Kenzie

Alla inlägg under oktober 2012

Av kenzie - 31 oktober 2012 22:38

Trots kramper i vänsterhanden/armen som började redan imorse och ett tappat nagellack över mig, stolen och golvet så har dagen varit underbar! Kramperna började när jag satt och målade naglarna och resulterade i att jag tappade nagellacksflaskan. Det händer med jämna mellanrum att min kropp slutar att fungera. Andra handen är på G nu ikväll med känner jag. Men bara att gilla läget, that´s my life, har bara detta livet och jag blev tilldelad kronisk värk. Så bara att göra bästa möjliga av denna dagen...


Vi åkte vi upp till stallet efter lunch, Bubbas skulle ridas och Cotte promeneras med. Började att ge middagshö till de hästarna och åsnorna som inte har fri tillgång till hö. Cotte och Bubbas fick stå och småäta lite undertiden som vi borstade av dem. Cotte som är en unghäst har mycket att ta in. Jag hade en hink med vatten och en svamp för att göra rent benen och hovarna med. Det var läskigt! Så det finns mycket små vardagliga saker som en annan tycker är självklart som är stort och nytt för Cotte. 

Och idag är jag stolt! Stolt över Philip som inte bara satt upp på Bubbas utan även red hela tiden som vi var ute. Han lyckades direkt med att förstå hur Bubbas skulle ridas och det gick som en dans! Han har talang för detta helt klart, och kommer sitta upp i sadeln fler gånger till min stora glädje. Alltså en helt underbar dag med båda barnen och hästar. Livet är bra härligt och harmoniskt numera!

Lite klättring. Cotte behöver musklas så jag tycker om att ta turen upp och in i skogen. Där är det lite ojämn och backig terräng.

Nicole gick med Cotte, så fick jag vila handen samt chansen att knäppa några kort.

Bättre än så här kan det inte bli :)

Efter skogsrundan så stannade vi till i paddocken. Philip travade till och med. Jag är verkligen så imponerad!

Lite bomarbete blev det också:)

Cotte var mest kelsjuk, så han och Nicole stod och tittade på när Philip red.

Kärlek!


Sedan när vi var klara med alla sysslor så åkte vi hem en sväng. Blev inte hemma jättelänge då vi skulle käka lite på Max innan vi åkte till Playmo. Stallet var redan fixat så vi kunde ägna oss helt åt Playmo. Han fick lite hö i gången undertiden som vi borstade av honom och snyggade till honom lite. För ikväll skulle en tjej som går på Nicoles skola komma och provrida honom. Lite nervös var jag allt då jag vet hur han kan vilja testa nya människor. Nåväl, Elvira kom tillsammans med sin mamma och syster strax före klockan 19. Och det märktes direkt att Playmo var väldigt het och ville ifrågasätta Elvira lite. Han visade detta lite demonstrativt genom att slå ut med ena bakbenet när hon begärde något av honom. Men det gick bra och Elvira kommer att rida honom nu när Nicole åker till sin pappa över helgen, så får hon känna lite på honom utan att vi alla står och stirrar på henne;) Så jag hoppas att han sköter sig, så som han gör med Nicole. För det kändes som att Elvira är rätt person för att dela vår kille med oss. Bestämd tjej, men lugn och sansad. Jag tyckte väldigt mycket om att hon direkt när han gjorde rätt klappade på honom med ett braaaa. Sådant gillas:) 

Så nu håller vi tummarna att detta är vår medryttare!


ANNONS
Av kenzie - 30 oktober 2012 21:01

Och båda barnen ville stanna hemma hela första delen av lovet, ingen är gladare än jag!

Vi har verkligen så mysigt tillsammans numera.

