Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Tisdag 17 jan 07:20

3 dygn och endast 3,5 timmars sömn. Känns sådär lagom kul.
Blev absolut ingen sömn överhuvudtaget inatt. Acceptans var det... Klarar det inte riktigt än. Blir påmind precis hela tiden. De negativa känslorna tar över. Än mer när jag lägger mig i sängen.

Äckel och avsky är de två starkaste känslorna nu. De bra jag hade för hen, bleknar mer och mer.

Är så otroligt tacksam över de fina människor som jag har i mitt liv. Att få peppande meddelanden gör mig gladare. Inser hur rikt mitt liv är, trots värk och sömnbrist.

Måste verkligen försöka vårda dessa relationer bättre. Var på väg innan hen låtsades som ingenting och ljög mig rakt upp i ansiktet. Innan dess sov jag gott vid Tonys sida. Kunde hantera min värk bättre än på många år.

Nu är jag på ruta ett igen. Huvudet fullt av tankar, sover inte och har riktigt jävla ont.

Har varit uppe, druckit kaffe och tagit mig en macka. Nu har jag lagt mig igen. Hoppades på vila, känns inte som att jag kommer få sova. Önskar att Tony hade varit hemma med mig. Älskar verkligen att krypa in i hans famn. Ligga där, bli omfamnad och lyssna till hans kärleksförklaringar. Vill helst inte vara ifrån honom alls <3

ANNONS
Av kenzie - Tisdag 17 jan 01:01

Det man inte kan förändra, får man istället försöka acceptera. Kan ta tid. Jag är ju en känslomänniska, blir lätt känslomässigt sårbar. Vilket i kombination med min whiphlash och fibromyalgi blir väldigt dumt. Just nu mår jag inte alls bra, har ondare än vad jag berättar för någon. Och pga det uteblir sömnen. Allt tack vare alla tankar, funderingar och känslor.

Tony har somnat gott vid min sida. Tänk att det kan vara så rogivande att lyssna till hans lugna andetag. Att jag älskar honom och vet att jag har "hittat hem" är jag väldigt säker på. För första gången i mitt liv, kan jag lyssna till någons snarkningar, utan att störas av det :)

Jag var skapligt trött när jag åkte hemifrån Tonys vid 04:00 imorse för att hämta upp sonen, och köra honom till jobbet.
Vilade en stund när jag kom hem.
Har haft sällskap av dottern i stort sett hela dagen. Det tycker jag om. Så stolt över hur båda mina barn har utvecklats.
Nicole gjorde lunch åt oss innan vi skulle åka till stallet. En jättegod köttfärssås hade hon gjort dagen innan, så lite nykokt pasta till den. Och häromdagen började min bil krångla. Direkt erbjöd sig Philip att sticka till 2000-3000:- ifall det krävdes reparation av den. Alltid lika goa och omtänksamma.

Vid 13-tiden åkte vi ut till stallet. Nicole hämtade Nicke direkt. Han fick äta sin lunch inne. Undertiden mockade vi boxen tillsammans. Att det kan vara så mysigt att mocka hästskit :)

Det fick bli brodd både fram och bak. Sedan promenad och longering.

Trots värk blev det en mysig dag i stallet. Och Nicke var taggad, framåt och glad :)

Fina dräktiga Peaches.

Och min ständige följeslagare :)

Sötaste Kerria.

När vi kom hem igen fortsatte jag med tvätten. Nicole hade städat igår, så jag kunde bara njuta av ett rent hem. Goa tjejen <3
Hon lagade även middag åt oss.
Har jag sagt hur stolt jag är över mina ungdomar ;)

ANNONS
Av kenzie - Måndag 16 jan 07:06

Något fler borde lära sig!

Har du inte de två sista, blir du lätt en förlorare.

Och har man det, så utsätter man sig inte för vissa situationer. Respekt gentemot sig själv, ger rena handlingar!

