Klockan är snart sju, och jag sitter med en kopp kaffe efter att ha rastat Luna och Lycka. Så tomt utan Arragon trots de två små. Luna sitter i mitt knä, mellan mig och IPaden. Så typiskt henne att vilja vara i centrum:) Lycka ligger ihop rullad i soffan bredvid mig...inget tassande av Arragon:(


I vilket fall som helst så har vi landat i huset, har sovit här i några nätter nu och vi trivs. Så tyst och lugnt, härligt att ha naturen alldeles invid husknuten. Enda problemet är min reptilhobby. Vet inte hur jag skall få plats med terrarierna och ser redan nu problem inför nästa vinter. Eftersom vi eldar med ved, så kan det stundvis bli kyligt. Och jag vill inte ha stora elräkningar pga att ha igång en massa värmelampor och värmemattor. Så jag inser att det är dags att ännu en gång dra ner på hobbyn:( Blir svårare och svårare, har ju bara mina absoluta favoriter kvar nu...


Huset, i stort sett är vi klara. Lite små saker bara, en ny tvbänk skall inhandlas framöver och vardagsrumsbordet målas vitt. Vill ha vita möbler i vardagsrummet. Sedan är det lite smått och gott som skall inhandlas. Mattor bland annat, men vi väntar med det tills Luna är helt rumsren.


Stallet, sakta men säkert går det framåt. Just nu håller vi på att tömma boxarna. Är dom inte fulla av ved, så är det gamla färgburkar o annat. Men vi kör på, siktar på att ta hem Playmo och Bubbas till helgen. Och att hämta Mackenzie helgen därefter:) Skall bli helt underbart att få hem dem.

Av kenzie - 26 februari 2013 01:12

Igår fick vår stora hund somna in pga sjukdom. Känns overkligt att inte höra hans tassar, eller som när vi kom hem, inte bli mött av honom. Ingen Arragon som tar ens hand i munnen när man kommer hem, han hälsade alltid på alla genom att "hålla hand". Det gör ont i hjärtat på oss alla, men allra mest husse som levde för sin älskade fyrbenta vän. Kan inte skriva mer, det gör alldeles för ont...

Don?t weep for me

Do not stand at my grave and weep I am not there,

I do not sleep I am a thousand winds that blow

I am the diamond glints on snow

I am the sunlight on ripened grain

I am the gentle autumn rain

When you awaken in the morning?s hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight

I am the soft star that shines at night

Do not stand by my grave and cry

I am not there,

I did not die-

Av kenzie - 22 februari 2013 05:35

Mitt i all flytt så var helt plötsligt min pappas födelsedag borta. Kommer hem vid 22-tiden från huset. Börjar direkt att packa här i stugan. När jag vid 23-tiden sätter mig i soffan för att koppla av...då minns jag! Pappa fyller ju år! Skämdes som en hund och skickade ett sms till mamma. Som tur var, så var pappa fortfarande vaken så vi fick gratulerat honom:) Och idag fyller min yngsta hela 15 år! Åren går så otroligt fort. Men dessa 15 år har varit enkla och enbart fulla av glädje när det kommer till denna idag 15 åriga tjej. Sällan sura miner och ett mycket rättvist tänk. Är så stolt över henne. Allt man kan önska av en dotter, det har hon:) Sedan lite tråkigt. Var uppe på Media Markt med mitt nya fina objektiv. Autofokusen har krånglat. Så dom tog in det och skickade det på reparation. Fick tillbaka det, söndrigt!!! Tack för detta DHL!Och ikväll, än en gång ordnar vår blivande grannfamilj med middag. Så vi firar Nicole uppe hos dem när vi är klara för dagen med flytt. Så omtänksamma dessa människor är, har jag sällan skådat! Tycker otroligt mycket om dem <3