Det är då självaste FAN att jag var så dum och stannade i alldeles för många år hos en person som fick oss alla att må så dåligt. Det känns hårt att inse att jag pga honom missade så mkt tillsammans med barnen, idag kan jag verkligen inte alls förstå varför jag inte lämnade honom. Vi hade det ju så mkt bättre innan jag träffade honom. Och när vi flyttade till Värnamo så blev inget så som jag hade trott...såg mer och mer hans egoistiska sida. Den som alltid handlade om honom och hans välbefinnande. Att han gick över lik för att själv bli tillfredställd brydde han sig inte om. Jag var på ett återbesök uppe på sjukhuset idag, läkaren konstaterade att det var mkt bra gjort att jag äntligen hade tagit mig ur det destruktiva förhållandet. Han tyckte att jag såg så harmonisk ut och var glad över att se att jag hade lagt på mig något. Jag rasade ju otroligt många kilon då jag mådde som sämst.

Efter läkarbesöket så åkte jag och Nicole till Playmo. Idag fixade vi allt i stallet och gav hästarna middagshö innan vi åkte därifrån. Nicole fick även ett roligt pass med Playmo i paddocken, han hoppade markbommarna med henne;)


Påvägen hem så plockade vi upp Ebba, tjejerna skulle rida tillsammans ute hos oss. Även Ebba hade ridit sin häst Zorro innan vi hämtade henne. Så det blev en lång hästdag för dem. Släppte av dem uppe vi stallet och åkte sedan hem för att göra varmchoklad att ta med, plus kanelbullar. När jag stod och värmde chokladen så messade Helena att hon var i våra trakter så då gjorde jag kaffe till henne också:)

Väl tillbaka vid stallet så var tjejerna igång med att sadla och betsla hästarna.

Philip var med även idag vid stallet, så kul att få vara med båda barnen. Inget gör mig gladare!

Innan tjejerna red ut dök även Helena upp. Riktigt kul att hon kom förbi på en fika och lite mysigt tjöt. Per kom också och fick sig en bulle:)

Philip rör sig obehindrat bland hästarna. Märks att han har börjat tycka att det är rätt trevligt. Idag stod han länge och kliade fölis som vi kallar Bebbe. Ebba fick låna Amigo när dom red ut och Nicole hade Bubbas.

Amigo är en import och vi tippar på att det "klippta" örat är någon form av märkning.


Under kvällen åkte vi upp till stallet igen för att släppa in alla hästarna samt de två åsnorna. Per åkte för att titta till pannan. Philip och Nicole tog först in shettisarna och jag tog Bubbas. Sedan tog dom varsin åsna och jag tog skäckstoet. Och dom övriga släppte en av privathästägarna ut så dom fick lunka upp till stallet själva. Vilket dom gjorde riktigt lugnt och fint, dock tyckte den ene att han skulle beta på gräsmattan vid parkeringen istället;) Så jag fick påminna honom om att det var stallet och boxen som gällde;) 


Mycket stall idag alltså:)

ANNONS
Av kenzie - 29 oktober 2012 13:10

I lördags åkte jag, Nicole och Per ut till stallet. Philip låg hemma och var kanske inte världens piggaste efter sitt besök på Harrys kvällen innan. Tänk, min lille son är inte liten längre. Hela arton år! När vi kom till stallet så började Per mocka boxarna, jag fixade med hästarnas mat och vatten och Nicole gick ut för att hämta Playmo. När hon kommer in i stallet så säger hon att något måste vara fel med Pontaren då han inte var med de andra hästarna i hagen. Och Balans var väldigt orolig i hagen. Så när jag kommer ut till hagen så springer Balans fram till mig, gnäggar och vänder om. Springer ner till andra sidan hagen, tillbaka till mig och gnäggar uppmanande. Nere vid vägen ser jag Pontaren och en bil med en kvinna och en tjej. Dom hade försökt få tag i honom utan resultat och när han får syn på mig så är det precis som om han tänker att. aj fan-henne känner jag igen. Jag vill inte bli infångad! Han var även ute på vägen så vi fick stoppa bilar. Fick ringa till Per så att han kunde komma med grimskaft och en hink med pellets. In med honom i hagen igen, kastade till honom en hög med hö då det är det fortfarande gröna gräset utanför hagen som lockar ut honom.

