Kenzie

Senaste inläggen

Av kenzie - Måndag 7 aug 00:55

Hade vi någon sommar i år? Det känns inte riktigt så. De dagar som var varma, de var så få. Och vädret har påverkat mig så mycket. Snabba växlingar. Att få lindring av värme har uteblivit och jag har mått som resten av året. Dåligt.


Måste ändå säga att jag är glad över de jag har i mitt liv, de som tillåter mig att få mina downs. De som anstränger sig att förstå och tänker till innan de säger något. Så att jag slipper må ännu sämre när jag har som mest värk. 

Tony min klippa som inte har fått se mig på över två veckor pga hur jag mår och ändå inte tolkar in saker och ting fel. Han gör det inte värre för mig genom att ifrågasätta varför jag behöver vara själv. Han finns där i bakgrunden hela tiden och ger mig kärlek på håll. 


Jösses som saknar jag Nicole, nu har hon varit i Dalsland och jobbat i en hel evighet känns det som. Ser verkligen fram emot att hon kommer hem, våra goa stunder i stallet. Som jag saknar det!


Men det har fungerat riktigt bra med Nicke i sommar. Nu är ju inte jag den som kan en massa när det kommer till ridning. Och det har jag aldrig utgett mig för att kunna. Däremot suger jag åt mig information, läser, frågar och vill göra det bästa av det jag kan. Och eftersom jag inte är skolad i engelskridning, så gör jag så gott jag kan.

Jag vet i varje fall hur en häst inte skall se ut när den rids. Och människor som tror sig kunna som lägger ut bilder på hästar som absolut, verkligen inte går i form. Av dessa bilder har jag också lärt mig en del. 


Jag rider ju alltid i westernutrustning och det är något Nicke gillar. Vad jag har gjort i sommar är att använda mig av naturen. Ridbana är inte min grej! Så rakt ut i skogen. Men först för att komma dit, så har vi en bra bit på asfalterad väg. Toppen, hårt underlag. Väl framskrittad när vi kommer fram till skogen. Vi går i lingon och blåbärsris, över stockar så han får lyfta på benen ordentligt. På stigen kör vi tempoväxlingar, även i skritt. För skritten är något som är underskattat. Och jag använder mig av träden för att böja honom ordentligt. En kanonbra galoppsträcka finns det med. Så klättrar vi i en backe. Han håller mer än gärna huvudet sänkt mest hela tiden, men ibland får jag hjälpa honom lite på traven. 

           

På dessa bilder är det dock Nicole som rider ;)





ANNONS
Av kenzie - Torsdag 27 juli 01:30

Somnade visst gott på sängen när jag lade mig för att läsa lite. Datorn står på, hm...den skall ju stänga av sig själv när den har var inaktiv? Tänker inte resa mig för att stänga av den. Fb står på och tänker inte fastna där. Så jag ligger kvar här i sängen.

Dagen blev konstig. Somnade vid två igår. Vaknade en massa gånger under natten, som jag alltid gör. Men somnade om på studs.
Se där, nu stängde datorn ned sig! Får titta på vad den står inställd på för tid imorgon. Onödigt att den står på flera timmar!
I vilket fall som helst, så vaknade jag. Skulle titta på klockan i mobilen. Stendöd! Så bra var nya laddaren från wish!!! Hämtar gamla laddaren. Vänta nu...klockan visade sig vara över 14! Helt otroligt och mycket irriterande. Tack o lov att jag var ute med hundarna efter 01.
Mamma, pappa och Bastian kom hit på lite kaffe. Mys att få träffa dem idag också. Saknar att ha dem nära.

Eftersom dagen blev kortare, så hade klockan hunnit bli rätt mycket när jag tog mitt bad. Min tanke var att ringa Tony för att höra om han ville följa med till stallet. Så blev det inte då jag såg på fb att han var ute på sjön.

Kommunikationen fungerar sådär.

Vid 19 kom jag till stallet. Drack lite cappuccino med Mari och sedan red jag ut. Blev en mysig runda. Denna häst får en att glömma både tid och rum. Där och då släpper jag tankar, sorg, saknad, irritation och ilska. Och känner bara ett inre lugn. Dock saknar jag Nicole, för det är ju alltid vi två och Nicke. Att ge sig ut alldeles ensam på hästryggen ger iofs ett annat, väldigt härligt lugn. Jag är ju sådan som person, som trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. Ser detta som en styrka då jag inte behöver andra för att känna en inre frid.

Ridturen var behövlig, känslorna jag hade tidigare försvann och när jag kom hem, kände jag mig avslappnad och tillfreds. Åt lite, slötittade på tv:n och bilderna på datorn lät jag vara. Hade tänkt redigera lite, men lade mig och läste istället när jag hade rastat hundarna.