Av kenzie - 21 februari 2013 02:16

Det var all sömn jag fick imorse. Slumrade till vid 8 och vaknar av att sonens valp skäller oroligt. Jag sa till henne att vara tyst. Men hon fortsätter bestämt att skälla och börjar sedan slicka mig i ansiktet. Hör sedan att Aragon är på bottenvåningen, säger åt honom att han skall komma upp och lägga sig igen. Valpen fortsätter sitt skällande och det låter konstigt där nere. Kikar ner och ser att Aragon krampar! Rusar ner och ser att han dreglar och skakar. Han har gjort ner sig, både ettan och tvåan. Dom andra två hundar lägger sig bredvid varandra i soffan och tittar. Ser oroliga ut, men låter mig vara ifred med Aragon på golvet. Ledsen och skakad ringer jag Per som åkt ut till huset för att greja. Han berättar att detta har hänt en gång tidigare, i Juli. Han sätter sig direkt i bilen och åker hem igen, undertiden ringer han Forsheda Distriktsveterinärer. Aragons anfall höll på i ca 4-5 min. Satt hos honom hela tiden och smekte honom lugnt över ryggen för att försöka ge honom en lugnande känsla. När anfallet var över ringde jag upp Per igen och bad honom köra försiktigt, ville att han skulle veta att anfallet gett med sig. Sedan gjorde jag mig en kaffe och satte mig i soffan med Aragon bredvid mig. Efter besöket i Forsheda så fick vi diagnosen som vi redan hade förstått att han hade. Vår stora hund har epilepsi. Skrev lite om det på FB idag, skrämmande vad många andra som har/haft hundar med epilepsi:(


Så denna dagen har varit tuff på många sätt idag, oro för hunden, massor av värk, endast 45 min. sömn. Och jag känner hur mkt lättare jag blir irriterad nu när smärtorna är så intensiva att sömnen uteblir i stort sett helt och hållet:(
Kämpar dock som en tok med att inte låta mig påverkas för mycket. Vill inte vara en surf*tta pågrund av något jag ändå inte kan styra över. Jag har min värk, den har varit min skugga i 19 år. Och jag har bara blivit sämre och sämre, så jag vill ändå påstå att jag är väldigt stark som varje dag försöker gå med ett leende på läpparna. Tänk om fler människor insåg hur mycket ett leende gör. För hur konstigt det än låter, så lurar vi faktisk vår egen hjärna genom att le trots att vi kanske är nedstämda. Uppdragna mungipor ger en positiv signal till hjärnan. Både hos mig själv och betraktaren. Jag är väldigt känslig för hur andra "ser" ut, Per är en tystlåten person som rätt ofta kan se lite butter ut. Detta påverkar mig negativt.


Sedan slog det mig att jag skall ha städskola med mina övriga familjemedlemmar. De som känner mig vet att jag vill ha städat, ordning och reda runt omkring mig. Ett av de stora problemen i mitt förra förhållande var att jag drog det tyngsta lasset själv i hushållet. Mitt ex. köpte elektronikprylar för att underlätta för mig. Det var en självgående gräsklippare, likaså dammsugare och en torktumlare som gav kläder som såg strukna ut. Men det hade varit trevligare om man hade känt ett intresse att hjälpa till med så självklara saker, än att pengar kunde köpa bort ett ansvar...
Och jag klarar verkligen inte att hålla efter andra vuxna människor. Var och en måste ta ansvar. Det är rätt enkla krav jag har. Har man duschat, spola av duschen så att väggarna är rena, ta bort håret som har samlats. Spiller man, torka upp fläckarna. Nu när vi har diskmaskin, var och en plockar in sin disk efter sig. Ser man att diskmaskinen är klar, plocka ur och ställ in. Plockar man undan på diskbänken, torka av ytan efteråt. Vi har tre hundar i hushållet, en självklarhet anser jag att alla hjälps åt att hålla golven rena efter dessa. Ren tvätt, det är okej att ta vara på sin egen tvätt. Eller varför inte vika även min tvätt någon gång. Vore jätte uppskattat;) Sedan har jag aldrig förstått varför städning av toaletten har blivit mitt ansvar, mig veteligen använder vi alla den ytan. Hundar rastas inte i trädgården, utan behöver promeneras med. Och mitt motto tillsist, var sak har sin plats.
Jag var en slarva under hela min uppväxt, sedan hände något. Jag klarar inte att ha oordning runt omkring mig. Det värsta jag vet är när det hänger kläder åt höger och åt vänster.
Är lika noggran när det kommer till hästen. Och där har Nicole tagit efter mig. Playmos box mockas alltid jätte ren. Där är hon riktigt duktig:)
Här i stugan där vi bor har det varit lite si och så med ordningen, för liten yta har gjort det svårt att ha den ordningen som jag vill ha. Per lär bli förskräckt, han suckar redan när jag påpekar för mig självklara saker. Det märks att han har levt ungkarlsliv lite för länge. Det var det första han påpekade när jag kom hem till honom första gången, att det var skitigt. Och det var det;)
Så ser man på det så är vi varandras raka motsatser. Men det är bara att gilla läget, hemmet är min borg. Där vill jag trivas, och det gör jag bara när jag har ordning runt omkring mig. Finns inget härligare än att komma hem till ett rent, trevligt och väldoftande hem.
Då först kan jag koppla av till fullo. Krypa upp i soffan med en filt, en bok och en kopp kaffe. Utan att behöva känna irritation över andras likgiltighet.
För visst är det skönt när alla hjälps åt i ett hem, för många retar upp sig på sina arbetsplatser på vad andra gör och inte gör. Så varför är många så likgiltiga i hemmet. Och anser att det är en person som skall ha hand om städning och tvätt. Det är så mycket trevligare om alla tar ansvar, gladare mamma och sambo med mindre värk får man förhoppningsvis på köpet:)


