Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Onsdag 21 juni 23:24

Förra veckan var intensiv. Det var både bal och student för min minsta. Så kul att mamma och pappa kom för att närvara vid balen. Nackdelen med att ha flyttat ifrån sin hemstad och likaså barnens hemstad, är ju att släkt och gamla vänner bor en bra bit ifrån. Men mina föräldrar har alltid varit noga med att ändå alltid finnas för oss, främst för mina barn såklart. Sedan dom kom till världen har jag alltid fått se mig själv som nr 2 ;) Tänkte på hur otroligt mycket dom alltid har gjort för oss. Det är dom som under alla år har hjälpt mig när barnen har behövt något extra och mina pengar inte har räckt till. Och tro mig, det har inte varit lätt att som sjukpensionär få det att gå runt. Idag har vi även vår underbara Tony som hjälper till. Han betalade exempelvis Nicoles supersnygga studenoutfit. Jag är lyckligt lottad just nu med de underbara människor som jag har runt mig. 


Balen!

Klockan 9 var vi hos frissan i Gislaved för håruppsättningen.

Blev riktigt, riktigt snyggt!

Sedan hem för att lämna av Nicole, jag åkte till stallet och fixade där. När jag kom hem igen så var redan mina föräldrar här. Och Nicole lade makupen själv, som också blev väldigt snyggt.

Denna vackra, unga kvinna! Min stolthet i livet. Ett stort hjärta, klok och med fina värderingar.

På sig har hon studentpresenterna från mig. Hade köpt halsband, örhängen och ring från Lily and Rose. Och tyckte detta skulle passa så bra till hennes klänning. Så frågade om hon ville öppna sina paket innan balen i stället.

Sedan kom hennes balkavaljer och hämtade upp henne. Så stilig han var i sin kostym.

Först var det fotografering för familj, släkt och vänner av alla som skulle gå på balen.

Och många kramar utdelades.

Vackra bästa vännerna <3

Lite bus hanns med också :D Och ändå är de lika vackra när de grimaserar!

En...eller två tårar, kanske fler tårar rann ner för mina kinder när jag tittade på henne. Denna vackra människa är min dotter! Och denna vecka var verkligen hennes! 


Studenten var också fantastisk! Bilder och text kommer därifrån, men inte ikväll. 


Just nu är Nicole utomlands. Något hon innan sa att hon inte ville följa med på. Men igår visade det sig återigen att hon inte vill belasta mig, då hon vet att min ekonomi inte kan betala för det. När vi här hemma såg hur ledsen hon var över att tjejerna skulle åka klockan 3 den natten och förstod hur gärna hon ville följa med, så började hennes älskade bror luska lite. Ringde några samtal, ett inte så positivt. Så Nicole ringde upp själv...samtalet gjorde henne mycket ledsen och uppröd. Mitt hjärta höll på att brista, likaså hennes. Philip blev förbannad, han har alltid sett till sin systers bästa. Så han röt ifrån. När det tillsist löste sig. Så började vi arbeta. Philip köpte henne en flygstol och försäkring. Jag ringde till hotellet där tjejerna skulle bo. Det gick att ordna med en extrasäng i ett av dubbelrummen och köpa all inclusive på plats. Jag swishade pengar, mina föräldrar swishade 2000:- och våra älskade stallägare swishade också över pengar till henne. Underbara människor!!! Kommer få swisha mer då hon får betala ca 500:- per dygn för extra sängen och all inclusive. Som sagt, det är en väldig tur att jag har mina underbara föräldrar och vänner som ställer upp för oss. Och hennes bror, som gör allt för sin syster. Annars hade hon aldrig kommit iväg med sina tjejkompisar på denna resa, hon är så värd det då hon alltid gör sitt bästa och sätter alla andra före sig själv! 


