Kenzie

Alla inlägg under augusti 2012

Av kenzie - 31 augusti 2012 10:17

Onsdagen bjöd på värme, så jag och Nicole bestämde oss för att schamponera Playmo. Kommer nog inte bjudas på så många fler sådana här dagar framöver.

Playmo är en kille som gillar att få vatten på sig, men att gå i vatten kan vara förenat med livsfara;) Knäpp häst!

Snacka om att bara stå och njuta;) Men det var verkligen varmt och skönt. Tror vi hade 21 ggrader.

Det var verkligen välbehövligt, smutsen fullkomligt rann av honom.

Härligt med en häst som står stilla och tycker om att bli tvättad:)

Nicole fick sedan göra det lite tyngre jobbet med att skrapa av allt vatten.

Nytvättad kille, efteråt gick vi in i paddocken för att pröva westernsadeln. Vi hade ingen gjord än, men ville ändå pröva om den går att använda på honom.

Hade backat upp min lilla micra mot paddocken och det stämde självklart inte att det stod en bil där. Det har det inte gjort innan så detta var han självklart tvungen att undersöka. Skrattade gott då det såg himla roligt ut, jösses så liten bilen är. Tur att Per har köpt en stor mercedes också så att vi åker trafiksäkert när det är lite längre sträckor som skall köras eller på kvällstid när det är mycket vilt i rörelse. Underbart med en så omtänksam man vid sin sida. Älskar honom verkligen för att han hela tiden vill få oss att må så bra vi bara kan. Är inte van vid detta!

Gott, verkar sitta riktigt bra. Nu gäller det  bara att han själv tycker det när vi sitter upp. Bara vi får på gjord så skall vi sitta upp och testa:)

Fina, fina killen!

ANNONS
Av kenzie - 30 augusti 2012 20:34

Tisdagen. Förmiddagen bjöd på fint väder. Sitter vid datorn en stund innan jag skall åka in till stan för att hämta Nicole och Ebba vid skolan, då jag tittar ut genom fönstret så ser jag att himlen fullkomligt har öppnat sig. Vad är det med Ebba och regn?! Det har än så länge inte slagit fel, var gång Ebba skall följa med oss till stallet så regnar det! Tjejerna hade iofs tur för det var uppehåll under hela den stunden de red.

G blev nog väldigt glad då vi inte har varit samtidigt i stallet den senaste veckan. Har varit mkt nu sedan skolan började. Men idag blev det ridning för Playmo, Pontaren och Isamelda.

G och hans fina, fina Isamelda.

Ebba red Pontaren, såg riktigt bra ut. Dom verkar trivas med varandra:)

Tycker att det är riktigt roligt att stå och titta på när dom är några stycken som rider i paddocken samtidigt. Det där med högerregeln fungerade så gott som hela tiden;)

Nicole var inte helt nöjd med ridpasset, men jag tyckte att det såg riktigt bra ut!

Fina Pontaren, 18 år gammal.

Härlig och snäll häst, tror L uppskattar att hon får lite hjälp ibland. Hon har verkligen haft fullt upp det sista med att måla om i stallet. Sådana lägen önskar jag att den förbannade värken verkligen inte fanns. Man vill så gärna hjälpa till men vet hur sådant ter sig dagarna efter. Jag skulle bli sängliggande om jag ställde mig och målade stall:(

Lilla Isamelda tittar fram mellan de större killarna:)

Fina Playmo, så glad över att ha honom i våra liv!

Kul att dom kan rida tillsammans trots åldersskillnaden:)

Undra just vad som är så roligt;)

Efter att ha knäppt några bilder åkte jag in till stan för att handla mat som jag sedan lämnade av hos sonen och hans kompis. Tillbaka till stallet för att hämta Nicole, Ebba blev hämtade av sin mamma. På vägen plockade vi upp sonen och kompisen så bjöd jag alla tonåringarna på El maco grande och Wraps. Riktigt mysigt att få lite tid tillsammans med båda barnen. Vill veta nu hur det blir med boende så att vi kan umgås oftare med barnen och deras kompisar.


ANNONS
Av kenzie - 29 augusti 2012 11:31

Var vid stallet i god tid då hovis alltid brukar vara punktlig. Plus att han vill se rena hovar när han kommer:)

Så det blev en grundlig genomkörare av hovar och pälsvård. Playmo var så trött, stod och hängde när jag borstade honom och såg ut att somna vilken sekund som helst.