Magkänsla!
Något jag alltid har kunnat lita på. Så även denna gången. Tyvärr!

Jag hade en period då jag kände att jag ville omge mig med så lite människor som möjligt. Ville flytta till ett torp och i största möjliga mån bara omge mig med djuren. För mänskligheten är skadad. Alltför många saknar empati, respekt, moral och ärlighet.
Kör sitt eget race, utan att tänkaöver konsekvensen av sitt eget handlade. Hur handlingen kan komma att påverka andra människor. Att totalt sakna självrespekt är ju bara så sorgligt. Och jag tycker synd om dessa människor, men känner även ett förakt.

3,5

Av kenzie - Måndag 16 jan 06:48

Från att ha haft rutiner med mat,sömn och mindre värk sedan jag träffade Tony, så känns det tufft att på två dygn endast sovit 3,5 timmar. Värken är plågsam!

Känslan av äckel och illamående består.

Jag har lärt mig mycket genom åren, men den viktigaste läxan är att jag dom senaste 7 åren har uteslutit personer som på ett eller annat sätt gjort mig illa. Jag tog alldeles för mkt skit förr.
Allt blir lättare om man omger sig med människor som är uppriktiga och ärliga emot en.

Senaste läxan, ja man lär ju så länge man lever, är att lyssna på min magkänsla direkt. Ännu har den aldrig varit fel. Plus att, har jag uteslutit en person ur mitt liv en gång, låt det då vara så. Det fanns ju en orsak till det första gången. Att som nu, känna att man gett en person två chanser och ha blivit ledsen och besviken, inte bara en gång...utan två. Det känns för jävligt!

Utgången hade kunnat se annorlunda ut, jag berättade vid flera tillfällen vad andra sa. Några frågade hen rakt ut. Förnekade. Jag försvarade.
Hade hen berättat för mig, inte undanhållit. Visst, jag hade känt äckel och fortfarande undrat hur hen är funtad. Men utgången hade förmodligen sett annorlunda ut. Eller åtminstone svarat ärligt direkt när jag ställde frågan häromdagen. Men inte ens då fick jag ett rakt och ärligt svar.
Sådant gör ont och jag tappar tilliten direkt.

Andra inblandade parten svarade ärligt direkt då frågan kom på tal.
Att jag ställde frågan berodde på magkänslan jag fick efter att på nytt fått höra saker om hen.
Så många olika människor, oberoende av varandra som nu sagt både det ena och det andra.

Att jag underhåller relationen till den andra parten, beror enbart på ärligheten. Jag vill omge mig med människor som står för sina handlingar och framförallt, är ärliga. Part två har också uteslutit hen ur sitt liv. Av samma orsak. Istället vårdar vi vår relation till varandra.

Men som sagt, avslut gör alltid ont. Ännu ondare när man känner sig sviken och bedragen!

Nu blir det ett litet försök att sova. Varit uppe sedan kl. 04. Och innan dess hade jag sovit 1 timma. Stress o sömnbrist drar igång fibron på alla cylindrar, och med lite för mycket känslor (dåliga sådana), slås även turbon på. Jag har så inåtahelvete ont!

Tack för den käftsmällen!


Av kenzie - Fredag 13 jan 01:35


Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger.
(Martin Luther King)

Har ju under alla år skrivit väldigt öppet här i min blogg. Inatt bär det emot. Men skrivandet är ju min ventil. Så jag kör, för jag kommer ändå inte sova...

Tony ligger bakom min rygg och har somnat gott. Hans armar håller fortfarande om mig. Älskar att lyssna till hans lugna andetag. Men inatt somnar jag dessvärre inte lika gott som jag brukar vid hans sida, kaos i hjärnkontoret.

Jag uppskattar ärlighet, och ställer jag en fråga och får ett ärligt svar, så innebär inte alltid sanningen att den får mig att må bra. Men som bilden under säger:

Ikväll har jag brottats med en hel del känslor och tankar. Dessa fick mig att känna något som liknande en flashback. Men även förakt och äckel. Ändå är jag tacksam över att ha blivit "skadad" av sanningen.