Mitt mammahjärta svämmar över av Er underbara människor som hjälper oss!!! Tack <3


ANNONS
Av kenzie - Lördag 10 juni 02:47

Vad skall man skriva...livet går lite på tomgång. Eller rent av, står stilla. Jag orkar inget, kan inget, vill inget och allt pga att jag mår så in i bänken dåligt. Jag är så less på att bara ha ont. Och arg o besviken är jag på människor som tror sig ha rätten att dömma mig. Gå några år i mina skor och se sedan hur jäkla bra du/ni mår. Om du/ni orkar mer än den lilla stunden jag tillbringar med min dotter i stallet. Hur du får kämpa emot depressioner pga den ständiga värken, längtan efter livet som frisk eller kampen med att få ekonomin att gå runt och att aldrig har pengar över så att du kan göra saker. Inte heller unna dig något extra. Så vem är du att dömma?!?

Inte konstigt att långvarigt, kroniskt sjuka människor drar sig undan.

Just nu trivs jag bra i min ensamhet. Jag väljer att vara ensam. Av den enkla anledningen, jag orkar inte hålla fasaden uppe. Vill knappt prata. Är så trött både fysiskt och psykiskt.

Ikväll har jag legat på soffan och tittat på CSI. I min ensamhet. Alla ungdomarna var iväg på något. Och Tony hemma hos sig. Jag ville vara själv.

Väntar på att dottern skall höra av sig. Festat med sina tjejkompisar och skall sova hos den ena av dem. Eftersom jag överhuvudtaget inte kan slappna av förräns jag vet att dom har kommit hem. Så lovade hon att höra av sig.




ANNONS
Av kenzie - Fredag 9 juni 04:39

Jodå, det håller i sig. Klockan är över 4 på morgonen och jag har inte somnat än. Inte konstigt att all energi är borta. Nu fungerar ju iofs fibromyalgin som så, att även om jag sover, vaknar jag aldrig utvilad. Och för varje liten sak jag gör, måste jag vila efteråt.

Bestämde mig för att sluta äta en massa onyttigt bröd. Jag älskar rostad formfranska med nutella på...
Slut på det nu. Jag behöver verkligen bli av med mina extra kilon. För värkens skull, onödigt att bära på mer vikt än vad jag behöver.

Likaså middagarna. Inget mer fett och halvdant. Igår blev det rödspätta, åt bara två av potatishalvorna och såsen gjorde jag på gräddfil. Idag blev det ett vegetariskt alternativ. Gott och man känner sig fräsch efteråt.

Kaffet har jag också dragit ner på. Blir sällan fler än 3 koppar per dag.

Rökningen likaså. Ca 3 cigg om dan.

Så jag känner mig faktiskt duktig. Följde även med Nicole ut på en promenad igår. Fast hela kroppen värkte något alldeles fruktansvärt.

Att jag är nedsatt just nu märks. Långvarig smärta sätter hela systemet ur balans. Fått som finnar i ansiktet, hårbotten kliar och igår, efter promenaden. Så trodde jag att jag hade fått köldeksem. Men vete sjutton. Blev alldeles varm om låten och det började klia. Jag kliade tillbaka, men inte så hårt att det skulle bli sådana märken. Ser likadan ut på båda mina lår.

Sover hemma lite mer nu när jag har smärtor mer eller mindre hela tiden. Inser att jag trivs rätt bra i min lilla lägenheten. Jag har ljuset jag tycker om och så lite saker som möjligt framme. Ni som har följt mig under åren vet att jag har varit manisk med ordning och reda.

Visst saknar jag "våran" lilla gård. Tyckte om att ha Nicke hemma, känslan av att närsom kunna gå ut med en kopp kaffe och sätta sig och bara titta på hästarna. Det saknar jag, mycket.
Att på sommaren, som en sådan här morgon. Inte kunnat sova, så istället brygga en kopp kaffe att ta med ut. Sätta sig på altanen och lyssna på fåglarnas kvitter. För att sedan, tidig morgon släppa ut hästarna.
Och innan läggdags gå ut för att släppa in.
Det var verkligen så mysigt.

Sedär, då blev klockan 04:40. Fantastiskt kul...är så less på detta.