Såg att han hade tappat sin ena sko. Inget konstigt då vi hade tagit lite för lång tid mellan gångerna nu i sommar. Men man lär så länge man lever. Hans hovar har växt mer i sommar av allt näringsrikt gräs han har ätit. Så nästa sommar får vi korta ner veckorna mellan skoningarna.

Första tappade skon under sin tid hos oss.


Det var en kelsjuk häst som mer än gärna ville bli ompysslad, och jag älskar att tillbringa tid med honom. Blir dock alltför sällan nuförtiden känns det som. Och det är väl en av anledningarna till att jag känner mig något uttråkad under dagarna. Trögt att gå hemma...och på eftermiddagarna när dom andra kommer hem så är dom trötta efter skola och arbete o jag har saknat deras sällskap och blir uttråkad då den ena ligger med mobilen i handen o sms:ar frenetiskt och den andra sitter med en dator. Hade varit så skönt om man hade fått slippa ha ont hela tiden.


Hovis kom lite senare, så jag och Playmo fick en fin stund tillsammans med pälsvård och matstund;)

Finaste killen.


Avslappnad.


Så otroligt mysig att pyssla med.


Får vi boendet vi hoppas och tror på så kan vi ha hästarna i en hage precis utanför huset. Vore underbart att vakna och se hjärtat utanför fönstret. Det är så jag vill leva. Kunna tassa ut i morgonrocken och ge honom en morot eller ett äpple.


Stallet har blivit så ljust och fin nu när dom har målat om! Jätte skillnad:)


Finaste <3


Hovis berömde återigen vårt lille hjärta och kelade lite med honom:) Som han sa, första gången visste jag inte riktigt var jag hade honom. Men idag, vilken skillnad på då och nu!

Av kenzie - 28 augusti 2012 13:12

Härligt att känna det enorma stöd jag har. Känns även gott att fått höra från människor som känner mitt ex. att dom förstår att jag har haft det tufft. Att dom förstår  tack, det värmer! Förstår att ni inte vill att jag publicerar era kommentarer här på bloggen. Men ni vet vilka ni är! Känns bra att ha fått ur sig saker och ting. Inget att grubbla över mer. Nu blickar jag framåt och njuter av den sköna känslan som jag numera har i magen. Min mage är lugn som en filbunke. Ingen oro, ingen ångest över hur dagen kommer att se ut eller sluta. Tar hand om mig själv på ett helt nytt sätt. Har jag riktigt svår värk så kan jag numera säga det och få ömhet o omtanke. Och oj, vad gott det gör en att känna sig förstådd.


Helgen som gick var en skithelg! Hihihihi, eller rättare sagt en skitig helg. Det var jeepar högt och lågt här ute på Chappen. Skall vara helt ärlig och säga att jag delar inte deras intresse att köra sönder naturen. Som här såg ut. Bisonoxarnas hage var en enda stor lerpöl. Dumma idioter finns det ju alltid inom alla kategorier, men med fylla i kroppen blir folk ännu dummare. Som dom tre som stod vid ett skäcksto med föl. Det satt skyltar överallt vid hästarna att man inte fick röra dem, samt karantänskyltar. Men ändå skulle en kille mata stoet med alkocider:(

Tyckte att vi skulle döda hästarna om dom var sjuka...intelligent kille! Bara sekunder efter kommer ett gäng med tjejer som ställer sig och klappar hästarna. Per frågar om dom missat skyltarna, får till svar... -Vi vet inte vad karantän betyder. Uppenbarligen inte Rör ej hästarna heller!   


Tyckte iofs att uppvisningarna var lite kul. Förstörde inte så mkt heller, så det var ju bra;)

Monstertrucken Thor.


Thor igen!


Här är det däcksprängning på G.


Galen kille:)


Nåväl, skall vi ta lite hästrelaterat också kanske;) Westernsadeln är ännu inte prövad på Playmo, funderar på att ta med den ut till stallet idag. Saknar en gjord till den men funderar på att ta en tur till Tingsryd och inhandla lite smått o gott till hästarna.