När Nicole sedan rider Playmo, ja då är Pontaren på väg upp till samma ställe i hagen där han uppebarligen tar sig ut. Så vi stängde av den delen av hagen. 

Känns att kylan är här för att stanna nu.

Stallets matvrak:)

Nicole och Playmo i paddocken.

Inte det snyggaste med flätan i svansen, men vi har börjat ha den flätad då den inte är lika fin längre efter allt busande i hagen. Så vi låter den vara lite skyddad nu när han ändå inte behöver vifta bort flugor och andra flygfän.


Söndagen så åkte vi alla upp till stallet här hemma. Under tiden som jag, Nicole och Philip gjorde iordning Bubbas och Cotte så städade Per ur bilen.

Bubbas.

Cotte.

Så mysigt att bara vara med hästarna. Det var verkligen något av det bästa jag har gjort att ta upp detta igen. Som jag sörjde detta efter trafikolyckan. Även om jag inte kan rida på samma sätt idag som tidigare så betyder det  väldigt mycket för mig att bara få vara i hästarnas närhet. Att från marken kunna arbeta med dem. Och till viss del var det även Playmos förtjänst att jag tog mig ur mitt tidigare förhållande. Innan så var vårt liv helt inrutat efter honom och hans barns aktiviteter. I och med att jag skaffade Playmo till Nicole så tog jag mig ur den vardagen. Jag kom utanför hemmets dörrar och förstod att jag levde ett icke tillfredställande liv. Jag levde i ett fängelse utan den minsta uppskattning. Så att nu kunna leva ett såpass innehållsrikt liv som jag gör nu är fantastiskt, jag umgås med barnen på ett helt annat sätt, vi som familj, som en helhet där alla är i centrum. Trodde verkligen inte att livet kunde se ut på detta viset med min värk. Så igår hade vi en kylig men bra stund allihop tillsammans med hästarna.

Bebbe stod och tittade på nyfiket, så söt denne lille fölunge är!


När vi var klara med borstningen så tog vi en promenad ner till paddocken för att där sedan släppa Bubbas och Cotte så att dom där fick springa av sig lite. 

Rund om magen:)

Oftast var Cotte bakom Bubbas, men någon gång var han före:)

Redan nu var underlaget rätt hårt, så dom fick springa en liten stund och sedan så umgicks vi med dem. 

Bubbas hade kul, gott för dem att få springa utan krav eller vikt.

Som sagt, ridning är inte allt när det kommer till hästar. Att från marken umgås med sin häst ger så ofantligt mycket. 

Innan vi avslutade det hela så lekte Per följa john med Bubbas, så härligt att se hur Bubbas följde honom som en hund. Själv fick jag ta Cotte i grimskaftet och gå runt. Vi känner inte varandra så väl än, utan håller på att bygga upp ett förtroende. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva om egentligen, så det kanske blev ett något rörigt inlägg. Så kan det bli ibland;) 


Puss & kram och ha en alldeles underbar dag!

Av kenzie - 27 oktober 2012 03:31

Sitter här med datorn i knät, Nicole ligger på andra soffan med Ipaden och surfar hon med;) Haft en mysig kväll där vi har avverkat två filmer. Helt okej båda två, men jag med min sjuka humor skrattade mycket när vi såg The Dictator. Heltokig film verkligen:) Den andra filmen var Babycall, lite underlig film som man först i slutet fick klarhet i. Helt ok, men inte mer. Imorgon skall vi se Warhorse, den ser jag fram emot att få se. Har hört så mycket om den så jag har stora förväntningar, bara hoppas att dessa inte förstör mitt intryck av filmen.


Nu väntar jag på att sonen skall ringa, han är på Harrys ikväll. Hans första krogbesök. Bara hoppas att hans kompisar inte har varit för generösa med att bjuda honom. Firar ju att han har fyllt 18. Får köra lungt då det redan tidigare på kvällen var halt på vägarna. Tror det är klockan 2 dom stänger på Harrys. Inte svårt att sitta uppe och vänta då jag ändå är vaken vid denna tiden. Men börjar längta efter att få krypa ner i sängen. 