Av kenzie - Torsdag 1 juni 14:15

Det underlättar så otroligt mycket att ha okomplicerade människor runt och omkring sig. Allt är så mycket enklare när jag slipper förklara och försvara mitt mående.

Det enda som just nu skapar en viss stress är den kommande studenten. Inte för att jag behöver bli stressad, jag får ju hjälp med allt. Men min sjukdom fungerar dessvärre så, allt utöver mina vardagliga rutiner ger mig stress.

Tänk att min minsting tar studenten i år. Min kloka, duktiga och vackra tjej. Så fin både på insidan och utsidan. Otroligt stolt över henne och hennes stora hjärta!

Idag på morgonen lämnade vi lilla Luna hos veterinären. Hon behövde få ordning på sin mun. Många småhundar får dessvärre problem med tandsten och lösa tänder. Och detta hade vår lilla skrutta fått problem med.
Så vid tre skall vi hämta henne, några tänder fattigare och husses plånbok likaså. Från början var det sagt att hon skulle hämtas halvtvå, men hon var såpass hängig efter att ha blivit sövd, så dom ville ha kvar henne något längre.


Senare i eftermiddag blir det stallet, alltid lika gott att få några timmar i friska luften. Lite kaffe och trevlig samvaro.

Nicke har blivit så fin i sina hovar sedan vår hovslagare Martin tog vid. När vi kom till Husaby så tyckte vet. att Nicke var något för lång i tån och låg i trakterna. Detta hade Martin redan observerat. Och nu är det så mycket bättre :) Har även observerat att han kan hoppas på ängen, låga hinder, utan att benet påverkas. Så bara för att han tycker det är så roligt, får han skutta lite där ibland.

Häromdagen fick J hoppa upp och rida honom. Gick hur bra som helst, kul att se hennes glädje :)

Av kenzie - Lördag 27 maj 04:06

Utåt sett verkar det säkert bättre än vad det är. Jag är bra på att inte visa utåt hur illa det är, hur jävla mycket smärtorna påverkar mig.

Somnar inte förrän framåt småtimmarna. Som nu, har under kvällen tagit två Oxy. Och har ändå för ont för att kunna slappna av och sova.
Kan lika gärna ligga här i sängen och blogga istället. Då får jag lite annat att tänka på en stund. Skingrar tankarna.

Kände mig helt borta när jag slog upp ögonen imorse. Ont i huvudet och ryggen. Nicole ordnade med kaffe och frukost. Hon tar så väl hand om sin lilla mamma. Är så tacksam över hennes omsorg.
Lite senare åkte vi in till VNMO. Jag behövde besöka optikern och Nicole skulle med tåget.

Åkte direkt till stallet för ridkläderna satt redan på. Fixade stallsysslorna och tog sedan in Nicke. Pysslade om honom en bra stund och sedan fick han stå i boxen o vila. 28 grader ute och han var svett när jag tog in honom. Började fläkta gott, så hämtade tränset och sadeln. En lugn skrittrunda i skogen skadar inte.

Hade så förbannat ont i ländryggen så jag satt periodvis och tryckte på det onda med handen. Ändå tog jag en långrunda. Jag vill ju komma ut på hästryggen oftare. Får inte missa att ta på mitt back on track ryggbälte bara, glömde det idag.

Så det var en stel matte som försiktigt gled ner från Nickes rygg.

Nicke var allt väldigt nöjd, rullade sig direkt när jag släppte ut honom i hagen igen :)

När jag kom hem stod en bukett blommor utanför dörren och väntade på mig. Så glad jag blev, förstod ju direkt att det var ifrån Tony. Underbara människa <3

Det här med att verka bra utåt sett...
Jag klagar sällan eller aldrig. Vill inte belasta andra med hur dåligt jag egentligen mår. Inte bara för deras skull, utan även för min egen. Inget blir bättre av gnäll. Och att gå runt och beklaga sig är inte min grej.
Men de senaste veckorna har varit överjävliga. Klockan är nu 03:40, jag är klarvaken. Ländryggen är värst inatt.
Varken orkar, kan eller vill göra något mer än att åka till hästen...övrig tid på dygnet ligger jag. Orkar alltså knappt ens sitta upp. Flyttar mig mellan soffan och sängen.
Känner mig allmänt depp, för jag vill orka mer. Och nu är det en sådan period då jag vill vara hemma, själv. Då vet jag att jag är helkass. Tack o lov är Tony så ofantligt förstående och ger mig den tiden jag behöver.
För jag blir lättirriterad när det gör konstant ont och sömnen helt uteblir. Helt klart förståeligt, tror de flesta hade reagerat så.