Sedär, klockan har passerat 02:00 nu. Slumrade till på soffan tidigare ikväll undertiden som Per såg på Moonshiners. Men det var en kort stund, bränner i rygg och nacke nu med. Lika intensivt som igår. Så lite rädd över att inte få sova något inatt heller.
Synd att Philip slutar sent imorgon, han och Per har hjälpts åt med flytten av de tyngre sakerna. Och det gör gott med att vi alla hjälps åt. Per har gjort ett jätte jobb. Så misstolka inte min text, jag älskar honom otroligt mycket. Bara det att jag går hemma för min värk och ju renare hemmet är, dessto lättare är det för mig. Så alla 3 måste bli bättre på ordning och reda när vi har flyttat in i huset. Mina barn skall få börja ta mycket mer ansvar i hemmet också, absolut då de inte är några småbarn längre. Och har man en sjuk mamma måste man hjälpas åt att ge lindring.


Långt inlägg blev det, skall ta mig en apelsin och sedan hoppas på att få ett par timmars sömn.


Puss o kram!

Av kenzie - 20 februari 2013 05:43

...verka gnällig, men när klockan närmar sig 05:30 och jag fortfarande ligger vaken, då är det inte roligt:( Försöker att hela tiden hålla det för mig själv, biter ihop så gott det går. Men just nu har jag så ont att tårar rinner ner för mina kinder. Blir bara mer och mer övertygad om att mina morfinplåster inte längre ger någon direkt smärtlindring. Har min kropp blivit immun? Har ju bytt smärtlindringsmediciner genom åren, plåstren har varit de som har fungerat bäst. Dock ej längre:/ Jag vill verkligen inte behöva ta de tunga mediciner som jag har haft, de som gör att man får hang-over dagen efter. Jag vill kunna "vara med" och inte gå i ett töcken av starka tabletter. Så snälla värk, ge dig nu litegrann. Du har talat om för mig alldeles för länge nu att du finns, med en sådan kraft, att jag nu ligger här på soffan och gråter.
Om ca 1,5 timma går mina hjärtan upp för dagen, och jag har inte avslutat gårdagen...
Detta är min värkliga verklighet-men måste faktiskt ge mig själv beröm för hur bra jag hanterar min värk. Försöker att låta mina nära och kära slippa höra mig gnälla, pusta eller stånka över hur trött jag är, eller hur ont jag har. Jag kämpar varje dag och är så glad o tacksam över de som finns i mitt liv, som förstår utan att jag behöver förklara mig gång på gång. De vet och de tar hänsyn, vilket i sin tur gör att jag tycker om att ha dem runt omkring mig...05:45, tar en sista tablett och prövar lyckan.
GODMORGON eller GODNATT!

Av kenzie - 19 februari 2013 23:03

Och knappt någon text, men några bilder tagna med mobilen.

Puss å hej!

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28
<<< Februari 2013 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se