Imorgon är det reptilmässa i Kungälv, brukar inte missa den men kände att intresset för reptiler inte är lika stort längre. Har de reptiler jag vill ha och har fullt tillräckligt med att ta hand om dessa så inköp är inte aktuellt ändå. Det enda jag hade behövt där ifrån var foder åt dem. Får skicka efter istället. Har ju även som värst av värken på morgonen. Efterom den håller mig vaken länge på nätterna så vaknar jag alltid med huvudvärk och spänningar i nacke och rygg. Så före klockan 12 är det inte bra med mig. Sedan så blir det ju så fort mörkt denna årstiden och vi vill kunna ta tillvara på ljuset imorgon och vara med hästarna då. Dom har blivit eftersatta den senaste tiden känner vi. Så dom är prio ett. Nicole skall rida Playmo, Per skall rida Bubbas om han orkar. Han har ju varit förkyld hela veckan så vi får se imorgon hur det blir, kanske blir det Nicole som rider Bubbas med. Själv tänkte jag longera Cotte.


Hoppas så innerligt att huset kan bli vårt. Vill ha hästarna hemma, tycker absolut inte att det är en god idé egentligen att behöva låta andra rida ens hästar för att man själv inte tar sig tiden eller orken. Varför ha häst i såfall...som det är nu så blir allt bara väldigt splittrat. Bubbas har 4 olika personer som rider honom nu och jag personligen är emot att för många rider en häst. Så då backar jag och engagerar mig i annat. Jag vet att det finns de som är av samma åsikt som jag, och de som inte håller med. Det är var och ens sak hur man vill ha det med antal ryttare på sin häst. Och Nicole skall hinna med både skola, kompisar och häst. Så flyttar vi inte snart, så måste vi hitta en person som kan avlasta henne med Playmo. Själv agerar jag chaufför och därför blir mina dagar numera splittrade och jag har mer värk igen. Så gudars vad jag hoppas på detta hus. Även om det blir en bit för Per att åka till jobbet varje dag, så blir detta ett bra mkt bättre alternativ än att bo här ute. Det går ingen nöd på hästarna här ute, det enda som jag ser som en nackdel är att det finns inget sommarbete att tala om, plus att 3-4 månader om året är här ett väldans liv. Så jag tror garanterat att ett miljöombyte vore gott för Bubbas. Har vi dom hemma, så blir det så mkt lättare att ha ett schema för deras träning. Skall bli helt underbart den dagen vi ställer ihop våra hästar, att kunna gå ut i stallet precis när man vill utan att behöva sätta sig i bilen. Eller behöva planera in när det passar att åka. Längtar! 


Sedan så har jag återigen insett:

Då har klockan hunnit bli 03:32, jag har tagit en paus i skrivandet och varit inne i stan och hämtat sonen. Så nu skall jag gå upp och lägga mig eftersom jag har skrivit klart:)

Puss!

Av kenzie - 25 oktober 2012 23:32

Tänker inte skriva så mycket...men lider med alla skilsmässobarn där det inte går att be deras mor eller far om något extra utan att få slängt i ansiktet att dom redan gör tillräckligt:(


Barnen har ju absolut inte valt situationen och dom skall heller inte straffas för att som jag nu då, valde att flytta ca 35 mil ifrån deras far. Hans bitterhet skall inte gå ut över deras välbefinnande. Varken jag eller barnen har heller valt att jag skulle få kronisk värk och därmed få en liten inkomst. Så många gånger jag har våndats över att inte kunna ge barnen allt jag skulle vilja ge dem och saker som dom har önskat sig. Men aldrig att jag har hört av mig till deras far för att få hjälp...