Älskade häst!

ANNONS
Av kenzie - Tisdag 25 juli 02:39

Slumrat på soffan, fick lite migränkänningar. Varit lite för aktiv i helgen trots att kroppen hade behövt vila. Men så är jag som jag är. Hjälper gärna de som betyder lite extra för mig.
Så tillsammans med Nicole har jag varit, häst, ponny, föl, katt, hund, stall och husvakt fred-sönd. Var mysigt att få tiden med Nicole då hon har varit borta i tre veckor. Hon jobbar i Dalsland hela denna sommaren. Stor omställning för mig att inte träffa henne på så lång tid.

Det kändes som om Nicke var väldigt glad att se henne och dom fick tre bra pass under helgen.

Och idag, som så många andra dagar blev det gofika tillsammans med Mari och Martin innan stallsysslorna togs vid.
Mamma dök upp och efterlyste mig. Telefonen låg kvar i bilen. Så hon gjorde rätt i att kika efter mig vid stallet ?

Åkte till campingen lite senare för att få lite tid med mina föräldrar, ett par vänner till dem och min brorson. Fick mat och kaffe. Men tillsist plågade knotten oss och jag åkte hem. Och slumrade som sagt var på soffan till något tv-program.

Tankar efter helgen, borde lägga ut en annons igen. Höra med vissa kontakter. Jag vill bo på gård igen. Känslan att vara nära Nicke, att kunna gå ut på kvällen och klappa honom i hagen. Att närsom under dagen titta till honom, klappa på honom och prata med honom. Livskvalitet!
Jag varken vill eller orkar flytta flera gånger igen. Har flyttat alldeles för många gånger under åren. Inget för någon med daglig värk att göra för ofta. Skall jag flytta igen, så skall det verkligen vara till ett ställe, en plats där jag får harmoni. Det som stoppar mig att förverkliga min dröm, som med mycket annat är mina smärtor.
Jag har en skitsumma att leva på varje månad och då blir det svårt att köpa en liten gård...tyvärr...annars hade jag gjort verklighet av min dröm/önskan direkt.

Imorgon skall jag träffa dom goaste föräldrarna som finns, mina! Hade varit underbart att ha dem nära...alltid ?

Av kenzie - Torsdag 20 juli 03:16

Hamnade här efter att ha insett att värken ställer till det. Svårt att komma till ro när det gör ont från topp till tå. Låg länge i sängen innan jag gav upp... Tony var lika go som alltid, gjorde lite kaffe åt mig och jag satte mig sedan och spelade lite på mobilen. Låter kanske helgalet och helt fel. Men det finns ingen anledning att ligga kvar i sängen och vända o vrida sig i flera timmar. Jag blir så otroligt frustrerad, irriterad och samtidigt uppgiven av att det exakt hela tiden gör ont. Ont är iofs en underdrift, sådana här kvällar och nätter består av smärtor. Så bara att gå upp, spela lite för att sätta fokus på annat än smärtorna. Och invänta den förlamande tröttheten som förr eller senare kommer smygandes. Bara att hoppas den kommer relativt snart.

På tal om sömn. Tony köpte ett huwaei fitnessband åt mig. Har velat se hur länge jag har djupsömn. Men blev irriterad när jag skulle testa det ikväll. Alla inställningar för mig var gjorda, plus en uppdatering. Och utan att ha sovit, så visade appen på 24 minuters lättsömn. Hm...tog av bandet då det gjorde ont när jag lade den armen under kudden. Fibromyalgin gör att minsta lilla tryck gör ont. Till och med en go kram kan ibland göra ont. Så varför plåga mig med något som ändå inte fungerar rättvist.

Så mycket jag egentligen skulle vilja göra, men måste avstå ifrån. För att jag inte mår bra. Efter så här många år med whiplash/fibromyalgi så gör det mig fortfarande väldigt ledsen.

Och eftersom följdsjukdomar som IBS, psoriasis och depressioner kommer på köpet, så är ju den självklara önskan att få bli frisk. Dock så var trafikolyckan -94 och istället för att bli bättre, har jag genom åren successivt blivit sämre.
Så nu önskar jag istället att en liten gård skall dyka upp och att jag där kan få njuta av de stunder som är ok. Att ha Nicke nära hela tiden, saknar den biten med att ha häst hemma.
Det är både rogivande och avkopplande de dagar jag mår som sämst, att bara kunna gå rakt ut genom dörren för att gosa lite med hästen.

Av kenzie - Fredag 7 juli 03:21

Ligger vaken, lyssnar på Bamse som drar timmerstockar. Han snarkar och fiser värre än en stor karl. Bamse är sonens flickväns labrador. En rar gammal hane på 10 år.