Märker även att när jag mår som sämst, så går jag lite tillbaka till mitt maniska ordnigsamma. Det jag fick hjälp med att släppa...trots att jag rasade ihop i min säng efter stallet, så släpade jag mig upp för att städa. Fick ingen ro i kroppen då det stod saker framme. Ställde skorna perfekt i hallen, men först putsade jag mina boots.
Vek pedantiskt ihop filtarna i sofforna och rättade till kuddarna.
När allt var iordning, kunde jag slappna av.

Nu ligger jag här med balkongdörren öppen (skönt) och lyssnar på fåglarnas kvitter. Klockan har blivit 04:00 och jag hoppas få somna om en stund.

Och jag är tacksam för de människor jag numera har runt omkring mig. Ingen som ger mig dåligt samvete när jag inte orkar pga min värk. All förståelse jag får. Främst från Tony som visar gång på gång att han vill ha mig i sitt liv, utan att ställa krav eller ifrågasätta när jag behöver egentid.

Av kenzie - Torsdag 25 maj 00:07

Klockan ringde tidigt. Vaknade och var mer död än levande. Har fortfarande alldeles för mycket värk och krypningar i benen för att kunna sova ordentligt.
Men idag kunde jag inte sova igen lite på morgonen. Inte heller ta förmiddagen i den ordningen och lugnet jag så väl behöver för att få lite, lite energi. Vid 9-tiden skulle vi vara i Jönköping för MR av Nicoles höft. I 8 år har hon haft ont av den. Och äntligen blev det nu en ordentlig koll!

Innan vi åkte vidare till Bankeryd, så fyndade vi flugspray. 129:-, på Granngården tar dom 329:- för en likadan! Galet stor skillnad...

Bankeryd, var på Scandinavian Photo. Det var ingen idé att lämna in kamerautrustningen. Skulle bli på tok för dyrt. Så lite depp...har min billigare Nikon. Men det går verkligen inte att få samma kvalitet på bilderna. Och då tycker jag inte att det är lika roligt längre, tyvärr.
Han tipsade om ett annat kamerahus, ingen proffskamera. Det kommer jag inte har råd med igen. 10.000:- kostade det huset. En nyare upplaga av den jag har idag kostade 38.000:-

Stannade till på Cirkel K på hemvägen, en kaffe och DUNKIN DONUTS. Det har inte jag ätit sedan jag var i USA. Gott :)

Växlade några ord med Mari, kan ju inte åka förbi utan att säga hej :D

Väl hemma igen skulle vi bara byta till stallkläder, men lade oss och vilade. Somnade!
Välbehövligt, men blir ju ännu segare efteråt.
Gott ändå att åka till stallet, köpte med ett gäng donuts. Åsa och Janne skulle komma förbi med lite hästgrejer som jag köpt av dem till Nicke.
Passade bra att sitta och tjöta med dem då jag inte alls var pigg. Tar hårt på krafterna att ha konstant ont.
Mari och Nicole red ut under tiden. Dom hade haft en härlig ridtur i skogen. Så kul att se hur Maris hingst Impe fullständigt har fastnat för Nicke, kompisarna ;) Impe är verkligen den coolaste hingsten. En riktig gentleman <3

Blev visst ett sådant där inlägg som bara känns lite halvsnurrigt :)

Av kenzie - Tisdag 23 maj 01:19

Med hästägandet kom ett stort ansvar. Och jag ser med stor glädje och stolthet på min dotters arbete och engagemang med Nicke. Alla hennes pengar går månad efter månad till stallhyra och mat.
Besöken på Husaby bekostade hon också själv.