Tror att det kommer bli kanon med westernsadeln på Playmo. Framförallt för mig de få gånger som jag sitter upp. Man sitter ju så otroligt stabilt i dessa sadlar. Får se om det blir lite bilder från idag när vi prövar sadeln på honom:)


Av kenzie - 26 augusti 2012 14:38

Som jag tidigare har skrivit så kom jag på mitt ex. med att sexchatta med ett stort antal kvinnor för ex. antal år sedan. Den yngsta var då endast 2 år äldre än min son. Jag satt som chockad vid datorn där hemma när jag hittade alla dessa mail som hade utväxlats. Det var ingen trevlig läsning. I blindo slog jag sönder saker och har än idag ett 15 cm långt ärr på min arm. Vet inte hur jag fick skadan, jag minns inte...som tur var, så var jag ensam hemma vid detta tillfälle. Sedan började ett helvete. Jag tappade 15 kilo inom en månad. Min tillit blåste bort helt. Och självkänslan fick sig en otrolig törn. Jag har aldrig mått så dåligt innan i mitt liv. Varför lämnade jag då inte honom, och varför var jag honom så lojal och trogen. Hade flera tillfällen då jag hade kunnat ge igen. Men nej, jag älskade honom och skulle aldrig kunna se honom i ögonen om jag hade träffat en annan man. Det har varit andra tillfällen som har gjort att min magkänsla sagt att han har varit otrogen mot mig och idag är jag hundra procentigt säker på att så var fallet. Och det gör så ont att jag gett honom 7 hela år av mitt liv. År som jag inte har orkat umgås med mina nära och kära pågrund av hur jag har mått i detta förhållande. All min energi har gått åt till att inte braka ihop totalt för mina barns skull. Min mamma sa en gång till mig: Vi känner inte längre igen dig gumman sedan du träffade S. Jag förnekade och vände min ilska mot mina föräldrar istället. Varför förstod/ förstår dom inte varför jag förändrades totalt. Mamma sa själv att den glada, pratiga Nilla var som bortblåst. Varför förstod dom inte? Gråter när jag tänker på de gånger jag har varit rädd och känt mig helt ensam. Som den gången han tog stryptag på mig i sängen...det enda jag gjorde var att ifrågasätta varför han var tvungen att ha kontakt med andra kvinnor. Han blev svart i ögonen och jag gav faktiskt upp i den stunden. Han kunde lika gärna få döda mig, så låg var min självkänsla...efter detta ville min psykolog som jag gick hos då att jag skulle göra en polisanmälan. Finns kort på märkena runt min hals, gjorda av händerna av den man jag trodde mig älska. Inte kunde jag väl anmäla...då skulle det ju inte bli bra igen. Det blev ju alltid bra...ett tag. Tills jag ställde en fråga som jag inte borde ha gjort. Slutade själv helt att dricka alkohol. Var ju rädd att tappa omdömet, kanske skulle säga/ fråga något som skulle reta upp honom när han var berusad. Så jag slutade helt att vilja följa med till hans syster där det alltid dricks ordentligt med vin. Alkohol för inget gott med sig:( Dricker fortfarande på sin höjd en öl eller ett glas vin.

I och med att jag började uppe på psykiatrin hos den allra bästa, tog mitt liv efter två år en stark vändning. Jag tänkte oftare och oftare på att jag borde ta mig ur detta destruktiva förhållande. Men framförallt lärde jag mig att äta ordentligt. Jag började gå upp i vikt igen och såg mer och mer till mina egna behov.

Jag hade helt o hållet levt efter hans liv. Anpassade mig efter hans arbetstider som kunde variera väldigt, sedan var det hans pojkars aktiviteter. Mina barn hamnade i skymundan och han har aldrig nämnvärt brytt sig om dem. Smärtade mig hårt när jag fick höra från mina barns far vad barnen berättat för honom om S. Det gjorde så ont i magen att inse hur jag bortsett från mitt och deras bästa.

I vilket fall som helst började dottern rida och ganska snart skaffade jag henne en egen häst. I och med detta började jag leva ett liv utanför hemmets dörrar. Fick nya vänner och prioriterade några timmar tillsammans med dottern och hästen istället för att lägga min lilla energi på att städa efter 6 pers. Hjälp i hushållet har jag inte haft. Han handlade mat och lagade mat varannan vecka-thats it! Så skillnaden blev enorm för honom när jag började vara borta och prioritera annat än honom och hemmet. Jag blev gladare helt enkelt. Detta drog igång nya och en annan form av bråk...hästen och dottern tog uppenbarligen för mkt av min tid.