Sömnen lyser med sin frånvaro, svårt att komma till ro när det gör ont hela tiden.

Men jag är ändå lite glad, glad över att jag lyckades genomföra båda mina pass som funktionär i helgen.
Det händer i stort sätt aldrig att jag kan göra en aktivitet som kräver min koncentration och fulla närvaro två dagar i rad. Så även om jag fick ondare och inte somnade förrän vid sex på morgonen häromdagen, så är jag lycklig över att fått vara delaktig i detta härliga gäng av funktionärer. Träffade nya och gamla bekantskaper, mycket trevliga sådana.
Ser redan fram emot nästa års High Chaparral Horse Show!

Och i stallet har Peaches fått sitt efterlängtade föl. Det blev ett stort, starkt och helt enkelt perfekt hingstföl! Så namnet Mari valde passade lika perfekt. mr Perfect ;)

Dessa bilderna tog jag dagen innan hon fölade. Vilken mage :)

Och lyckliga jag fick vara med när hon fölade. Nu stod vi iofs utanför och tittade via kameran. Allt för att störa henne så lite som möjligt. Martin och Mari har verkligen en sådan sund hästhållning och allt handlar om att se till hästens bästa.

Svårt att se sig mätt på underverket :)

Imorgon blir det en lite längre tur på kvällen. Jag skall hämta upp en westernsadel till Nicke. En som Nicole skall ha. Själv är jag nöjd med min lättviktare. Men Nicole gillar den inte alls, nja inte Mari heller. Dom får stolsits i den ;)

Och med Tony känns allt fortfarande så otroligt bra. Han är klippa, förstående och helt enkelt alldeles underbar. Jag sa till Åsa i helgen, att jag banne mig, kan tänka mig att gifta mig med honom! Och då har jag alltid sagt tidigare att jag aldrig skall gifta om mig. Var gift med barnens far och har alltid resonerat som så, att gifter sig, det gör man en gång i livet. Så känner jag inte längre ;)

Var hundvakt igår. En liten goding som heter Tindra och ägs av mamman till Tonys son. Så fint med en fungerande relation även där. Jag tycker bra om henne och hon känner uppenbarligen detsamma eftersom jag får förtroendet att passa hennes pälskling.

Har kommit upp på hästryggen också. Alltid lika rogivande och glädjande när jag klarar av att ta en ridtur. Men kommer under sommaren när Nicole är borta, att få hjälp någon gång i veckan. Veronica, en vän till Mari skall avlasta mig. Och eftersom jag bara rider ut i min westernsadel, så känns det toppen att hon kommer rida för Mari i paddocken, så att han får den biten också.

Får ju inte glömma bilder på Franklin. Charmtrollet i stallet :)

Av kenzie - Söndag 25 juni 01:38

Är kass, ännu värre än tidigare. Stänger inne allt, orkar inte prata. Visste att jag skulle rasa efter bal och student, men inte så här hårt. Sedan räckte det att jag gjorde lite extra i stallet för att däcka mig helt.

Midsommarafton tillbringade jag på balkongen, filt, kudde och en film på datorn. Trögt... Tony har tagit hand om Nicke så jag har kunnat vila ordentligt. Och på midsommar kom han hit och höll mig sällskap, men först var han och åt med gänget ute på Solvik. Mari var söt och skickade med honom mat till mig. Så lite sill o potäter fick jag i mig. Jordgubbstårta med.

Nu vill jag bara att det värsta skall lägga sig så att jag känner för att träffa folk igen ?

Av kenzie - Onsdag 21 juni 23:24

Förra veckan var intensiv. Det var både bal och student för min minsta. Så kul att mamma och pappa kom för att närvara vid balen. Nackdelen med att ha flyttat ifrån sin hemstad och likaså barnens hemstad, är ju att släkt och gamla vänner bor en bra bit ifrån. Men mina föräldrar har alltid varit noga med att ändå alltid finnas för oss, främst för mina barn såklart. Sedan dom kom till världen har jag alltid fått se mig själv som nr 2 ;) Tänkte på hur otroligt mycket dom alltid har gjort för oss. Det är dom som under alla år har hjälpt mig när barnen har behövt något extra och mina pengar inte har räckt till. Och tro mig, det har inte varit lätt att som sjukpensionär få det att gå runt. Idag har vi även vår underbara Tony som hjälper till. Han betalade exempelvis Nicoles supersnygga studenoutfit. Jag är lyckligt lottad just nu med de underbara människor som jag har runt mig. 


Balen!

Klockan 9 var vi hos frissan i Gislaved för håruppsättningen.

Blev riktigt, riktigt snyggt!

Sedan hem för att lämna av Nicole, jag åkte till stallet och fixade där. När jag kom hem igen så var redan mina föräldrar här. Och Nicole lade makupen själv, som också blev väldigt snyggt.

