Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Lördag 24 sept 11:59

Igår låg jag hela dagen. Kom upp ur sängen vid 18:30. Tack vare Anna kunde jag lyssna på min kropp. Blev så glad när hon ringde och sa att hon tog Nicke så att jag slapp åka ut <3

Idag är jag något bättre, men har vilat hela förmiddagen. Har iofs dammsugit och tvättat två maskiner. Däremellan har jag legat tillsängs.

Blir ett besök i stallet senare och jag hoppas komma ut på Nicke. Travintervaller som gäller, hästens bästa i första hand <3

ANNONS
Av kenzie - Fredag 23 sept 12:06

Har fått i mig lite kaffe och smörgås. Sitter fortfarande i T-shirt och trosor. Så skönt att Nicole rastade hundarna innan hon åkte till sin pappa. För idag gör det ont. Och jag är så trött, så, så trött.
Slängde upp samma bild på fb, idag vann fibron över mig.
Nåväl, en dusch och sedan stallet. Det får ta tid där idag...men jag vet ju, att hur pissigt jag än mår, så blir jag gladare när jag väl är där. Älskar att vara med Nicke. Denna underbara häst.

ANNONS
Av kenzie - Torsdag 22 sept 22:33

Dagarna är vackra. Ännu varma. Men morgnarna och kvällarna är kyliga. Jag tycker höstlöven är otroligt vackra i alla sina färger. Och ligger solen på, är det fantastiskt fint. Men som alltid denna årstiden mår min kropp dåligt. Sover sämre igen, vänder och vrider mig i sängen för att det gör ont. Nacke och rygg är värst. Skriver dock inget på Fb om hur jag mår. Försöker hålla min logg relativt positiv. Orkar inte med en massa negativitet.

Så förmiddagarna tillbringar jag oftast liggande i sängen efter sömnlösa nätter. Med andra ord vilar jag så gott det går då. Vet jag att Anna är i stallet vid 13-tiden åker jag gärna ut en sväng. Dricker lite kaffe och umgås. Sedan blir det stallet när Nicole har slutat skolan. Och där går några timmar. Har börjat cykla med henne när hon intervalltränar Nicke. Nu skall han ju travas 200 m x 6, 3 ggr i veckan. Jag behöver också röra på mig och detta fastän jag har ont. Har gått upp alldeles för mycket i vikt. Blir lätt så när man är tvungen att vila pga smärta.

När vi sedan kommer hem från stallet, så skall mat lagas och jag är trött efter det lilla jag har kunnat göra under dagen. Så eftersom mina dygn innehåller mer vila än aktivitet, hinner, klarar och orkar jag inte mer än det jag gör. Och detta är inget nytt. Var exakt likadant när jag bodde i Hånger. Åkte så gott som aldrig iväg för att hälsa på någon.
Önskar ingen whiplash med sekundär fibromyalgi. Men ibland önskar jag att folk fick leva med det i några år...gå i mina skor...Och sedan förhoppningsvis förstå min situation. Dock har jag gett upp hoppet, hoppet att andra skall förstå. Jag kan inte begära det av någon, för lever man inte med konstanta smärtor/ värk så kan man inte det. Har insett detta genom åren. Människor säger sig förstå. Ändå ger de mig dåligt samvete för att jag inte orkar/kan som en frisk person. Men det var längesedan jag slutade bry mig om vad andra tycker om mig. Idag får jag inte längre dåligt samvete, varför skulle jag. Jag måste helt enkelt se till mitt eget bästa. Jag är sjukpensionär just för att min förmåga är såpass nedsatt. Det jag gör i stallet (de dagar jag kan) är vad jag klarar på en dag. Och som min doktor sa till mig när jag berättade vad jag gör i stallet, se det som sjukgymnastik sa hon. Trots värken, måste jag hålla igång kroppen för att inte bli stelare.

Tack o lov nu när jag har träffat Martin, så inser jag för första gången på väldigt många år, att denna relationen kommer att fungera. Han är lugn och trygg i sig själv. Stressar överhuvudtaget inte upp sig och då är jag med lugn. Behöver jag vila, så vilar han tillsammans med mig. Och vi kan ha trevligt tillsammans, hemma i lugn o ro.
Skönt att ha honom hos mig, även när jag är dålig. Tidigare har jag alltid velat vara helt ifred under mina skov. Idag känns det annorlunda. Jag är lycklig och trygg tillsammans med honom <3

Av kenzie - Måndag 5 sept 02:10

Känt mig piggare idag och varit ganska så aktiv. Det blev ett besök på Charlies tillsammans med Nicole och Anna. På hemvägen stannade vi till i Vaggeryd där det var hopptävling. Tog en fika där och hade det gott i solen. Så mycket häst blev det inte då vi upptäckte ett par med en dvärgpinscher tik och tre elva veckors valpar. Något så sött! Pratade länge och väl med paret och gosade med valparna. Mys! Sedan blev det stallet. Då var jag ordentligt trött, men ändå väldigt skönt att vara på plats igen. Anna red igenom Nicke. Alltid lika go den tösen, hon gör så otroligt mycket för oss. Idag, ja jag har ju inte somnat än, så natten har gått över till en ny dag...så är det Anna som kör oss och Nicke till Husaby Hästklinik. Dags för vårt tredje besök och förhoppningsvis det sista.