Så jag valde att lämna honom. Under tiden jag bodde borta så började han återigen uppvakta mig. Lovade att bättra sig samt gå till en psykolog. Han friade. Och jag trodde på honom. Flyttade tillbaka hem igen. Efter att jag hade lämnat honom så öppnade en vän sitt hjärta för mig. Av respekt för mig och mitt dåvarande förhållande hade han inte visat eller sagt något innan. Men han tyckte så mkt mer om mig än bara en vän. Visst var det smickrande, men mina 7 år med S. Ville se eller rätttare sagt, jag var blåögd och naiv som trodde på honom. En människa ändrar sig inte så lätt...så bara efter en kort tid sa min magkänsla mig att han hade inte rent mjöl i påsen. Kände på mig att han hela tiden haft profiler på internet för att kunna komma i kontakt med andra kvinnor. Så min magkänsla sa att jag borde lämna denna man, en gång för alla. Sagt o gjort...the end blev inte trevlig. Men jag slipper denna oro i magen dagligen. Och mkt RIKTIGT, han som sa sig aldrig vilja ha en annan kvinna i sitt liv för att han bara skulle jämföra dem med mig. Den man som bara för någon månad sedan friade mötte jag igår inne i stan, hand i hand med en jämngammal kvinna. Hon kommer uppenbarligen från Sthlm. Kan allt vara detektiv om jag vill;) Han höll henne i ena handen och hennes fula långhåriga byracka i den andra. Det lustiga i det hela var att jag började gapskratta! Kändes så gott att jag tyckte hon var ful samt att hon hade en hundras som jag också tycker är riktigt ful. Framför allt skrattade jag då det såg så patetiskt ut! Han hatar djur så återigen kör han ett spel för gallerian. Även hon kommer att upptäcka hans riktigt jag. Eller så är hon precis likadan som honom, träffar en massa karlar från diverse kontakt/sexsidor. I vilket fall som helst, jag fick igår bekräftat att han hela tiden varit aktiv på internet.

En annan sak, att han hade mage att krama om min dotter igår på stan när han kom hand i hand med denna kvinna. Han pratade inte med min dotter på hela två veckor innan flytten. Han sa inte ens hejdå till henne den dagen flyttlasset gick. Återigen, ett spel för omvärlden. Så mina nära och kära...ni vet ingenting, för ni har endast lyssnat på den allra duktigaste lögnaren av dem alla. Och att man kan vända sitt eget kött och blod ryggen är för mig obegripligt. Tänk efter istället, på de orden ni sa. Var är den glada och pratiga Nilla vi kände. Hon är tillbaka, så fort vi har ett större boende är mitt liv komplett, med en ny man vid min sida, mina fantastiska barn som har fått stå ut med så mkt pga av min svaghet och stolthet. Då jag inte har velat erkänna för mig själv eller andra att det var ett fruktansvärt stort misstag att flytta ihop med en man jag träffat via internet. Japp, det var så jag också kom i kontakt med honom. Dock tror jag att allt har en mening, hade det inte varit för denna resan så hade jag inte fått hjälp av psykiatrin att bli en starkare människa och jag hade inte träffat min nya livskamrat. Snällare människa har jag aldrig mött, han är förstående och omtänksam. Ordnat så att dottern har fått börja i westernridskola och betalade halva min bil. Höll på att ramla av stolen när han sa, det är dina pengar och inget lån. Sådant var inte jag van vid. Mycket skrevs på ex:ets företag för att se till att inget skulle kunna hamna hos mig vid en separation och han ordnade så att han behöll ALLT i vårt gemensamma hushåll.

Blev glad idag då jag fick ett samtal från ett par som känner ex:et. Dom hade också sett honom hand i hand med denna kvinna och de båda hade sagt att den har har träffat henne under tiden med Nilla. Dom visste ju att han var otrogen i sitt förra förhållande också. Exet är känd i stan som en kvinnokarl, har fått höra detta genom åren från olika håll och som sagt. Han var även otrogen mot sitt ex. Ränderna går aldrig ur en zebra, eller hur säger man;)


Denna låt har min dotter tillägnat mig då hon anser att denna är exakt tagen ur mitt livtillsammans med mitt ex, och oj så sant. Det är många nätter som jag har suttit vaken och tänkt på att jag borde lämna honom...