Denna vackra, unga kvinna! Min stolthet i livet. Ett stort hjärta, klok och med fina värderingar.

På sig har hon studentpresenterna från mig. Hade köpt halsband, örhängen och ring från Lily and Rose. Och tyckte detta skulle passa så bra till hennes klänning. Så frågade om hon ville öppna sina paket innan balen i stället.

Sedan kom hennes balkavaljer och hämtade upp henne. Så stilig han var i sin kostym.

Först var det fotografering för familj, släkt och vänner av alla som skulle gå på balen.

Och många kramar utdelades.

Vackra bästa vännerna <3

Lite bus hanns med också :D Och ändå är de lika vackra när de grimaserar!

En...eller två tårar, kanske fler tårar rann ner för mina kinder när jag tittade på henne. Denna vackra människa är min dotter! Och denna vecka var verkligen hennes! 


Studenten var också fantastisk! Bilder och text kommer därifrån, men inte ikväll. 


Just nu är Nicole utomlands. Något hon innan sa att hon inte ville följa med på. Men igår visade det sig återigen att hon inte vill belasta mig, då hon vet att min ekonomi inte kan betala för det. När vi här hemma såg hur ledsen hon var över att tjejerna skulle åka klockan 3 den natten och förstod hur gärna hon ville följa med, så började hennes älskade bror luska lite. Ringde några samtal, ett inte så positivt. Så Nicole ringde upp själv...samtalet gjorde henne mycket ledsen och uppröd. Mitt hjärta höll på att brista, likaså hennes. Philip blev förbannad, han har alltid sett till sin systers bästa. Så han röt ifrån. När det tillsist löste sig. Så började vi arbeta. Philip köpte henne en flygstol och försäkring. Jag ringde till hotellet där tjejerna skulle bo. Det gick att ordna med en extrasäng i ett av dubbelrummen och köpa all inclusive på plats. Jag swishade pengar, mina föräldrar swishade 2000:- och våra älskade stallägare swishade också över pengar till henne. Underbara människor!!! Kommer få swisha mer då hon får betala ca 500:- per dygn för extra sängen och all inclusive. Som sagt, det är en väldig tur att jag har mina underbara föräldrar och vänner som ställer upp för oss. Och hennes bror, som gör allt för sin syster. Annars hade hon aldrig kommit iväg med sina tjejkompisar på denna resa, hon är så värd det då hon alltid gör sitt bästa och sätter alla andra före sig själv! 


Mitt mammahjärta svämmar över av Er underbara människor som hjälper oss!!! Tack <3


Av kenzie - Lördag 10 juni 02:47

Vad skall man skriva...livet går lite på tomgång. Eller rent av, står stilla. Jag orkar inget, kan inget, vill inget och allt pga att jag mår så in i bänken dåligt. Jag är så less på att bara ha ont. Och arg o besviken är jag på människor som tror sig ha rätten att dömma mig. Gå några år i mina skor och se sedan hur jäkla bra du/ni mår. Om du/ni orkar mer än den lilla stunden jag tillbringar med min dotter i stallet. Hur du får kämpa emot depressioner pga den ständiga värken, längtan efter livet som frisk eller kampen med att få ekonomin att gå runt och att aldrig har pengar över så att du kan göra saker. Inte heller unna dig något extra. Så vem är du att dömma?!?

Inte konstigt att långvarigt, kroniskt sjuka människor drar sig undan.

Just nu trivs jag bra i min ensamhet. Jag väljer att vara ensam. Av den enkla anledningen, jag orkar inte hålla fasaden uppe. Vill knappt prata. Är så trött både fysiskt och psykiskt.

Ikväll har jag legat på soffan och tittat på CSI. I min ensamhet. Alla ungdomarna var iväg på något. Och Tony hemma hos sig. Jag ville vara själv.

Väntar på att dottern skall höra av sig. Festat med sina tjejkompisar och skall sova hos den ena av dem. Eftersom jag överhuvudtaget inte kan slappna av förräns jag vet att dom har kommit hem. Så lovade hon att höra av sig.




Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Nicoles häst

 

 

Nicke 

Ras: Arab/Nordsvensk

Kön: Valack

Född: 2006


Livet i Småland och när smärtan blir en del av livet...

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Följ bloggen

Följ Kenzie med Blogkeen
Följ Kenzie med Bloglovin'

Copyright

Copyright all rights reserved.

 

Vill bara förtydliga att detta gäller ALLA bilder på denna sidan. Alltså får inga bilder användas utan tillstånd från oss!

I Sverige fungerar lagen som så att även om bilderna inte är markerade med copyright gäller lagen om upphovsrätt.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se