Att sedan få slängt i ansiktet att jag har manipulerat barnen att stanna hos mig stämmer heller inte, idag påstods det att Nicole fick Playmo för att inte flytta till sin pappa. När allt var tufft med ex:et och jag kände att han inte brydde sig det minsta om mina barn så sa jag att dom kunde få bo hos sin pappa. Dom har hela tiden vetat att valet har stått dem fritt så det där var verkligen inte sant! Självklart har jag inte velat något hellre än att ha dem hos mig, det sticker jag inte under stol med. Konstigt vore väl annars, finns väl knappt någon normal mor som inte vill ha sina barn hos sig...Playmo skaffades då det blev osäkert om hennes medryttarhäst skulle bli kvar i stallet. Hon ville fortsätta att rida och då var detta lösningen. Kul att få slängt i ansiktet att hästen var ett sätt att få behålla Nicole här...kanske han skulle veta att jag till och med sa till henne att hon kunde ta med hästen om hon ville flytta till sin pappa! Jag blev väldigt glad över hennes stora hästintresse hon fick, såg en chans att ge henne en vettig sysselsättning. Att ha något att göra istället för en massa smink, killar och kvällar på stan...allt idag började med att jag skrev att denna månaden som som Philip fyller 18 så får han inga underhållspengar från FK och kunde kanske ett bidrag sättas in till honom på hans konto, samt att jag undrade om fadern också kunde tänka sig att bidra med pengar till körlektioner...skulle vilja skriva ner sms konversationen som ägt rum under kvällen men väljer att låta bli.


Är just nu uppriktigt sagt både ledsen och besviken. Men så oerhört tacksam över att ha dessa fina tonåringar i mitt liv. Önskar att jag kunde ge dem mer än vad jag kan. För det enda viktiga i mitt liv är just mina barn. Och det enda jag kan ångra idag är jag stannade alldeles för länge i en miljö tillsammans med dem där ingen av oss mådde bra. Jag var tyvärr alldeles för svag att ta mig ur det, för svag för att stå upp och tala om för min omgivning vilket misstag jag hade gjort när jag valde att flytta till Småland. Så jag bet i det sura äpplet och stod ut alldeles för länge.

Men jag flyttade i tron att detta var mannen i mitt liv...jag trodde fel, jag gjorde fel. Jag är inte felfri, inte på något sätt. Men jag gör inte medvetet fel. Trodde av hela mitt hjärta att det skulle bli bra...

Av kenzie - 25 oktober 2012 00:34

Sitter i soffan med min dator i knät, Brottsplats USA är på tv:n och jag hör både Per o Philip snarka här i huset;)

Börjar själv känna att jag strax skall göra ett försök att få lite sömn. Är nu dödstrött efter att ha fått alldeles för lite sömn. Nacken bråkar som bara den med mig och ländryggen skall vi inte prata om. Känns som om det brinner innanför huden. Något som jag fullkomligt älskar är när jag kryper ner i sängen, oftast lägger Per märke till att jag kommer och vänder sig direkt om för att hålla om mig. Det är verkligen så mysigt.

Idag fick vi trixa lite med hämtningar för jag skulle vara vid stallet och möta upp hovis. Så Per hämtade barnen vi skolorna och jag stack till stallet. Både Pontaren och Playmo hade ju tappskor som behövde fixas. Har verkligen världens bästa hovis. Aldrig några problem, och han är så mjuk och fin med hästarna. Och han har hittat kärleken! Det gjorde mig glad att höra. Han hade nu även gått en kurs i healing på hästar, så han får väl testa på Playmo någon gång:)


Efter stallet åkte jag ut till Sonakull för att hämta Nicole som var på sin westernridning. Dom var inte på plats när jag kom så jag tittade på alla vackra Haflingers och den otroligt fina naturen som är där. Så otroligt fint med höstfärgerna och alla dessa fina hästar.

Fick ett arbetsrep av Ulrika och istället för att byta pengar med varandra så skall jag hjälpa henne att ta produktfoton till hennes kommande webshop. Ulrika på Stall Sonakull gör riktigt bra och fina repgrimmor samt arbetsrep. Dessa kan jag varmt rekommendera. 