För som den kloke Martin Luther King sa...du ansvarar även för det du inte säger.

Och att undanhålla detta för mig...det gjorde mig riktigt, riktigt upprörd. Min syn har radikalt ändrats när det kommer till denna person.

Pratar jag i gåtor? Det blir så ibland, till stor del kan man uttrycka sig som man vill i en blogg. Men man får inte hänga ut personer hur som helst. Även om jag har velat många gånger.

Självklart, med stressen som kom i samband med detta, så slog fibromyalgin sina hemska klor i mig. Satan vad ont jag har, nervspänningarna har släppt. Istället har vaderna börjat krampa. Varenda led och muskel gör ont.

Ännu en gång blir jag medveten om vikten av att omge sig med rätt människor. Människor med moral och respekt!
För jag har inget som helst behov av att omge mig med en massa människor bara för att. Mina vänner blir handplockade, respekterar de den jag är med fibromyalgin och whiplashen, har ungefärlig, likvärdig moral och värderingar och är ärliga, så får de en plats i mitt hjärta.

Det finns människor som har betytt mycket för mig genom åren, men som jag har valt bort ur mitt liv. Det har berott på olika faktorer. Osanningar, otrohet, idioti (jo, du läste rätt), oförstående inför min kroniska värk, energitjuvar och nonchalans. Saknar man "normal" moral och brist på respekt, då finns det dessvärre ingen plats heller.

Jag måste omge mig med personer som lyfter mig, för då och bara då kan jag ge av mig själv.

Min energi räcker inte till alla och allt, därför får jag välja.

Skulle vilja träffa Helena oftare, Anna med och min familj i Göteborg.
Men efter stallet och trevlig samvaro där, så är det mina ungdomar och Tony som får energin som är över.

Skall dock ta tag i besöken när det blir mildare väder. Mår ju alltid något bättre då.

Nu har jag snurrat här länge nog...Och som vanligt, här skriver jag om precis vad som faller mig in. Passar det inte...läs då inte utan låt bli.

Av kenzie - Måndag 2 jan 07:47

Har krupit ner bredvid Nicole i hennes säng. Mys <3
Sov hos Tony inatt, vilket jag i stort sätt gör varje natt. Gick upp 04:30 då jag skulle köra Philip till jobbet. Stannade till vid Coop innan jag lämnade Värnamo. Köpte med frallor till mig, Nicole och Dennis. Tänkte att det kunde vara mysigt att äta frukost tillsammans.

Att jag lade mig bredvid Nicole när jag kom hem beror på att min bonusson sover i min säng :) Kul att våra barn trivs så bra med varandra :)

Idag jobbar Tony mellan 7-13 och jag saknar honom. Vi har inte varit ifrån varandra ens en minut sedan han gick på sin julledighet. Och det har känts så bra! Finns inga som helst irritiationsmoment. Bara kärlek!

Av kenzie - 31 december 2016 18:10

Åh vad livet har tagit en härlig vändning. Många bitar har fallit på plats. Jag är lycklig, trygg och glad tillsammans med Tony. Och jag och min älskade bror har hittat tillbaka till varandra. Ser fram emot ett underbart 2017 med min stora kärlek och alla underbara familjemedlemmar. Har ju fått en fantastisk bonusson på köpet också. Jag är så tacksam och glad över att ha alla dessa människor i mitt liv. Älskar Er ALLA

Av kenzie - 7 december 2016 09:07

Jag har tidigare skrivit om avslut. Att sätta stopp när det inte känns rätt. Sätta mitt eget mående främst och inte stanna kvar i något som jag egentligen inte vill.
Bryta ett mönster. Jag har gjort mig själv illa i ett par tidigare relationer, genom att inte vara ärlig mot mig själv.