Sedan måste jag ju berätta, jag har inlett en ny relation. Jag har haft sporadisk kontakt med Martin på Fb då det är en gammal ungdomsvän. Men vi har inte träffats då jag vid de tillfällena han har varit i Anderstorp, haft relationer.
Så började vi skriva mer sedan jag blev singel. Och bestämde att han skulle komma hit och hälsa på, vi hade då inte träffats på över 25 år! Vi har aldrig haft någon relation i tonåren, däremot var han tillsammans med min bästa kompis.

Och när han var här en helg, så bara det klickade! Det kändes helt naturligt och vi trivdes så otroligt bra tillsammans. Nu träffas vi så mycket det går, han bor i Göteborg och jag i Småland. Så ett litet avstånd är det ju. Dock är han inte främmande att flytta hit i framtiden, vilket gör mig väldigt glad eftersom vi har rotat oss såpass bra här. Varje dag, flera gånger om, får jag fina meddelande och kärleksförklaringar. Känner mig verkligen så omtyckt och uppskattad. Jag behövde detta. Och min fibromyalgi och vad den för med sig, ser han inte som ett hinder. Han älskar mig villkorslöst och pga det, så ser jag heller inga hinder till en framtid tillsammans. Jag har fallit huvudstupa och tillåtit mig att återigen känna kärlek. Och denna gången är det ingen främling utan någon jag har känt i min ungdom. Känns helt otroligt fint!

Kommer bli kanon detta. Han hänger redan på till stallet och vill göra det. Och jag är inte främmande att följa med när han skall iväg på racing :) För vi gillar hästkrafter båda två, jag en och Martin många fler ;) Och jag ser inga problem i att det en helg kan vara Frankrike han är i, för att nästa vara i Tyskland och sedan Spanien osv. Jag har ju fullt upp med mitt eget hästintresse :)

Nu skall jag dunka huvudet i väggen, för jag behöver verkligen sova!!! Klockan ringer om två timmar. Skall köra Philip till jobbet och vid åtta skall vi vara i stallet. Tio åker vi mot Husaby med Nicke.

Så godnatt/godmorgon ;)

Av kenzie - Söndag 4 sept 10:32

Fast ändå inte. Igår satte jag på lägsta dosen morfinplåster. Jag uthärdade inte smärtorna :( Kanske behövde jag bli påmind om varför plåsterna skrevs ut till mig från första början. Det var för de dagliga smärtorna. Värken kan jag hantera relativt bra. Men smärtorna som gör att jag ligger vaken om nätterna, då det känns som någon kör tusen knivar i ryggen på mig. Dessa klarar jag inte att hantera. Jag vill bara dö! Då är morfinet ett bättre alternativ. Började med medicin för att få igång magen istället. Morfin gör en nämligen förstoppad. Och jag har diagnosisterats med IBS. Så nu får jag jobba på att få magen i bättre skick istället.

Av kenzie - Fredag 2 sept 13:42

Fredag. Ont, ont, ont. Nu minns jag varför läkaren satte mig på morfin 24/7. Smärtorna som aldrig avtar. Värken kan jag uthärda, men smärtorna...de som gör att jag vänder och vrider mig hela nätterna. Det är detta som är så tufft att leva med. Så idag kände jag mig tvungen att ta en Oxy. Tack o lov, lite lindring!

Men jag skall klara livet utan morfinet. Vill inte längre känna att jag bara existerar, känna mig dimmig i huvudet. Jag vill se klarare på livet, vara med på ett annat sätt. Är övertygad om att det är morfinet som har gjort mig apatisk under flera år.

Nu har jag inte varit i stallet sedan i söndags, som jag saknar Nicke. Är ju van vid att träffa honom dagligen. Att komma ut några timmar och umgås i stallet, saknad <3

Av kenzie - Tisdag 30 aug 16:41

I söndags skulle jag ha bytt morfinplåster...men så blev det inte. Efter samtal med min doktor bestämde vi att jag nu skulle sluta helt. Jag är inte överens med henne över tillvägagångssättet. Allt har gått i endast två etapper. Först en halvering och nu ett abrupt stopp. För att försöka lindra processen lät jag mitt veckogamla plåster sitta kvar. Och idag tisdag har jag ännu inte har börjat må som värst. Men jag mår inte bra. En olustkänsla i hela kroppen och början till mer värk. Jag ligger i stort sett hela dagen, har inte varit utanför dörren. Nicole rastar hundarna innan skolan och Philip när han kom hem vid ett.
Fasar för när abstinensen skall sätta in med all sin kraft...För den kommer och det kommer bli fruktansvärt :( Men jag skall klara detta också!

Av kenzie - Onsdag 17 aug 13:03

Igår blev jag faster till en otroligt söt liten tjej <3 Allt hade gått bra och Bastian är nu en mycket stolt storebror :-D Fick en så fin bild på de två tillsammans.
Hade den lilla väntat lite med att komma ut, hade vi kunnat få samma födelsedag ;-) Men så blev det inte. Hon föddes den 16:e och jag fyller den 19:e.

Välkommen till världen lilla fina Lexi <3

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se