Lånad bild från Stall Sonakull. Och här kommer en länk till deras sida för repgrimmorna: http://www.stallsonakull.com/repgrimma.htm



Sedan hem för att äta middag, ta en kopp kaffe och sedan åkte jag, Per och Nicole ut till Playmo. Det blev lite lek i paddocken, då Nicole var helt slut efter att ha ridit i två timmar tidigare under dagen. Väl hemma igen så släppte vi av Nicole så att hon kunde duscha och plugga innan det var läggdags och jag o Per åkte upp till våra andra hästar.

Jag borstade av C och kelade med honom, kul att känna för var gång att vi kommer närmre o närmre varandra. Kelade lite snabbt med Bubbas också. Får ju inte glömma av honom nu när jag har C att engagera mig i. 

Imorgon skall Per ringa på ett hus som skall hyras ut. Jag hoppas innerligt att vi får detta. Då har vi hästarna hemma och slipper ta hjälp av andra. Vi vill verkligen ha dem på ett sådant sätt att man kan gå ut i morgonrocken om man så vill;) Önskar verkligen inget hellre just nu än att detta hus kan bli vårt!

Som det är nu så är det bara en massa körandes och detta kostar otroligt mycket. Imorgon exempelvis så blir det en resa in till skolorna och hem igen. Sedan in igen för att hämta Nicole och tillbaka hem. Nästa vända, in för att hämta Philp och hem igen. Nästa tur är ut till Playmo och sedan hem...det blir sammanlagt 23 mil och kostar ca 170:- om man kör med min lille bil. Skulle jag ta mercan så skulle summan ha blivit 345:- istället, detta bara på en dag:( Så mitt bensinkonto är inte så lattjo just nu. Behöver verkligen bo så att barnen kan åka buss, som vi bor nu fungerar inte den biten tillfredställande alls dessvärre. Så vad göra, bara att köra dem. Det är ju inte precis deras val att vi bor så långt ifrån stan. Iofs så trivs dom båda bättre här än de någonsin gjort i huset tillsammans med ex:et. Så nu är det bara att börja om med att hålla tummar och tår att vi får detta huset. Det andra vi hade hoppats på fick ju inte vi, grämer mig fortfarande lite då vi hade ett såpass mycket större behov av det huset. Samt att vi är där uppe flera gånger om dagen för hästarnas skull. Eller rättare sagt, Per. Jag är där en gång om dagen, men hade vi bott närmre så hade jag varit där oftare för att titta till hästarna. 

Nä, godnatt gott folk. Nu kallar sängen på mig. Skall snart upp igen så håll tummarna att jag får sova inatt!