I det långa förhållandet jag hade med en man, han som var anledningen till att jag flyttade till Småland. Så tog det bara något år innan jag upptäckte sidor som jag inte tyckte om. Ändå stannade jag i över 7 år med honom. Eventuellt var han en stor bidragande orsak till min fibromyalgi. För den kom i samband med en kraftig stressfaktor i slutet av vår relation. Under alla år med honom gick jag med en olustkänsla i magen. En känsla av att det fanns andra kvinnor som han träffade. Med andra ord gick jag väldigt ofta med inre stress. När han sedan en dag glömde logga ut på vår gemensamma dator och jag hittade minst 5 kvinnor till som han hade kontakt med (väljer att utesluta detaljer), så rasade min värld på många olika sätt. Först alla känslor gentemot honom, men även mot mig själv.
Jag gjorde mig själv illa genom mitt tänk. Att överhuvudtaget tänka på sig själv som idiot, dum, naiv och vilseled var inte det minsta hjälpsamt. Trodde ju mig älska denna man, slog bort min magkänsla om och om igen, jag var nog lite inbillssjuk...så var ju inte fallet med facit i hand.
Lämnade honom, med hjälp av en annan. En som jag såg mer som en vän. Var tacksam över all hjälp jag fick. Han ville mer och idag inser jag att jag ännu en gång gjorde mig själv en otjänst. Jag blandade ihop mina känslor. Det jag kände var tacksamhet och inget annat. Stannade ändå i över två år. Tills det blev totalt outhärdligt med alla dessa olikheter vi hade. Man skall inte ångra något heter det ju, men dessa två förhållanden är något jag önskar att jag kunde ha ogjort.

Nr. 1 Jag flyttade 30 mil ifrån mina barns far. Till en man som bedrog och skadade mig fysiskt och psykiskt.

Nr. 2 Den första person jag någonsin sett min dotter få ett okontrollerat raseriutbrott på. Pga hur han behandlade mig. När barnen går till försvar, då är det illa. Första varningstecknet här, han pratade illa om varenda person på sin arbetsplats. Alla var i princip idioter och ja-sägande rövslickare...de personer som fortfarande håller kontakten med honom därifrån, de ingick i idiotskaran de med. Men på något sätt kan de gott ha det. Skit skall skit ha. Eftersom "han" än idag pratar illa om mig och de för det vidare, så förtjänar de varandra!
Samma skrot och korn ;)

Nu trodde jag dock att jag hade lärt mig min läxa...

En ungdomsvän kom på besök. Och vi inledde ett förhållande. Det tog dock inte lång tid innan jag började reagera över saker o ting. Ville flytta hit bums direkt, började söka jobb. Vi bor redan trång då vi tog första bästa lägenhet vid flytten från Hånger. En tvåa som vi redan bor tre pers. i. När han sedan börjar ifrågasätta huruvida jag vilar eller ej när jag har sagt att jag är dålig, fick mig att helt gå i taket! Där passerade han min gräns för vad jag inte tar, inte av någon.

Jag hade visst lärt mig min läxa ändå. Jag satte stopp :)

Att sedan ödet ville mig något, ganska exakt efteråt, var det bästa av allt.

Vi fick en underbar, ärlig och genuin vän i Emmy. Som har blivit som en dotter för mig och Nicole har fått en bästa vän och syster. Med Emmy kom även Tony in i mitt/våra liv. Att jag skulle falla handlöst fanns inte på världskartan. Att han var underbar, det kände jag direkt i magen. Men en kärleksrelation, jag ville helt ärligt inte ha någon man i mitt liv efter den senaste. En fest, en kyss, en känsla förändrade allt...


Detta är min själsfrände! Jag vill inte vara utan honom några längre stunder. Jag känner ett sådant lugn, en sådan kärlek och jag är trygg i vår relation. Här vill jag stanna och bli gammal, All denna kärlek jag känner är överväldigande, jag är lycklig nu <3

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se