Gammalt inlägg för den som har missat det.


Men som Linnea Henriksson sjunger: JAG ÄR LYCKLIGARE NU!


Av kenzie - 24 augusti 2012 09:52

Sitter o funderar. Värken är densamma, jag sover iofs relativit bra på nätterna men att se denna skillnaden hur olika människor är. Jag är fortfarande samma Nilla, tidigare så var allt mitt fel. Jag var tydligen den som startade alla bråk, jag var den som alltid hade fel. Var jag orolig över något så var det min sjuka hjärna som spökade. Ja, allt som jag har fått höra genom åren...så värdelös man har känt sig:( Hade jag ont och var ledsen o nedstämd blev jag oftast bemött med tystnad eller irritation, vilket ibland även gick över i ilska.


Så underbart att idag känna att jag blir bemött på ett helt annat sätt.

Värken sitter där som ett frimärke på posten, den blir jag aldrig av med. Men livet känns så mycket enklare idag.


Bara hoppas att vi hittar ett ställe där vi har lite större utrymme och kan ha alla våra djur nära oss, samt att sonen kan komma hem och bli bortskämd av mamma;) Saknar honom, att det kan kännas så tufft när ens barn tar klivet ut i vuxenlivet. Men, men det är en förståndig och klok kille. Bara ett år kvar i skolan sedan börjar vuxenlivet på allvar. Nä, nu får det nog allt bli en dusch och sedan en promenad med hundarna. Kanske cykla upp till stallet och titta till fölis och kela lite med Bubbas. Hm, hade varit skönt om Playmo också var här. Hade underlättat en massa, men vi vet ju inte riktigt var vi kommer att bo permanent än


Imorgon är det för övrig reptilmässa, har inte varit på någon på mycket lång tid nu. Saknar en massa av folket där. Samtidigt så är jag som vanligt orolig över värken som jag känner. Den har varit grym i två dagar nu. Har en ihållande värk bakom högra skulderbladet som vägrar att ge med sig, är inte alls sugen på att spruta in kortison...men fan vet om jag inte måste åka in och få en spruta snart om det inte ger med sig:(


Puss o kram gott folk!



 

  

Av kenzie - 22 augusti 2012 22:52

Så suveränt att kunna blogga från mobilen:)
Idag hämtade jag upp Nicole och Ebba vid skolan. Tjejerna åt varsitt meal från Max i bilen på vägen till stallet. Själv lämnade jag av dem där och åkte tillbaka in till stan. Handlade massa mat till sonen som för tillfället bor hos en kompis inne i stan. Känns konstigt att han har tagit ett kliv ut i vuxenvärlden. Men, men jag var 16 när jag valde att flytta. Killarna fick så att dom kan laga köttfärssås, korvstroganoff, lasagne. Yoghurt, jordgubbskräm, frukt och det enda onyttiga var en flaska läsk;)
När jag kom tillbaka till stallet så red tjejerna fortfarande. Nicole red Playmo så fint och det gjorde mig så glad att se. Ebba och Pontaren såg ut som ett väldigt sammansvetsat par de med. Gör mig glad att se hur kul dom hade! Innan vi släppte tillbaka hästarna i hagen fick dom lite välförtjänt kraftfoder.
Väl hemma lagade jag raggmunk och fläsk. Populär middag här hemma:)
Blev som vanligt en tur upp till stallet här, Nicole pysslade om sitt favoritföl och jag borstade mamman. Sedan fick Bubbas bli borstad och ompysslad av både mig och Per. Älskar mitt nya liv-harmoni!

Av kenzie - 21 augusti 2012 16:51

Så skönt, ute och går med hundarna och bara njuter av det fina vädret. Bloggar samtidigt som jag promenerar:)
Är tröttare än vanligt och lite mer värk då jag stressar upp på morgonen för att köra dottern till skolan. Behöver ju vara en slow-starter för att må så bra jag kan. Hästen får jag ångest över att han blir åtsidosatt just nu, eller rättare sagt...får väl se det som om att han har sommarlov;)
Har även ägnat tid åt att putsa upp westernsadeln. Hoppas att den blir lite mjukare nu;)
Och häromdagen kom Emma ut och höll mig sällskap vid stallet. Mys <3

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Augusti 2012 >>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se