Av kenzie - 24 oktober 2012 00:12

Nej, dom senaste åren trodde jag aldrig att jag skulle få lov att bli riktigt lycklig. Och absolut inte med min förbannade värk. Först och främst, det avgörande var att jag gjorde slut på den osunda relationen jag levde i. Att ständigt gå omkring med oro och ångest över vem/vilka han bedrog mig med. Rädslan över att visa honom att jag inte litade på honom...visade jag det så blev han vansinnig! Och i de lägena blev jag rädd för honom, så jag försökte under flera år stänga av mina känslor helt. Till bekostnad av min familj bla..jag orkade/klarade inte att ha en fungerande relation med dem. Vågade inte åka hem till dem för att hälsa på och sova över som jag alltid hade gjort innan jag flyttade till ex:et. Var så naiv att tro, att om jag bara var hemma så skulle han inte kunna bedra mig. Eftersom jag visste att han brukade sexchatta när jag åkte till Gbg för att lämna barnen vid tåget där, han brukade alltid ha någon dålig ursäkt till varför han inte kunde åka med. Ja, det förhållandet förstörde så mycket för mig! Och nu när man sedan får höra att barnen också har mått fruktansvärt dåligt under samma tak som honom så smärtar det ännu mer. Inser vilket svin jag levde tillsammans med:( Dom har känt sig som främlingar i sitt eget hem. Nu förstår jag varför sonen valde att dra sig undan. Varför dottern inte ville sitta långa stunder framför tv:n med oss. Dom kände att han inte tyckte om dem, alltså tyckte inte heller dom om honom. När dottern hade mött honom på stan, hand i hand med sin nya så hade han kramat om dottern...hon var så ångerfull efteråt att hon hade kramat om honom med. Men hon hade blivit så ställd över hela situationen. Att han helt plötsligt omfamnade henne. Samma man som inte ens pratade med henne dom sista veckorna i huset. Som inte ens kramade om henne när flyttlasset gick. Så när jag inser hur lyckliga vi faktiskt är nu så känns det verkligen som att, detta trodde jag aldrig! Trodde att jag hade förlorat min son, då han hade dragit sig så hårt undan i huset. Innan vi flyttade till Värnamo så var vi så tajta. Detta tappades bort under åren...men nu umgås vi dagligen igen. Vi skrattar och har kul tillsammans. Lever som en familj. Är så lycklig över att återigen känna att barnen skrattar och är glada! Det gör mig glad, jag börjar känna mig väldigt, väldigt hel. Vissa bitar saknas mig fortfarande, hoppas snart att dom också börjar förstå varför jag reagerade så starkt på anklagelserna de kom med...att det inte var smutskastning det jag skrev på FB, utan ren och skär sanning. Sådant jag skrev för att få känna lite sympati och värme när allt var som jävligast. Och framför allt för att få ur mig dessa saker. För det var bara jag och barnen som vet vilket helvete jag genomlevde då jag hade beslutat mig för att verkligen ta mig ur förhållandet. Förstår verkligen inte hur min egen familj kunde välja att tro på hans ord. Det är verkligen att ge både mig och barnen en käftsmäll, då det är vi som har levt med denna man. Vi som känner till hans rätta jag.


Till dagen som har gått och som gör att jag känner mer och mer glädje. Är inne i en period då jag är väldigt trött pga att jag har så förtvivlat ont och inte sover mer än 3 osammanhängande timmar per natt. Höll på att somna bakom ratten imorse efter att ha lämnat barnen på skolan så jag fick stanna vid vägkanten och blunda en stund och sedan gå ut och sträcka på benen. Men trots detta så känner jag en sådan glädje!


Efter att ha vilat en stund på soffan så åkte jag upp till stallet för att gosa lite med C och ta några bilder.

Kommer och möter mig vid staketet, hade jag inte tagit bilen upp till stallet så hade jag förmodligen legat på soffan och försökt att få någon timmes sömn. 

Så mycket trevligare att vara hos hästarna än att ligga inomhus i soffan, detta är är bättre än alla mediciner i världen. Här kan jag njuta av alla intryck, studera hästarnas beteende och faschineras av hur de fungerar i en flock.

Vackra Herkules!

När jag gick så gjorde även hästarna det:) Åkte sedan raka vägen till sonens skola för att plocka upp honom. Efter detta köpte vi en tårta, han bestämde:) Och innan vi åkte vidare för att hämta dottern vid hennes skola så tog vi en snabb fika. Satt och tjötade o hade det allmänt trevligt. 

När även dottern var upplockad så åkte vi ut till hennes häst. Lika bra att försöka ta stallet direkt efter skolan då det blir en väldans massa farande annars.

Playmo var på ett underbart humör idag, kelen och go.

Ett pass på en halvtimma blev det idag för dem.

Nöjd häst, han älskar att få röra på sig. Vi letar just nu efter en halvfodervärd då dotterns skola tar upp mkt tid nu. Och skolan får inte bli lidande o inte heller hästen. Så hjälp med skötsel och ridning vore toppen för alla parter!

Sonen har visat sig vara tuffare än jag trodde;) Han trivs till och med runt hästarna. Så jäkla kul att han följer med oss, uppskattat av både mig och hans lillasyster:)

Trädet i kohagen bakom paddocken, så fint nu på hösten!

Mina högt älskade barn!

Den otroligt goda tårta.


Vi började i omvänd ordning. Tårta först och middag sen;)

Per bjöd oss alla på födelsedagsmiddag på restaurang. Vilket var mycket uppskattat!