Men mest av allt, hennes ridning. Efter skadan så följde hon veterinärens rekommendationer till pricka, utan att ha bråttom. När han blev friskförklarad fortsatte hon med ett genomtänkt ridschema. Hennes tänk är så otroligt sunt och det handlar alltid om Nickes bästa. Att ridningen har utvecklats sedan vår flytt till Solvik syns. Det är en fröjd att se dem tillsammans.

Och när Mari (vår stallägare) hoppar upp o rider Nicke, med ett stort leende och gåshud på armarna, för att sedan berömma Nicole för en liksidig och välriden häst. Då klappar mitt hjärta lite extra, av stolthet o glädje.

Stolt över min dotters synsätt på att äga häst. Hon lyssnar, ser, lär och tar till sig av de som besitter större kunskap. Tillsammans med sin mjuka hand, fina sits och viljan att hela tiden utvecklas och göra sitt bästa, så har hon nu en häst i finare form än före skadan.

Så glad över att slippa se höga halsar och huvuden, omusklade halsar/ underhalsar pga felridning :)

Av kenzie - Måndag 22 maj 02:32

Tillfälligt tillbaka efter uppehållet. Behövde pausa lite kände jag. Inga större förändringar har skett. Livet är lugnt. Har härligt förstående människor runt mig. Ingen som ger mig dåligt samvete för att min ork och energi inte räcker till. Tony är fantastisk när det kommer till den biten! Mer empatisk och förstående partner har jag aldrig mött. Jag kan välja att lägga min energi på att åka till stallet, skulle jag sedan inte orka träffa honom, så visar han full förståelse. Eller så kommer han till oss i stallet och ger en hjälpande hand.

Värken har varit ihållande besvärlig. Sover fruktansvärt dåligt och har fått börja med att ha stödstrumpor nattetid. Myrkrypningar och kramp. Men ryggen är alldeles kass. Får ta Oxy dagligen nu. Mina tankar på en flytt till Spanien känns bara mer och mer intressant. Jag behöver värmen. Dessa väderväxlingar här i Sverige är katastrofala för min hälsa.

Lite bilder från de senaste månaderna kommer här:

Vädret var ju lite lustigt i slutet av april, början av maj. Från solsken till snö.

Många härliga ridturer och promenader blev det oavsett väder.

Från snö till regn...hittade två som hade sökt skydd.

Den ene passade på att äta gran ;)

Så jag och Emil ställde oss också en stund under granarna :)

Nicke har blivit så fin! Nicole har gjort ett kanonjobb med honom efter senskadan. Liksidig, hon verkligen har lagt ner hela sin själ på att han skall bli bra. Och klok som hon är, trots att han är friskförklarad, så väljer hon bort hoppningen. Istället kommer inriktningen bli westernridnig. Vi båda har blivit medlemmar i närmsta klubb. Så nu skall dom bara ha sig en kvalitetswesternsadel. Min duger till skogsturer, så den behåller jag till mig.

Många sådana här promenader har det också blivit. Vi promenerar gärna med honom vid vår sida.

Två nöjda killar som fick ny hage :)

Otroligt nöjd kille sedan han började gå med Arezzo.

Alltid lika härligt med alla hästar och hundar!

En liten Pelle har kommit till gården.

Yngsta ekipaget i stallet, ett underbart team.

Mina fina!

Och äntligen kom värmen!

En liten utflykt med båda mina ungdomar och sonens flickvän blev det häromdagen. Mys!

Nicke har också hunnit med att fylla 12 år <3

I 27 graders värme hjälptes vi åt att fixa hagarna. Ju fler desto roligare. Och trevligt hade vi :)

Får se om jag bloggar något mer, har verkligen tappat suget. Kanske göra en bildblogg istället. Tar iofs endast kort med mobilen numera. Men ändock lika kul med bilder. Det ger sig hur det blir med skrivandet...

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se