Båda mina älsklingar och stoltheter på ett och samma kort  

Det skojades, pratades och åts en massa!

Och sonen som fyllde 18 år beställde in sin första öl, min lille plutt fick beställa in en EGEN öl! Kändes lite konstigt;)


Vi har verkligen haft en toppendag tillsamman och jag är lycklig, barnen är lyckliga och Per likaså!


Visst finns det saker som jag gärna hade sett något annorlunda, saker som jag inte är helt ok med...men orkar inte ta upp dessa. Saker som för mig är så självklara som har levt i långa förhållanden...men, men. Det kommer väl med tiden...kommunikation heter det visst, och då låter det ju givetvis fel när jag skriver att jag inte orkar ta upp dessa saker. Hoppas att han själv snart kommer på hur det fungerar i en relation;) Att man pratar om saker och ting, kollar med den andre parten om den har några planer. Dubbelcheckar alltså. Vet bara hur jag blev i mitt förra förhållande där den biten inte fungerade och ex:et körde sitt eget race...jag började göra likadant. Och tillsist slutar man helt kolla med den andre innan man bestämmer saker och ting. Något jag inte alls gillar:( Skall jag tjura nu då...hade lust att göra det idag på dan. Men valde att göra annat och åkte upp till stallet och kelade med C istället för att välja  tystnaden och tjurigheten. En av mina dåliga egenskaper är just att bli tyst och nedstämd när något tynger mig. 


Hoppas att det inte är alldeles för mycket felskrivningar i detta inlägget, är dödstrött och har ont i händerna så jag stänger helt enkelt ner datorn nu och sätter mig i soffan och inväntar en chans till minskad värk så att jag kan få sova.

Av kenzie - 22 oktober 2012 23:32

Ja imorgon fyller min störste 18 år, jösses vad åren går fort! Minns hans födelse som igår. Det var en lång och kämpig förlossning, kanske inte så konstigt med tanke på att han vägde nästan 5 kilo och var 56 cm lång;) Men vilken lycka! Och idag lämnade han in sitt första CV, håller verkligen tummar och tår för att detta jobb skall bli hans. Det hade passat honom så bra:)
Efter att jag hade lämnat av barnen vid respektive skola, så åkte jag bort till solariet. Behövde slå ihjäl lite tid innan jag körde upp till Jönköping. Skulle handla presenter till Philip, men kom hem med lite till mig med. En extern blixt samt ett nytt objektiv. Ett 17-50 med fast bländare blev det. Så nu är min kamera utrustning komplett:)
På vägen hem från Jönköping så tog jag vägen förbi Playmo, han har varit lite tjurig det sista och var så även idag. Men fick gosat lite med honom ändå. Boxen var redan fixad så det var bara maten jag behövde ordna med. Nästan så att man skäms, vi kommer oftast sena eftermiddagar och då är vår box också klar. Bättre ställe att ha hästen på får man leta efter. Tyvärr blir det väldigt mycket åkande nu när vi bor som vi gör och tiden räcker inte riktigt till för dottern, så nu letar vi halvfodervärd. Tyvärr går det trögt, samt att jag är väldigt kräsen med vem som får bli fodervärd på Playmo.
Sedan var det då dags att hämta barnen vid skolorna. Vid fyra var vi hemma och då var det middag som stod på schemat. Kyckling och klyftpotatis. Sen bar det upp till de andra två hästarna för omvårdnad. C skulle schamponeras vilket inte var jätte poppis;) Han är ju bara 4 år så han lär hela tiden. Philip var inte med upp till stallet utan låg kvar på soffan med hundarna, men jag, Per och Nicole tog hand om hästarna tillsammans. Så mysigt att umgås så mycket som vi gör, Philip har även börjat följa med till stallet vilket gör mig mer än glad. Livet är bra härligt, trots att jag knappt sover pga all värk. Har så mycket att glädjas över nuförtiden och Per har en plan, vad vet jag inte;)
Bara en halvtimme kvar nu...sedan är Philip 18 år!!!
Grattis världens finaste son!

Ti On To Fr
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se